Sida 374
Interferens
Intensiv (af Lat. intendere, spänna), som har afseende på, beror på en inre kraft, ihållande, häftig, våldsam. -- Intensiva kallas afledda verb, som beteckna en stegring af grundverbets betydelse, t. ex. jägta af jaga. -- Intensiv kallas en landthushållning i samma mån som på den nedlägges mera arbete och kapital. Motsats: extensiv.
Intention (af Lat. intendere, eg. spänna, syfta på), afsigt, syfte.
Inter arma silent leges, Lat., "under krig tiga lagarna". Uttrycket förekommer i Ciceros tal "Pro Milone", 4:de kap., der verba formalia äro "silent enim leges inter arma".
Intercalaris (Lat., af intercalare, inskjuta), inskjuten. Annus i., skottår; dies i., skottdag.
Intercedera (Lat. intercedere), träda emellan, medla. -- Intercession, mellankomst, bemedling. Jfr Intervention.
Intercellulärgångar, histol., utgöra mer eller mindre oregelbundna gångar, rör, luckor och rum (intercellular-rum), som utan egna väggar finnas mellan cellerna i de olika väfnader, af hvilka en organism är sammansatt. Dessa gångar innehålla den för väfnadernas lifsförhållanden så vigtiga väfnadssaften och betraktas såsom lymfkärlens rötter. Se Lymfkärlen och Cellväfnad. G. R.
Intercellularsubstans, histol., en substans, som i en del väfnader, särdeles i bindesubstansväfnaderna, hos de lefvande organismerna i större eller mindre mängd finnes aflagrad mellan cellerna (af hvilka den afsöndrats) och som antagit mer eller mindre fast, organiserad form. G. R.
Intercession. Se under Intercedera.
Intercollumnium (Lat., af inter, emellan, och columna, kolonn), Öppningen mellan två kolonner i samma kolonnräcka. Under den grekiska konstens blomstringstid gällde inom de olika stilarna ganska stränga lagar för förhållandet mellan intercolumniernas bredd och kolonnernas diameter. Dessa lagar slappades i den mån kolonnerna, genom upptagandet (hos romarna) af hvalfbyggnaden, förlorade sin konstruktiva karakter och blott användes såsom dekorationsmedel. Upk.
Interdentaler (af Lat. inter, emellan, och dentes, tänder), egentl. sådana språkljud, som bildas med tungspetsen framskjuten mellan öfre och undre framtänderna, utgöra en undergrupp bland tungspetsljuden eller dentalerna (efter denna terms äldre betydelse). Till interdentalerna räknas de båda ljud, som i Eng. tecknas th (tonande i thou, tonlöst i think), Isl. Þ och ð, Nygrek. [delta]. Tonande interdentaler finnas i Sverige i några byar i Dalarna (t. ex. braudi, bruden). Språkljud med samma verkan för örat kunna emellertid uttalas äfven med tungspetsen bakom (öfre) tänderna, och detta är i England och Dalarna det vanliga uttalet. Lll.
lnterdictum (Lat., af interdicere, förbjuda), förbud. Se Interdikt.
Interdikt (Lat. interdictum). 1. Rom. rätt., en öfverhetspersons utslag af förbjudande eller åläggande art, hvilket meddelades till två parter eller en af dem på grund af vissa förutsatta
sakförhållanden. Dessa plägade i allmänhet efteråt afgöras medelst dom, så att interdiktet blott inledde rättegången. Af interdikt funnos flere slag; vanligast voro de, som rörde besittning af en sak och gingo ut på att skydda innehafvarens besittningsrätt eller att återställa ett rättsförhållande, som hade blifvit rubbadt genom t. ex. våld samt besittningstagande m. m. -- 2. Kanonisk rätt, egentl. ett förbud mot gudstjenst, var antingen lokalt (interdictum locale), ett inställande af kyrkans verksamhet inom ett visst landområde, eller personelt (interdictum personale), då förbudet gällde en särskild person. Det förra var under medeltiden, jämte exkommunikationen (se Bann), kyrkans fruktansvärdaste vapen till brytande af furstars och verldslige stores motspänstighet. Det drabbade antingen såsom allmänt (interdictum generale) ett helt land eller såsom särskildt (interdictum particulare) en särskild landsände, en stad eller en viss kyrka. Ursprungligen innehöll interdiktet ett förbud mot vidtagande af någon till kulten hörande handling. Men redan under medeltiden inträdde deri vissa lindringar, så att dop, konfirmation, nattvard åt sjuke och döende, daglig läsning af en stilla mässa och en högtidlig sådan akts firande på de största högtidsdagarna o. d. blefvo tillåtna. Derigenom förlorade det lokala interdiktet en stor del af sin betydelse såsom tvångsmedel och är nu alldeles försvunnet ur den katolska kyrkans praxis. Det personella interdiktet, som ännu qvarstår, är mot lekmän en svagare grad af exkommunikation, mot prester en lindrigare art af suspension. Den evangeliska kyrkan känner ej interdiktet. 1. R. Tdh. 2. A. Th. S.
Interessant. Se Intressant.
Interesse. Se Intresse.
Interferens (Fr. interférence), fys., inverkan af sammanträffande vågor. Fortplantas samtidigt inom ett system af punkter två eller flere vågor, så erfar hvarje punkt samtidig inverkan af dessa och erhåller en rörelse, som är resultanten af de särskilda vågrörelserna. I mera inskränkt mening betecknar interferens det särskilda fall, då vågrörelserna försvaga eller upphäfva hvarandra. -- Interferensfenomen finna sin fullständiga förklaring i läran om vågrörelsen. Bland särskildt märkliga interferensfenomen må följande nämnas. Om två system af vattenvågor genomkorsa hvarandra, så uppstå på korsningsställena förändringar i deras form. Om två vågberg af lika höjd sammanstöta, uppstår ett nära dubbelt så högt berg, och likaså en dubbelt så djup vågdal, der två vågdalar mötas. Mötas vågberg och vågdal utjämna de hvarandra fullständigt eller delvis, så att ingen eller ringa förändring af nivån qvarstår o. s. v. Detsamma gäller om vågor i andra vätskor. Till iakttagelser i smått lämpar sig qvicksilfret bäst. Ett särskildt instrument, interferensoskopet, är konstrueradt af Poppe till åskådliggörande af interferensen emellan vattenvågor. -- Ljudets fortplantning genom luften sker medelst förtätningar och förtunningar, hvilka, om den ljudande kroppen utför likformiga vibrationer, följa regelbundet på hvarandra,
Källa: Project Runeberg ·
