Sida 750
Jusuf l. Jussuf
justitiekansleren sålunda i R. F. tillagda verksamhetssfär är närmare bestämd och utvecklad i k. instr. för justitiekanslersämbetet, d. 29 Nov. 1878. Utom ofvannämnda, i allmänna drag angifna åligganden tillhör det justitiekansleren att bl. a. på sätt i Tryckfrihetsförordningen stadgas vaka öfver tryckfrihetens rätta bruk och åtala förbrytelser deremot. Under honom lyda stads- och landsfiskaler, hvilka, stadsfiskalerna i Stockholm undantagna, han eger att sjelf tilloch afsätta. -- Justitiekanslersämbetet består af justitiekansleren, som är ensam beslutande, samt honom biträdande tjenstemän: en sekreterare, en registrator, en kopist och amanuenser efter behof. A. Th. S.
Justitiekanslersexpeditionen, den justitiekansleren till direkt biträde anvisade personalen, har numera, sedan 1879 års början, ingått i Justitiekanslersämbetet. A. Th. s.
Justitiekanslersämbetet. Se Justitiekansleren.
Justitiekollegium, ett 1636 inrättadt ämbetsverk i Stockholm för tillsyn öfver rättegångsväsendet i staden samt handläggning af frågor rörande bouppteckning, arf m. m. Dess domsrätt öfverflyttades 1845 och 1849 till rådhusrätten. Det fick sedermera jämte den med kollegiet förenade Förmyndarekammaren namnet Förmyndarekammaren i Stockholm (se d. o.).
Justitieminister. Se Justitiedepartementet.
Justitiemord (T. justizmord) l. juridiskt mord, jur., afrättning af en oskyldig person. Förflutna tiders religionsförföljelser, hexprocesser och politiska partistrider erbjuda exempel på sådana afrättningar i massa. Bristerna i äldre tiders straffprocess föranledde ock ofta dödsdomar öfver oskyldiga personer. Särskildt har tortyren i detta afseende skördat oräkneliga offer. Den nyare straffprocessen erbjuder bättre garantier mot dylika upprörande misstag. Dock äro justitiemorden i våra dagar ingalunda så sällsynta, som man vanligen föreställer sig. Inom literaturen i frågan angående dödsstraffets afskaffande anföres från senaste tider en mängd fall, i hvilka på grund af falska bevis eller till följd af ett olyckligt sammanträffande af omständigheter personer dömts till döden och afrättats, hvilka sedermera befunnits oskyldiga. I Frankrike känner man såväl från föregående århundraden (bl. a. den beryktade Calas-processen, se Calas) som från detta århundrade många fall af fullt bevisade justitiemord. I Belgien afrättades 1862 två personer, hvilkas oskuld efteråt blef ådagalagd. I Pennsylvania bekände 1874 en person på sin dödsbädd, att han föröfvat ett mord, för hvilket en annan, oskyldig person blifvit afrättad. Från England föreligger särskildt en mängd uppgifter om begångna justitiemord. Det har påståtts, att i detta land från en tidrymd af 57 år icke mindre än 49 oriktiga dödsdomar kunna uppvisas. Enligt ett meddelande af "The Howard association" (en förening för befordrande af reformer i strafflagstiftning och fångvård) hängdes derstädes 1867 en person, 1873 två personer
och 1877 likaledes två personer, hvilkas brottslighet man efteråt fått stark anledning att betvifla. J. H-r.
Justitieombudsman. Se Riksdagens justitieombudsman.
Justitierevisionen. Se Högsta domstolen och Nedre justitierevisionen.
Justitierevisionsexpeditionen. Se Nedre justitierevisionen.
Justitieråd, ledamot af Högsta domstolen (se d. o.). -- Ledamot af högsta domstolen (Höjesteret) i Norge eller Danmark benämnes "höjesteretsassessor". -- I Danmark är Justitsråd endast en af konungen förlänad titel, som tilllika vanligen medför en viss rang. A. Th. S.
Justitiestatsexpeditionen. Se Justitiedepartementet.
Justitiestatsminister, enligt 1809 års R. F., den statsrådets ledamot, som jämte Utrikesstatsministern innehade rikets förnämsta värdighet. Han var till 1840 ledamot af Högsta domstolen och efter departementalstyrelsens införande s. å. chef för Justitiedepartementet. Då det 1876 stadgades, att konungen skulle utnämna en af statsrådets ledamöter till statsminister och statsrådets främste ledamot, upphörde justitiestatsministersämbetet. Statsrådet och chefen för justitiedepartementet har derefter i dagligt tal benämnts justitieminister.
Justitium, Lat., Rom. rätt, ett upphörande af domstolsmyndigheternas verksamhet till följd af förhållanden, som voro oberoende af deras vilja, t. ex. krig, farsot o. s. v. -- Då under dessa omständigheter parterna saknade möjlighet att fullfölja sin rätt, så inräknades ej den tid, under hvilken justitium varade, i de frister, som annars voro bestämda för vissa handlingars företagande. I. L.
Justits- og politi-departementet, ett af Norges sju statsdepartement. Till detsamma höra de ärenden, som röra rätts- och politiväsendet, kontrollen öfver rättskipningen, skiftes- och förmyndare-väsendet, fängelser och straffanstalter, benådningsfrågor, medicinalväsendet, deri inbegripet karantänsväsendet, frågor rörande grundlagen samt angående förändringar i eller tillägg till gällande lag, hvilka, om de än angå näringarna eller andra till Departementet for det indre hörande ärenden, dock närmast äro att betrakta såsom fallande under den allmänna civil- eller politilagstiftningen. Departementet består af fem byråer, nämligen kontoret för straffanstalt- och fängelseväsendet, medicinalkontoret, kriminalkontoret och två civilkontor. O. A. Ö.
Justo tempore, Lat. (ablat. af justus, riktig, och tempus, tid), i rättan tid.
Jusuf l. Jussuf (Arab.; Josef. -- Fr. utt. sjysyf), fransk general, f. 1805 på Elba, bortfördes såsom barn af sjöröfvare till Tunis, der han förvärfvade bejens ynnest och uppfostrades i muhammedanska religionen. Af stridslystnad eller måhända till följd af ett kärleksförhållande till bejens dotter flydde han till Algeriet och inträdde 1830 i franska armén. Han kom upprepade gånger i tillfälle att göra fransmännen utmärkta tjenster och befordrades 1840 till öfverste. Under ett besök i Paris 1845
Källa: Project Runeberg ·
