Sida 311
Infant, en i Spanien och äfven i Portugal brukad titel
användbara vid beredandet ("garfvandet") af läder. Garfämneväxter finnas inom de allra flesta nat. växtfamiljer, och garfsyror af olika slag äro bland de mest utbredda ämnen inom växtverlden. Jfr Handelsväxter. O. T. S.
Industriös (Fr. industrieux, af Lat. industria, flit, idoghet), idog, skicklig, uppfinningsrik.
Inedita, Lat. (af nekande in och edere, utgifva), en författares ännu outgifna skrifter.
Ineffektiv (jfr Effekt), overksam, overklig.
In effigie, Lat. Se Effigies.
Inelfsdjur och Inelfsmaskar. Se Entozoa och Intestinalmaskar.
Inelfvor, äfven innan- l. in-mäten (Florman), Lat., viscera, anat., synes ursprungligen betyda allt af en djurkropp, som finnes inom huden; men under tidens lopp och alltefter som man lärt sig inse skiljaktigheten hos de inom detta hölje befintliga delarna (kött, ben o. s. v.) har betydelsen småningom modifierats. En tid innefattade man under detta namn alla de organ, som finnas i de större kroppshålorna, således: hjerna och ryggmärg inom sina skelettdelar; hjerta och lungor i brösthålan; tarmkanal, lefver, pankreas, urin- och köns-organ i buk- och bäckenhålan, att icke nämna flere smärre organ på ena och andra stället; så gjorde Florman (1830). Sedermera hafva anatomerna i allmänhet ur räkningen uteslutit de stora nervcentra, flere äfven hjertat, hvaremot en och annan på utvecklingsskäl dit räknat sinnesorganen, ja t. o. m. huden. Andra åter hafva räknat dit endast de i abdomen belägna organen. Lika vacklande synes betydelsen vara enligt svenskt språkbruk, och den omfattar än de i samtliga kroppshålorna belägna organen, än blott de i abdomen; nu för tiden synes den sistnämnda vara den allmännast brukliga betydelsen af ordet. G. v. D.
Inept (Lat. ineptus, dum, dåraktig, orimlig. - Ineptier (Lat. ineptiae), dumheter, dårskaper, orimligheter.
Inertia, Lat, tröghet, kallas i mekaniken och fysiken kropparnas egenskap att icke af sig sjelfva förändra sitt tillstånd af hvila eller rörelse. En kropp, som är i hvila, fortfar dermed, tills en kraft bringar honom i rörelse; och är han en gång försatt i rörelse, fortgår han dermed i rät linie och med oförändrad hastighet, till dess en kraft åstadkommer en förändring i detta hänseende. Denna kraft kan vara attraktion af en främmande kropp, friktion, luftens motstånd o. s. v. Så t. ex skulle jorden fortgå i verldsrymden i rät linie och med konstant hastighet, om icke den attraktion, som solen och andra himmelskroppar utöfva, tvingade henne att afvika från den rätliniga riktningen och i stället beskrifva en kroklinig bana. En afskjuten kula skulle äfven ega en likformig och rätlinig rörelse, om icke tyngdkraften och luftens motstånd vore verksamma. Om en kropp roterar kring en axel, eger hos hvarje dess partikel en sträfvan rum att fortgå i rät linie, och till följd deraf alstras en tryckning utåt i radiens riktning; det är på det sättet, som centrifugalkraften uppstår. G. R. D.
Inessivus (af Lat. in, i, och esse, vara), lokalkasus i de finsk-ugriska språken med ursprunglig ändelse -s + na och med grundbetydelsen af "rum, hvari något är" (jfr Elativus och Illativus). Voguliskan saknar innessiv, och ungerskan har en sådan på -ban, -ben (t. ex. hazban, i huset, kertben, i trädgården). Inessivus-ändelsen i finskan är -ssa, -ssä, och dess närmare betydelse framgår bäst af exempel: istuu tuvassa, han sitter i stugan, nuoruu-dessani, i min ungdom, on häissä, han är på bröllop, taivas on pilvessä, himmelen är molnbetäckt (eg. i moln) o. s. v. Lll.
In extenso, Lat., "i hela utsträckningen", fullständigt (återgifva ett yttrande o. s. v.).
Inez de Castro. Se Castro.
Infallibel (Fr. infaillible, af Lat. nekande in och fallere, fela), ofelbar. - Infallibilitet (Fr. infaillibilité), ofelbarhet, se d. o.
Infallslod, fys. Se Brytning, sp. 1232.
Infallsplan, fys., det plan, som innehåller den infallande ljusstrålen och normalen till ytan i infallspunkten. Jfr Brytning, sp. 1232.
Infallspunkt, fys. Se Brytning, sp. 1232.
Infalls-sinus, fys., sinus för infallsvinkeln. Se Brytning, sp. 1232.
Infallsstråle, fys., infallande ljusstråle. Se Brytning, sp. 1232.
Infallsvinkel, fys., vinkeln mellan en ljusstråle och normalen till den reflekterande eller brytande ytan i den punkt, der strålen träffar henne. Se Brytning, sp. 1232.
Infam (Lat. infamis, af nekande in och fama, rykte), illa beryktad, vanhederlig, skändlig, nedrig, usel.
Infami (Lat. infamia; se Infam), vanära, skändlighet, nedrighet, skymfligt tillmäle, smädelse. - Jur. I det äldre rättsspråket betecknade ordet infami en minskning i medborgerligt anseende, med hvilken minskning en inskränkning i medborgerliga rättigheter var förbunden. Man skilde emellan infamia juris och infamia facti. Med det förra förstod man den minskning i ära och den deraf följande minskning i rättsliga förmåner, hvilken lagen förenade med vissa särskildt angifna nesliga gerningar eller med undergåendet af vissa nesliga straff. Det senare uttrycket åter angaf en sådan infami, som alstrades af gerningar, hvilka voro af mindre hederlig beskaffenhet utan att dock vara af lagen uttryckligen förklarade för vanärande. Inom den nu gällande svenska rätten motsvaras "infamia juris" af begreppet vanfrejd (se d. o.). Enligt regeln innebär endast en formlig vanfrejd en brist i medborgerligt anseende, hvilken är af rättslig betydelse. Dock förenar lagen understundom vissa menliga påföljder redan dermed att någon "ej hafver godt namn och rykte" eller "gjort sådan gerning, som rörer dess goda namn", och i dylika fall kan en "infamia facti" ännu sägas förekomma: J. H-r.
Infandum, regina, jubes renovare dolorem, Lat., "drottning, du bjuder mig att åter väcka till lif en outsäglig smärta". Uttrycket, som förekommer i Virgilius' Aeneid (II, 3), citeras ofta.
Infant (Sp., Port. infante, af Lat. infans, barn, egentl. barn, som ännu ej kan tala, af
Källa: Project Runeberg ·
