Sida 543
Jarl, ursprungligen och i vidsträcktaste bemärkelse en ädel, högättad man
hvilket namn ännu är det officiella. Jardin des plantes inrymmer nu nästan alla naturvetenskapliga anstalter i Paris. (Jardin d'acclimatation utgör dock en del af Boulogneskogen.) Der hållas ock fria, för alla tillgängliga föreläsningar i snart sagdt alla naturvetenskaper.
Jardinière [sjardinjär], Fr. (eg. trädgårdsflicka, af jardin, trädgård), mindre prydnadsmöbel, i form af en låda eller korg, hvari växter odlas, och som vanligen ställes i fönster, på bord o. d.; maträtt af hackade grönsaker, mest morötter; ett slags fint, smalt broderi på halskragar och dylika plagg; i 17:de årh. ett af de många namnen på fruntimrens uppstyltade hårprydnader. -- La belle j., namn på en af Rafaels madonnor, som förskrifver sig från hans s. k. florentinska period (1504-08) och förvaras i Louvre (Paris).
Jarfjorden, en 35 km. lång fjord i Finmarken i Norge, hvilken från Varangerfjorden skjuter in längs gränsen mot Ryssland.
Jargon [sjargång], Fr. (sannolikast af jars, gåskarl). 1. Sätt att tala, som i ordval och vändningar är egendomligt för någon viss menniskoklass, något särskildt kotteri; bortkrångladt eller för särskilda syften hopgjordt språk, rotvälska; skrytsamt sätt att orda vidt och bredt om hvarjehanda utan motsvarande sakkännedom. -- 2. Kem. Se Jargonium.
Jargonium (Jargon), kem., en varietet af zirkon, benämndes af Sorby ett förmodadt nytt grundämne, funnet i vissa varieteter af zirkon. J. befanns sedermera vara af uran förorenadt zirkonium. P. T. C.
Jarimar, vendisk furste på Rügen, företog 1259 på tillstyrkan af Roskildebiskopen Peder Bang, som han mottagit i sitt land, ett tåg till Själland, inträngde i Köpenhamn och förstörde borgen samt tillfogade de själländske bönderna ett fruktansvärdt nederlag vid Nästved. 1260 härjade han Bornholm och intog Hammershus, gick sedermera öfver till Skåne och for der fram med stor grymhet samt blef slutligen dräpt af en bondqvinna. E. Ebg.
Jarkand, största staden i Östra Turkistan och hufvudort i kanatet J., ligger på 1,195 m. höjd vid vägen från Indien genom Hög-Asien till Kasjgar, nära floden J., i en bördig trakt med ett klimat, som uppgifves likna de södra alpdalarnas, ehuru det är vida torrare. Omkr. 80,000 innev., till största delen sunnitiska muhammedaner af turkisk-tatarisk stam. Staden omgifves af en graf och en hög jordvall; gatorna lära vara breda och snygga, husen äro merendels byggda af soltorkadt tegel. På nordvestra sidan af staden ligger fästet Jenisjer.
Jarl (äldre form earl; Angelsachs. eorl; Eng. earl), ursprungligen och i vidsträcktaste bemärkelse en ädel, högättad man i allmänhet (se t. ex. "Rigsmál", der jarla-, karla- och träla-ätterna angifvas såsom de särskilda folkklasserna; hos angelsachserna bildade eorlerna ett slags bördsadel); i speciel skandinavisk betydelse fordom titel på konungens högste ämbetsman eller ämbetsmän (denna betydelse öfverfördes genom vikingatågen till England). --
Mycket dunkel hvilar öfver uppkomsten och betydelsen af jarlvärdigheten i Sverige; helt naturligt, då den är vida äldre än våra skrifna urkunder och försvann redan i midten af 1200-talet. Antagligen var förhållandet i Sverige ungefär likartadt med det i Norge. Snorre Sturlasson berättar, att då Harald Hårfagre förenade hela Norge under sin spira, tillsatte han öfver hvarje fylke en jarl, som skulle döma lag och landsrätt, uppbära sakören och utskyl-der, till konungens här lemna 60 härmän samt till sitt underhåll hafva en tredjedel af fylkets skatter På samma sätt torde Sveakonungarna, då de underkufvade Götalandskapen, hafva öfver dem tillsatt en eller flere jarlar, och detta antagande vinner en viss bekräftelse deraf att jarlvärdigheten omtalas såsom först förekommande i Götaland. Möjligen har derefter jarlvärdigheten införts i Svealand, hvarefter i de båda jarlarnas ställe tillsatts endast en ende jarl. Säkert är att i slutet af 1100-talet förekom endast en jarl, som kallades än Sveriges, än svearnas, än svearnas och götarnas jarl. Jarlens verksamhet var i Sverige nästan uteslutande militärisk och administrativ; i motsats till de norske jarlarna utöfvade han alls icke eller obetydligt domsrätt. I Östgötalagen omtalas särskilda utskylder till jarlen, troligen afseende sjöförsvaret, och enligt tillägget till Gotlandslagen erlades tredjedelen af gutarnas tribut till denne ämbetsman. Jarlvärdigheten var i Sverige icke ärftlig. Den förste i Sverige, som med säkerhet namnes jarl, är (enligt Olof den heliges saga) Olof Skötkonungs kusin och Olof Tryggvessons svåger, Ragnvald Ulfsson, jarl i Vestergötland (början af 11:te årh.). Adam af Bremen omtalar en Tuph (enligt somliga Ragnvalds son Ulf) såsom någon tid derefter varande jarl derstädes. Ett bref af 1145 är bevittnadt af Ericus "dux" (det latinska ordet dux nyttjas i medeltidshandlingar såsom öfversättning af "jarl"). Efter eller kort efter Erik omtalas Karl Sunesson såsom jarl i Vestergötland. Enligt en gammal, ej fullt tillförlitlig anteckning var Erik den heliges moder, Cecilia, syster till en Ulf "dux Galla", men ovisst är när denne lefvat. Möjligen är han samma person som Karl Sverkerssons jarl, Ulf, och i sådant fall skulle "Galla" vara en förvridning af "gamble", hvilket tillnamn kunde hafva gifvits honom till skilnad från Ulf jarl Fasi. Det plägar uppgifvas, att Karl Sverkersson (1161-67) var den, som först tillsatte en jarl för hela riket. Denna uppgift torde dock ej vara riktig. Väl talar påfven Alexander III i ett bref af år 1164 om konung Karl och Ulf, jarl i hans rike ("Ulfi dux regni illius"), men samtidigt med Ulf synes en Guttorm äfven hafva varit jarl. Enligt Saxo var nämligen svearnas jarl ("dux sveonum"), Guttorm, närvarande vid Knut VI:s dop i Danmark, 1163, och denne Guttorm var jarl äfven under Knut Erikssons regering (1167-95). Möjligen var den ene jarl i Götaland, den andre i Svealand. Att Guttorm kallades "svearnas jarl" och hade förläning i Upland talar för att han varit jarl i Svealand, hvaremot den omständigheten att åtminstone hans dotter hade egendom
Källa: Project Runeberg ·
