Sida 172
Högqvarter
(apsis), senare derjämte af en framför denna mot vester liggande qvadrat; motsatsen är det nedre koret, afsedt för det lägre presterskapet och beläget ännu mera mot vester samt afskrankadt från rummet för församlingen. Benämningen högkor nyttjas äfven i betydelsen af ett öfver kyrkans öfriga plan upphöjdt, t. ex. öfver en krypta anlagdt kor. Upk.
Högkyrkan, Engelska. Se Episkopal-kyrkan. - Högkyrklig kallas i England en hvar, som strängt håller på episkopalkyrkans former och ritual. I vidsträcktare mening kallas alla, som stelt fasthålla vid en viss kyrkas dogmer och kult, högkyrkliga i motsats till de i kyrkligt hänseende frisinnade.
Högland, en högt öfver hafsytan belägen trakt, vare sig bergland eller slättland (högslätt). Högland af betydande omfattning äro det bergiga Abessinien och det östasiatiska höglandet l. Hög-Asien. Äfven talas om ett sydeuropeiskt högland, hvarmed då förstås det område, som i n. begränsas af det nordtyska och ryska slättlandet samt omfattar Syd-Tyskland, Schweiz, Frankrike, Pyreneiska halfön, Italien samt Balkanhalfön. - Om. Skotska höglanden se Skotland.
Högioflig, epitet, som under ståndsperioden tillades ridderskapet och adeln.
Högmålsbrott, jur. Högmål (Fornsv. höghmal, höghmæle) var i flere af Sveriges gamla lagar en benämning för grofva lifssaker. I Landslagen och Stadslagen förekommo särskilda "högmålsbalkar", hvilka upptogo mord, vissa fall af dråp, mordbrand, tvegifte, förgöring medelst trolldom och högförräderi (i Landslagen äfven tidelag). Äfven förslaget till 1734 års lag innehöll ursprungligen en särskild högmålsbalk. I en senare tid betecknades med uttrycket högmålsbrott vanligen sådana förbrytelser, hvilka inneburo ett angrepp å statens bestånd eller å statsöfverhufvudet. Högmåls brott motsvarade alltså hvad numera vanligen benämnes högförräderi och majestätsbrott (se d. o.). J. H-r.
Högmässa kallades inom den katolska kyrkan ursprungligen hvarje mässa (se d. o.), som var åtföljd af kyrkomusik. Sedermera öfverflyttades namnet på den inom nämnda kyrka alltid af en sådan mässa åtföljda hufvudgudstjensten, under hvilken predikas öfver dagens evangelium. Äfven inom den lutherska kyrkan nyttjas ordet högmässa såsom namn på hufvudgudstjensten i motsats till ottesångs- och aftonsångsgudstjensterna. - I den katolska kyrkan är ordningen för högmässan (ordo missae) bestämd genom de s. k. missalerna l. mässböckerna. Den reformerta gudstjensten fick genom Zwingli och Calvin prägeln af stor enkelhet; den anglikanska kyrkan gör dock med sin rikare kult derifrån ett undantag. Grundläggande för den lutherska kyrkans gudstjenstordning är Luthers år 1523 utgifna Formula missae samt Tyska mässan af år 1526. I närmaste öfverensstämmelse dermed utgaf Olaus Petri Svenska mässan år 1531. Nattvardsfirandet betraktas i denna ännu såsom hufvudsak, och den öfriga gudstjensten är nästan blott en förberedelse dertill. Läsningen af de gamla perikoperna (lectio
selecta) har lemnat rum för läsning i sammanhang ur de apostoliska brefven och evangelierna (lectio continua). Någon predikan omnämnes icke; denna hölls utom högmässan, men upptogs år 1548 såsom ett moment deruti. År 1614 utgafs en ny kyrko-handbok, i hvilken äfven högmässa utan nattvardsgång omtalas och lectio selecta är åter upptagen. Af denna handbok är den af år 1693 en konseqvent och fullständigare utveckling. Hon följdes till år 1811, då den nu gällande handboken påbjöds genom k. brefvet d. 7 Mars s. å. K. brefvet d. 26 Okt. 1860 föreskref två årgångar nya predikotexter till omvexling med de hvart tredje år återkommande gamla perikoperna, hvilka emellertid alltid föreläsas från altaret; derjämte föreskrefs, att Sv. Ps. 24, v. 1, skall af församlingen sjungas näst efter "Gloria". Utsedde kommitterade framlade år 1854 förslag till ny kyrkohandbok; det blef visserligen icke i sin helhet antaget, men genom k. br. d. 13 Nov. 1868 gafs rättighet att, om presten så vill, begagna de kyrkoböner detta förslag innehåller. Slutligen medgaf k. br. d. 25 Sept. 1874, att de s. k. responsorierna må af församlingen sjungas, äfven då presten icke sjunger. - Högmässogudstjensten tog fordom sin början redan kl. 8 på morgonen (se Sveriges kyrkolag af år 1686). Småningom framflyttades tiden, först till kl. 9 och sedan till kl. 10, hvilken nu är den vanliga. Genom k. br. d. 3 Dec. 1823 stadgades, att med afseende på bl. a. olika lokalförhållanden församlingarna, ega att, utan hinder af kyrkolagens föreskrift, med sina kyrkoherdar öfverenskomma om tiden för gudstjensts början. Dessa öfverenskommelser skola dock pröfvas och fastställas af vederbörande konsistorier. Tiden för högmässans början i Stockholm är genom k. br. d. 12 Maj 1865 satt till kl. 11 f. m. E. J. Ö.
Högmästare. Se Härmästare.
Högne, Nord. mytol., är ett namn, som burits af flere mytiska hjeltar. 1. Konung Gjukes son, var gift med Kostbera och hade med henne tre söner. - 2. En konung, fader till valkyrjan Sigrun, som blef gift med Helge. - 3. Fader till Hild (se d. o.), som uppväckte Hjadningarnas strid. Th. W.
Högplatå. Se Högslätt.
Högqvarter, krigsv. 1. Den ort, der högste befälhafvaren för en armé tagit sitt qvarter (för de underordnade truppafdelningarnas befälhafvare användas benämningarna fördelnings-, brigado. s. v. qvarter). - 2. Benämning på sjelfva befälsmyndigheten med alla till henne hörande tjenstegrenar. Om flere arméer äro bildade, kallas det öfver dem alla stående högqvarteret vanligen stora högqvarteret. I högqvarteret sammanlöpa alla vid armén befintliga tjenstegrenar. Det står under befäl af generalstabs-chefen, hvilken omedelbart under sig har afdelningen för yttre ärenden (för krigsrörelserna) och afdelningen för inre ärenden (adjutanturen). Till högqvarteret höra vidare artilleribefälhafvaren, ingeniörbefälhafvaren, generalintendenten, generalfältläkaren, öfverfältveterinären, generalauditören, fältprosten,
Källa: Project Runeberg ·
