Sida 14
Hug, Johann Leonhard
fastställda anslagen (se Statsanslag) särskiljas i ordinarie samt extra ordinarie och sammanföras, i öfverensstämmelse med ofvannämnda föreskrift, under 9 hufvudtitlar. Af dessa innefattar den första anslagen till k. hof- och slottsstaterna, den andra anslagen till justitie-, den tredje till utrikes-, den fjerde till landtförsvars-, den femte till sjöförsvars-, den sjette till civil-, den sjunde till finansoch den åttonde till ecklesiastikdepartementet samt den nionde hufvudtiteln anslagen till allmänna pensions- och indragningsstaterna. Hufvudtitel utgör således en summarisk sammanfattning under en generel rubrik af anslagssummor, som sins emellan ega samband. Utgifternas fördelning och sammanföring under hufvudtitlar medföra reda och öfverskådlighet samt hafva den konstitutionella betydelse, enl. R. O. § 39, att utbetalningar af statsmedel, som äro tillgängliga för bestridande af de under hufvudtitlarna sammanförda utgifterna, ej få öfverstiga beloppet af de fastställda hufvudtitlarna, och att de till en hufvudtitel anslagna summor ej få dragas till andra ändamål än dem, som höra under samma hufvudtitel. Hufvudtitlar motsvaras i andra lands budget af de hufvudsummor, som angifva utgifterna under hvarje särskildt ministerium eller underafdelningar af ett sådant, eller ock af fördelningar, gjorda efter andra grunder. Sålunda är i Danmark gjord en med Sveriges riksstat ungefär likartad fördelning af utgifterna. I Frankrike är budgeten indelad efter ministerier och derunder i sektioner (sections), dessa åter i kapitel och så i artiklar. Äfven Preussens budget är indelad först efter ministerier och derunder i hufvudafdelningar, titlar (hauptabtheilung, titel), för de särskilda under ministeriet hörande förvaltningsgrenarna samt derunder ytterligare i underafdelningar för de under dessa olika förvaltningsgrenar hörande verk, ämbeten och inrättningar. I England äro de utgifter, som ej utgå af "the consolidated fund", d. v. s. äro genom lag varaktigt bestämda, fördelade i särskilda hufvudsummor (estimates), hvilka äro fördelade i "votes", motsvarande i Sverige anslag. Med afseende på den konstitutionella betydelsen hafva svenska riksstatens hufvudtitlar sin motsvarighet i den engelska budgetens "estimates", den franska budgetens "sections" samt den preussiska budgetens "hauptabtheilungen", så att regeringen ej utan representationens samtycke eger att göra öfverflyttningar (i Frankrike "virements") från en sådan utgiftsafdelning till en annan. I Norge finnes ej någon sammanföring af de särskilda anslagen under mera generella hufvudsummor, utan dessa motsvaras af specialstaterna och specialanslagen i Sverige, dock ej så specialiserade som vissa af dem. Dessa hufvudsummor uppgå i Norge till ett antal af mellan 40 och 50. - Den bestämdhet, som begreppet hufvudtitel nu eger i svenska statsregleringen, är ej af lag gifven. Riksdagen är formelt oförhindrad att efter godtfinnande mångfaldiga hufvudtitlarna och inskränka hvarje sådan titels omfång, så långt till och med, att hufvudtitel och specialanslag sammanfalla. Den nuvarande omfattningen af begreppet hufvudtitel beror på de förutsättningar,
som voro bestämmande för 1809 års grundlagstiftare. I den riksstat, som gällde, då 1809 års R. F. kom till stånd, funnos utgiftsstatens utgifter sammanförda under sju s. k. hufvudsummor, hvar och en under sig innefattande särskilda sinsemellan samband egande anslag eller stater. Den klassificering under rubriker, som fanns i ofvannämnda riksstat, blef bestämmande för den fördelning af anslagen under namn af hufvudtitlar, som fastställdes vid 1809- 10 års riksdag. Emedan departementsindelningen då ännu ej kommit till stånd, var denna fördelning i viss mån afvikande, med hänsyn till såväl antal som uppställning, från den nu iakttagna, utan att dock denna afvikelse har någon väsentlig betydelse. Jfr H. L. Rydin "Om 1809-10 års riksdags statsrättsliga betydelse för statsregleringen" (1876) och "Svenska riksdagen" (1873-79; II: 2, sid. 222 o. f.). H. L. R.
Hllfvudton, mus. 1) Grundtonen i ett ackord. - 2) Tonikan i en tonart. - 3) Hufvudnoten i en melodi, i motsats mot hjelp- eller binoter, sådana som förslag, maner, förhållningar o. s. v. A. L.
Hufvudvärk (Lat. cephalalgia l. cephalaea), med., är icke en sjukdom, utan ett sjukdomssymtom, beroende på en mängd olika åkommor i hufvudets olika delar. Stundom är den äfven en indirekt följd af sjudomar i andra, mer eller mindre aflägsna kroppsorgan. Hufvudvärken är antingen allmän, då den kännes i hela hufvudet, såsom vid blodkongestion till hjernan och dess hinnor, eller partiel, då den är inskränkt till särskilda delar af hufvudet, såsom den ensidiga hufvudvärken vid migrän, eller till en punkt, såsom vid hysteri, vid lokala inflammationer o. s. v. Hufvudvärken kallas sympatisk, då den beror på affektion af aflägsnare organ, såsom vid grossess, lifmoderåkommor, maglidanden o. s. v., hyperemisk, då den beror på blodfullhet i hjernan, anemisk, vid blodbrist, toxisk, då den föranledes af blodförgiftning, såsom genom kolos, opium, kloroform, kloral, i febrar o. s. v., reumatisk, vid reumatisk affektion af hufvudets nerver, artritisk, vid gikt, syfilitisk, vid af syfilis föranledd inflammation i hufvudskålens ben eller benhinnor, neurastenisk, hos nervsvaga personer, som öfveransträngt hjernan. Vid snufva uppstår ofta hufvudvärk i pannan (hufvudfluss), beroende på näsinflammationens spridning till de med näsan kommunicerande pannhålorna. - Behandlingen af hufvudvärken är lika omvexlande som dess orsaker; vid febrar: allmän feberbehandling och afkylning af hufvudet; vid inflammation: afkylning, lokalt anbragta blodiglar, afförande medel; vid reumatism: värme och elektricitet; vid migrän: kaffe, coffein, guarana, tinctura gelsemini; vid anemi: jern, stärkande diet o. s. v. F. B.
Hug, Johann Leonhard, tysk katolsk teolog, född i Konstanz 1765, blef 1791 professor i teologi och orientaliska språk i Freiburg (Baden) och dog der 1846. H. blef bekant i synnerhet genom skarpsinniga forskningar öfver folkens urhistoria och öfver bibelns böcker. Han tillhörde den frisinnade riktning, som började
Källa: Project Runeberg ·
