Sida 758
2. Jägerhorn, Johan Anders
Geschichte der griechen (1866; 3:dje uppl. 1876). Die punischen kriege, nach den quellen erzählt (1869-70) och Versuch einer darstellung der neuesten geschichte (1874-75; fortsättning af Schlossers "Weltgeschichte"). 1871 utgaf J. Gymnasium und realschule erster ordnung, hvilket arbete förskaffade honom en plats i konferensen för den högre undervisningen i Berlin 1873.
Jäger, Friedrich Wilhelm Johannes, tysk målare, f. 1833, kom 1850 i apotekarelära och egnade sig sedermera åt farmacevtiska studier, men beslöt 1865 att blifva målare. Han inträdde i Münchens akademi samt studerade under Raupp och djurmålaren Klein. J. målar företrädesvis husdjur, med bakgrund af landskap från det högländta Bajern och trakter kring Wien, der han länge vistats.
Jäger, Karl, tysk målare, f. 1838 i Nürnberg, elev af Münchens akademi, har målat kulturhistoriska taflor ur Pirkheimers och Dürers lif samt illustrerat Schillers dikt "Das lied von der glocke". J. är professor i sin födelsestad.
Jäger, G., tysk zoolog. Se Jaeger.
Jägerhorn, namn på två svensk-finska adliga ätter: J. af Spurila och J. af Storby, hvilka båda antagas vara grenar af samma slägt. J. af Spurila introducerades på svenska riddarhuset 1625 och immatrikulerades på finska riddarhuset 1818. Den svenska linien utdog 1845 på svärdssidan. J. af Storby introducerades 1634 på svenska och 1818 på finska riddarhuset samt utgick 1859 på svärdssidan i Finland, men fortlefver i Sverige.
1. Jägerhorn, Georg (Göran) Henrik, krigare, född d. 6 Febr. 1747, blef rustmästare vid Savolaks' regemente 1762, löjtnant 1775, kapten 1780, major 1786, öfverste 1790 och generalmajor 1799. J., som bestämdt vägrade att sluta sig till Anjala-förbundet, utmärkte sig under kriget 1788-90 samt bidrog väsentligt till segrarna vid Porrassalmi, Parkumäki och Kärnäkoski. 1804 erhöll han afsked och lefde sedermera i Sverige, der han dog d. 19 Aug. 1826 på sin gård Vårby i Brännkyrka socken. M. G. S.
2. Jägerhorn, Johan Anders, politisk agitator, den föregåendes syssling, född den 8 April 1757, tillhörde den gamla finska adliga ätten Jägerhorn af Spurila och var son till kaptenen, sedermera öfverstelöjtnanten Fredrik Anders J. Han inskrefs redan år 1767 såsom volontär vid Nylands och Tavastehus' läns dragonregemente, blef korporal vid detsamma 1771 och kornett vid Karelska lätta dragonerna 1775. Vid utbrottet af kriget 1788-90 var han kapten vid Nylands dragoner, major i armén samt öfveradjutant. Liflig, begåfvad och rik på fantastiska planer, blef J. snart en inflytelserik medlem af den finska officerskåren. Han var chef eller "styrande och befallande drott" i den s. k. Valhalla-orden, som på 1780-talet bildades af finske adelsmän och officerare samt hade sitt hufvudsäte på Sveaborg. Tillika trädde han i nära förbindelse med sin frände G. M. Sprengtporten, hvilken använde honom såsom lärare i sin krigsskola på Brahelinna och gjorde honom förtrogen
med sin plan att grundlägga Finlands sjelfständighet under ryskt beskydd. Sedan Sprengtporten 1786 flyttat öfver till Ryssland, var J. sjelfständighetspartiets egentlige ledare i Finland. Om hans sträfvanden vittnar ett bref till Sprengtporten af d. 20 Maj 1788, deri han såsom vilkor för ett framtida förbund mellan Finland och Ryssland fordrade: 1) att kejsarinnan Katarina II skulle återställa Finlands naturliga gräns med gränsfästningarna Fredrikshamn, Villmanstrand och Nyslott, 2) att hon med hela sin makt skulle upprätthålla Finlands sjelfständighet, 3) att hon aldrig skulle befatta sig med Finlands enskilda regeringsärenden -- än mindre påtruga det någon främmande regent --, ej häller med Finlands armé till sjös och lands, dess handel, inre hushållning och de anstalter, som skulle vidtagas till landets säkerhet och försvar samt välstånd, 4) att hon aldrig under hvad förevändning som hälst skulle låta sina trupper tåga öfver Finlands gränser, så länge icke Finland inginge i fientligheter mot Ryssland. För planens förverkligande borde ryska regeringen försträcka de finske sjelfständighetsmännen omkr. 1 mill. rdr. Emellertid utbröt 1788 års krig. Begagnande sig af det missnöje, som rådde bland officerarna vid den i närheten af Fredrikshamn förlagda finska armén, föreslog J., att man till fredens vinnande skulle öppna underhandlingar med ryska kejsarinnan. På hans uppmaning uppsattes d. 9 Aug. 1788 den s. k. Liikala-noten. i hvilken arméns befälhafvare, K. G. Armfelt, och sex andra dess officerare vände sig till Katarina, tillkännagifvande "hela nationens gemensamma, uppriktiga önskan att en evig fred och grannsämja bägge dessa riken emellan måtte bibehållas", hvarjämte anhölls om återställandet af de gränser riket femtio år tidigare haft. J., som åtog sig att öfverbringa denna not till Petersburg, åtnöjde sig, anländ till Rysslands hufvudstad, icke med att framlemna noten och anhålla om kejsarinnans medverkan till återställandet af freden, utan betonade i främsta rummet önskligheten af Finlands lösryckande från Sverige, hvartill han sökte vinna ryska regeringens understöd. Den 15 Aug. hade han företräde hos Katarina II. som emottog honom nådigt, men gaf honom ett obestämdt muntligt svar, försäkrande, att finnarna kunde hoppas på hennes understöd i allt, som öfverensstämde med det ryska rikets fördel. I det skriftliga svar, som J. sedermera erhöll, begärde kejsarinnan, att den finska nationens önskan att återställa den gamla, goda grannsämjan skulle ådagaläggas genom en förening af ett större antal medlemmar och iklädas en representativ form, som skulle gifva densamma en laggrundad och gällande helgd. Muntligen tillkännagafs derjämte, att J:s kommittenters begäran att Ryssland skulle afstå från det område, som det i freden i Åbo vunnit, vore opassande. Den 20 Aug. lemnade J. Petersburg och anlände d. 23 till armén, som då dragit sig tillbaka till Anjala, der myteriet mot konungen under tiden brutit ut. Det svar, som J. medförde, tillfredsställde icke hans vänner. De hade hoppats, att kejsarinnan med större ifver skulle omfatta deras fredsförslag, och gillade icke J:s
Källa: Project Runeberg ·
