Sida 509
Jahn, Friedrich Ludwig
kroppssidorna. Vingpennorna äro bruna med hvitgula fläckar. Stjerten har många svartaktiga och askgrå tvärband samt smal, hvit spets. Vid tilltagande ålder blir fogeln mycket ljusare till färgen. Kroppslängden kan stiga ända till 69 cm. Jagtfalken häckar i Sverige tämligen allmänt i Lapplands fjälltrakter; om vintern ströfva (mest yngre) individer ända ned till Skåne och ännu längre söderut. För öfrigt häckar han i Norge, på Island, i norra Ryssland och i Sibirien samt i Amerikas nordligaste delar. De jagtfalkar, som finnas på Island och Grönland, pläga uppföras som två skilda raser och utmärka sig genom en mycket ljusare, delvis alldeles hvit fjäderdrägt. Denna falk reder sitt bo i otillgängliga klipphålor och branter, gerna i närheten af s. k. fogelberg. Se vidare Falkslägtet. C. E. S.
Jagtföljd. Se Jagt, sp. 1003.
Jagthundarna (Canes venatici), astron., stjernbild, belägen under Stora björnens svans, i s. begränsad af Berenices hår och i ö. af Bootes. Den innesluter endast små stjernor. E. J.
Jagthunden. Se Hunden.
Jagthyenan. Se Hyenhundslägtet.
Jagtleoparden. Se Gepardslägtet.
Jagtordning, sjöv. Under de gamla segelskeppens tid nyttjades, då flotta eller eskader
var under segel, vissa "ordningar", hvilka bestämde hvarje fartygs särskilda läge och kurs i förhållande till de öfrigas. En bland dessa ordningar kallades "Jagtordning" och uppstod, då flottan, seglande fördevind eller rumskots, bildade en vinkel, med chefsfartyget i spetsen och de öfriga å bidevindslinierna, hälften å hvardera sidan. L. H.
Jagträtt, jur., befogenhet att idka jagt inom ett bestämdt område. Se Jagt, sp. 999 o. f.
Jagtspindeln. Se Dolomedes.
Jagtstadga, jur., kallas den författning, i hvilken bestämmelserna angående jagträtten och dess utöfning sammanfattats. Sveriges äldsta jagtstadga är "K. M:ts ordning och stadga om jachter, djurefång och fogelskjutande" d. 22 Mars 1647, hvilken gällde till d. 29 Aug. 1664, då en ny stadga rörande jagt och djurfång utfärdades. Sedan år 1789 nya grundsatser med afseende å jagträtten gjort sig gällande, gafs en ny jagtstadga d. 13 April 1808. Denna har sedermera efterträdts af den nu gällande af d. 21 Okt. 1864, hvilken emellertid i vissa punkter ändrats eller fullständigats genom senare författningar, t. ex. k. kung. d. 29 Jan. 1869, d. 2 Juli och 10 Dec. 1875 och d. 15 Febr. 1878. K. H. B.
Jaguaren, Leopardus onca, zool., hör till familjen kattdjur (Felidae), rofdjurens ordning och
däggdjurens klass. Djurets kroppsbyggnad antyder mera styrka än vighet och förefaller något klumpig. Kroppens längd stiger till 1,45 m., svansens till 68 cm. och höjden öfver bogarna till 80 cm.; dock synas ännu större exemplar förekomma. Färgen är i allmänhet rödgul, utom på de undre kroppsdelarna, som äro hvita. Hela djuret är öfversålladt med dels mindre, svarta, runda, aflånga eller oregelbundna fläckar, dels större fläckar och ringar, som äro gulröda, omgifvas af en svart kant och i midten hafva en eller två svarta punkter. Honan är något blekare än hannen samt har ett mindre antal ringformiga fläckar på halsen och skuldrorna, men i stället flere och smärre på kroppens sidor. Jaguaren är utbredd från trakterna af La Platafloden ända upp i nord-amerikanska Förenta staternas sydvestra del, men är nu allestädes mycket sällsyntare än förr; talrikast förekommer han i trakterna kring de syd-amerikanska floderna Paraguay, Parana och Uruguay. Han uppehåller sig vid skog- samt vass- och gräsbevuxna stränder och träffas endast tillfälligtvis på öppna fält och i stora skogar. Om dagen hvilar han på något undandoldt ställe, men går i skymningen och gryningen äfvensom under ljusa nätter ut att söka sig byte. Detta utgöres af större och mindre ryggradsdjur, sköldpaddor, alligatorer och andra kräldjur samt fisk. I anseende till sin högst ansenliga styrka, sina väl utvecklade sinnen och sin förslagenhet blir han ett högeligen farligt skadedjur. I boskapshjordarna anställer han stor förödelse och angriper äfven menniskor, hvarvid han lär föredraga svarta och indianer framför hvita. För sin stora skadlighet förföljes han ifrigt och på flerehanda sätt. C. R. S.
Jah, Jahu, förkortade former af Jahveh, Jahaveh l. Jehovah, namn på Gud, som förekomma i en mängd gammaltestamentliga personnamn, t. ex. Jesajah och Jesajahu, Ussijah och Ussijahu ("Esaias" och "Ussia"). Jah förekommer någon gång sjelfständigt, t. ex. i lof-formeln hallelu-jah, "lofsjungen Gud!" Dessa förkortade former tillhöra antagligen det äldsta språket. Jfr Jehovah. J. P.
Jahde. Se Jade.
Jahn, Friedrich Ludwig, stiftare af det tyska turnväsendet, föddes d. 11 Aug. 1778 i byn Lanz, i preuss. prov. Brandenburg. Redan som student i Halle utgaf han psevdonymt skriften Ueber die beförderung des patriotismus im Deutschen reiche. Allen preussen gewidmet von O. C. C. Höpffner (1800). Språkstudier gåfvo derefter anledning till arbetet Bereicherung des hochdeutschen sprachschatzes, versucht im gebiete der sinnverwandtschaft (1806). Men icke endast med pennan ville J. verka i sitt fosterlands tjenst. Samma dag som den preussiska hären led det afgörande nederlaget vid Jena (d. 14 Okt. 1806) stötte J. till densamma, men fick sålunda endast deltaga i den sprängda härens förödmjukande flykt. Under de närmast följande åren utarbetade han sitt klassiska verk Deutsches volksthum (1810). I Dec. 1809 kom J. till Berlin. Der erhöll han 1810 tvänne lärarebefattningar och grundade 1811
Källa: Project Runeberg ·
