Sida 81
Hvita hafvet
sakna kärlsystem, inen hafva andningsrör. De ega en nervknut, som motsvarar högre djurs hjerna, med derifrån utgående trådar; ett sammanvuxet fotpar finnes. Hvirfveldjuren äro skildkönade. Det s. k. hjulorganet bildas af hufvudets ände, som är omgifven af ett med hvirflande hår kantadt bräm. Dessa flimmerhårs hastiga rörelse förorsakar likheten med ett kringsvängande hjul. Hvirfveldjurens plats i de zoologiska systemen är omtvistad. De föras af somliga såsom en särskild klass närmast till maskarna (Vermes), andra betrakta dem såsom ett bihang till rankfotingarna (Cirrhipedia). Fordom sammanfördes de med infusorierna. De delas i många familjer och slägten. Bland de vanligare må nämnas Rotifer, Lacinularia och Hydatina, hvilka förekomma å växter i sötvattensamlingar, O. T. S.
Hvirfveldykare, Gyrinus, zool., ett skalbaggslägte, hörande till gruppen Amphibia af fam. Lamellicornia. De hafva antenner, som äro tjocka och kortare än hufvudet, 4 ögon, punktstrimmiga täckvingar, kortare än bakkroppen, och simfötter. Kroppen är oval, glatt, metallglänsande. Allmänna äro arterna G. natator L. och G. marinus L., hvilka små, svarta och bronsglänsande skalbaggar redan tidigt om våren ses kretsa omkring på ytan af stillastående eller sakta rinnande vatten. De dyka snabbt och medtaga då en luftblåsa, fäst vid andningsrörens mynningar i bakkroppens ände. O. T. S.
Hvirfvelmaskar, Turbellaria, zool., en ordning af fritt i sött eller salt vatten lefvande plattmaskar (Platyelminthes). De hafva antingen oval, bladlik eller långsträckt kropp, försedd med mjuk hud, som är besatt med ständigt rörliga flimmerhår, utan hakar och sugskålar, men med hjernnervknut, mun och tarmkanal. Af hvirfvelmaskar finnes en mängd slägten, t. ex. Monocelis Örst., Vortex Ehrbg, Planaria Müll., Geoplana Müll. o. s. v. O. T. S.
Hvirfvelstorm. Se Cyklon.
Hvirfvelvind. Se Cyklon.
Hviskgalleri, fys. Den kroklinie, som kallas ellips, har den egenskapen att strålar, som utgå från en viss punkt af henne, reflekteras till en och samma punkt; de två punkterna kallas brännpunkter. Om ett hvalf har ellipsoidisk form, återkastas derför de ljudvågor, som utgå från ena brännpunkten, till den andra. Den talande ställer sig i ena punkten, och genom sammanbrytningen af alla mot hvalfvets väggar reflekterade vågor uppfattas i den andra brännpunkten äfven relativt svaga ljud. En hviskning, alltför svag att höras direkt, äfven på kortare afstånd, blir på detta sätt fullt förnimbar. Mera bekanta sådana hviskgallerier äro ett hvalf i S:t Pauls-kyrkan i London och ett rum i Kina slott å Drottningholm. L. A. F.
Hvita berget, ett i Böhmen, vester om Prag, beläget berg, bekant genom slaget d. 8 Nov. 1620, i hvilket den till konung af Böhmen utropade kurfursten Fredrik V af Pfalz blef i grund slagen af hertig Maximilian af Bajern och Tilly.
Hvita brigaden kallades, med anledning af färgen på dess fanor, en brigad, bildad af
pommerska trupper, som öfvergått till Gustaf II Adolf. Den fördes först af Damitz, sedan af Witzthum och slutligen af Burth. Brigaden kämpade både vid Breitenfeld och Lutzen. C. O. N.
Hvitaby, socken i Kristianstads län, Albo härad. Arealen 3,041 har. 1,823 innev. (1881). Annex till Mellby, Lunds stift, Albo och Jerrestads kontrakt.
Hvita dufvor, bot. Se Afton stjernor.
Hvita elefantens orden. Se Elefant-orden.
Hvita falkorden. Se Falkorden.
Hvita floden (Bahr-el-abjad). Se Afrika, sp. 215.
Hvita frun (T. Die weisse frau, Fr. La dame blanche), ett spöke, som enligt folktron uppenbarar sig på flere slott i Tyskland, t. ex. Berlin, Neuhaus i Böhmen, Ansbach m. fl., och äfven på andra ställen, såsom i London, Köpenhamn, Stockholm, Drottningholm och Avenel i Skotland. Den på sistnämnda ställe uppträdande hvita frun, som spelar en rol i W. Scotts roman "The monastery" ("Klostret") och gifvit Scribe ämne till operatexten "La dame blanche" ("Hvita frun på slottet Avenel"), anses för en god fe, en den avenelska familjens skyddsande, då deremot den på andra ställen uppträdande säges förebåda vanligen sorgliga familjetilldragelser, särskildt dödsfall bland regenthusets medlemmar. Hvita frun angifves vanligen såsom slottsfamiljens stammoder och visar sig alltid hvitklädd, med en bindel om nedre delen af ansigtet, fladdrande slöja och en nyckelknippa. När hon tillkännagifver dödsfall, bär hon dessutom svarta handskar. Vanligen visar hon sig vid nattetid, men någon gång äfven på middagen. Såsom historiska personer, hvilka gå igen i hvita frun, nämner sagan Agnes af Meran (se d. o.) och en kurfurstinna af Brandenburg. Den senare skall, då hennes gemål afled utan absolution, af skrupler rörande hans salighet hafva bedt Gud att i god tid på förhand få förkunna sina afkomlingar deras död. Den på Drottningholm uppträdande hvita frun har af H. Sätherberg användts såsom motiv till en operatext, "Hvita frun på Drottningholm", uppförd dels inför hofvet, dels på Stora operan (1847), med musik af prins Gustaf. A. F.
Hvita hafvet. 1. R. Bjeloe more, den del af Norra Ishafvet, som mellan Kanin nos, nordvestra spetsen af halfön Kanin, och Svjatoj nos, vid kusten af halfön Kola, skjuter in till 64° n. br. i ryska guvernem. Archangel och der delar sig i Dvina-bukten i ö., Onega-bukten i s. och Kandalakska-bukten i v. Areal, enligt Strelbitsky, 82,100 qvkm., hvaraf öar upptaga 494 qvkm. Vid ingången till Onega-viken ligga Ssolovitski-öarna, med ett ryktbart kloster. Hvita hafvet är fritt från fast is endast från slutet af Maj till början af Sept. Genom kanaler står det i samband med Östersjön, Svarta hafvet och Kaspiska hafvet. Förnämsta handelsplatsen är Archangel. Hvita hafvet kallades af de gamle nordmännen Gandvik och besöktes af dem ofta, då de företogo sina härtåg till det söder derom belägna, för sin rikedom bekanta Bjarmaland (se d. o.), men mot medeltidens slut
Källa: Project Runeberg ·
