Sida 151
Härordning, arméorganisation l. krigsförfattning
Härjevad, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. Arealen 1,142 har. 423 innev. (1881). Annex till Saleby, Skara stift, Barne kontrakt.
Härkäpää, Erik, finsk biskop, föddes å Härkäpää gård i Perno socken, Nyland. Han uppehöll sig två år vid Rostocks och tre år vid Wittenbergs universitet, der han studerade teologi och filosofi samt latinska, grekiska och hebreiska språken. Sedan H. 1551 för värfvät magistergraden, återvände han s. å. till hemlandet, försedd med ett rekommendationsbref från Melanchthon till konungen. Denne anställde honom 1555 som rektor för Åbo katedralskola efter Paul Juusten, hvilken 1554 blifvit förflyttad till biskopsstolen i Viborg. I sitt lärarekall synes H. hafva utvecklat mycket nit. Han skall bl. a. hafva varit den förste, som i skolan införde studiet af grekiska språket. Af denna anledning lära hans afundsmän sökt all möjlig orsak att få honom aflägsnad från hans lärareplats, hvilket äfven lyckades 1568. S. å. utnämndes han emellertid till biskop i Viborg. H. dog d. 4 Febr. 1578 och begrofs uti högkoret i Viborgs domkyrka. R. H.
Härledning, språkv. Se Etymologi.
Härlunda 1. Socken i Kronobergs län, Allbo härad. Arealen 12,469 har. 2,025 innev. (1881). Annex till Skatelöf, Vexiö stift, Allbo kontrakt. - 2. Socken i Skaraborgs län, Skånings härad. Arealen 3,085 har. 888 innev. (1881). Annex till Skara domkyrkoförsamling. Jfr Bjerka. - 3. Fordom friherreskap, som d. 29 Jan. 1650 förlänades åt riksrådet Seved Bååt, med succession för hans broder öfversten Nils B. Friherreskapet omfattade de i Småland, Allbo och Kinnevalds härad, belägna Härlunda. Vestra Torsås och Skatelöfs socknar med alla der befintliga, ej åt andra till frälse donerade eller sålda skatte- och kronogods, sammanlagdt 81 3/4 mtl skatte-och 41 1/3 mtl kronogods. 3. G. F.
Härlöf, socken i Kronobergs län, Allbo härad. Arealen 1,454 har. 233 innev. (1881). Annex i Allbo kontrakt till Öjaby i Kinnevalds kontrakt af Vexiö stift.
Härmfogeln 1. Spottfågeln, Mimus polyglottus, zool, hör till trastfamiljen inom tättingarnas ordning af foglarnas klass. Ofvan är han gråbrun, under ljust brunaktig samt har mörkbruna vingar och stjert; kroppslängden stiger till 25 cm. Han är hemma i Nord-Amerikas Förenta stater, företrädesvis i södra delen af dem, bygger i skogs- och buskmark samt håller sig särskildt om vintern i närheten af menniskoboningar. För sin ovanliga förmåga att efterhärma andra fåglars läten har han vunnit ett utomordentligt rykte, och som sångare har han blifvit på det högsta prisad i sitt hemland. Också skyddas han af amerikanerna, hvilka sägas aldrig förtära hans kött, men deremot ofta hålla honom i bur. C. R. S.
Härmod (Hermod), Nord. mytol., en af Åsagudarna, Odens son, en personifikation af det krigiska hjeltemodet. H. är i synnerhet bekant derför att han ensam dristade på Odens häst, Slepne, rida ned till underjorden för att af Hel
utverka, att Balder skulle få återvända till Åsgård. På denna färd säges han hafva ridit nio nätter och dagar genom mörka och djupa dalar, innan han kom fram till Hels boning. Vid återfärden från underjorden erhöll H. af Balder ringen Dröpne att lemna till Oden samt af Nanna ett kläde till Frigg och en guldring till Fulla. Jfr Balder. Th. W.
Härmästare (T. Heermeister, Herr Meister, antagligen en öfversättning af Lat. magister militum) kallades stormästarna för de andliga riddareordnarna, som stiftades under korstågstidehvarfvet, på 1100-talet. Tyska ordens stormästare benämndes högmästare (T. hochmeister), S. F. H.
Härna, socken i Elfsborgs län, Ås härad. Arealen 1,718 har. 627 innev. (1881). Annex till Ying, Skara stift, As kontrakt.
Härold (Med. Lat. heraldus, Fr. heraut, T. herold, af outredt, säkerligen germanskt ursprung), under medeltiden en ämbetsman med uppgift att vaka öfver att vid hofvet och vid ridderliga öfningar höfviskt skick och gammal sed iakttogos. Härolderna hade bestyret med ledningen af offentliga fester, såsom kröningar, furstliga förmälningar, dop och begrafningar. De voro domare i alla tvister, som rörde adelsväsendet, uppgjorde och förbättrade adelns vapen, höllo vapensyn vid torneringar och bestämde öfver rättigheten att deltaga i dessa. Deras vigtigaste göromål var att noga studera heraldiken (se d. o.). Härolderna bestodo af trenne klasser: 1) Vapenkonungar (Fr. rois d'armes), hvilka förestodo undervisningsanstalterna i heraldik, 2) Härolder (Fr. herauts d'armes) och 3) Persevanter (Fr. poursuivants d'armes) l. lärlingar. Härolderna buro vapenrockar, på hvilkas bröst och rygg voro stickade deras furstars vapen; till deras uniform hörde ock en staf. De höllo sin vetenskap, som utom heraldik äfven omfattade ceremonikunskap, hemlig inom sitt skrå. Med tornerspelens förfall upphörde häroldernas betydelse. Numera spela härolderna endast en underordnad rol såsom tjenstgörande i processionerna vid vissa högtidliga tillfällen, t. ex. kröningar, introduktion af främmande sändebud, riksdagars öppnande, receptioner inom ordnar och gillen o. s. v. I Sverige finnas vid hvar och en af de fyra riddareordnarna (Serafimer-, Svärds-, Nordstjerne- och Vasaorden) anställda tvänne härolder och för alla ordnarna gemensamt en rikshärold (se d. o.). B. S.
Härordning, arméorganisation l. krigsförfattning kallas det sätt, på hvilket ett lands krigsmakt till lands är ordnad. Hos de äldsta historiska folk, hinduer, egypter och äfven perser, bildades krigsmakten till lands af en särskild kast, krigarekasten, eller genom uppbåd af hela folk, hvilka såsom stöd hade några utvalda, icke sällan värfvade trupper, t. ex. grekiska legotrupper. I Grekland och Rom ansåg i äldre tider hvarje fri man såsom sin rättighet att hafva en plats i härens led; men med dessa staters tilltagande förfall drogo sig alla medborgare, som kunde det, undan krigstjensten, och slutligen öfverlemnades romerska statens
Källa: Project Runeberg ·
