Sida 584
Jernvatten, med., en omfattande benämning på alla sådana naturliga eller konstgjorda helsovatten (mineralvatten), hvilka innehålla jern i en eller annan förening
gråaktigt rostbruna, magen hvit, undre stjerttäckarna bruna, med breda, hvita kanter, vingpennorna mörkbruna, med rostbruna kanter, och stjerten brun. Längden stiger till nära 15 cm. Arten förekommer häckande i Europa från Pyrenéerna, Alperna och Balkan inemot polcirkeln. -- På mellersta och södra Europas högre berg lefver Alpjernsparfven, A. alpinus, som ofvan är gråbrun, med mörkbruna, breda skaftfläckar på rygg och skuldror, på strupen hvit, med svarta fjäderspetsar, undertill brungrå och på sidorna roströd samt har vingpennorna brunsvårta, med rostbrunt ytterfan, och stjertpennorna svartbruna, med ljusbrunt ytterfan. Längden stiger till 18 cm. C. R. S.
Jernspat. Se Jernmalmer.
Jernsulfat (Ferrisulfat). Se Jern 1.
Jernsulfid. Se Jern 1.
Jernsulfuret (Ferrisulfuret). Se Jern 1.
Jernsvamp, metallurg., den porösa massa, som uppkommer, då jern reduceras ur en malm genom syrets bortskaffande derur. Jernsvamp bildas naturligen alltid i en masugn, under det malmen passerar reduktions-zonen (jfr Jern 2); men då den straxt derefter inkommer i smältningsrummet, får man ej tillfälle att vid masugnsprocessen se jernet i denna form. Chenot's direkta jernberedningsmetod (se Chenot's jerntillverkningsmetod) går deremot ut på framställandet af jernsvamp. De fina jerntrådarna i den på denna metod framställda jernsvampen oxideras åter mycket lätt, då den i varmt tillstånd kommer i beröring med luft; men enligt nyare undersökningar har man funnit, att om reduktionen försiggår vid en temperatur, som öfverstiger 800° C., upphör denna pyroforiska egenskap hos jernsvampen. C. A. D.
Jernsyra. Se Jern 1.
Jerntråd kallas smidigt jern, beredt till form af tråd. Med afseende på trådens groflek sorteras den med olika nummer för olika dimensioner efter en s. k. trådklinka. Den allmännast använda trådklinkan är "Birmingham wire gauge" (förkortadt B. W. G.), å hvilken N:o 0 motsvarar 8,6 mm. diameter och N:r 36 0,1 mm. diam. Ämnena till tråden och t. o. m. de lägre numren på trådklinkan tillverkas i små hastigt gående s. k. snällvalsverk; men i allmänhet erhålles tråden medelst dragning i kallt tillstånd genom dragskifvor (skifvor af hårdt stål eller hvitt tackjern), försedda med koniska hål, genom hvilka tråden drages, hvarvid dess diameter minskas efter hålets diameter. Genom denna bearbetning förändras efter hand jernets egenskaper, så att det blir allt hårdare och skörare, hvarför det emellanåt måste glödgas. Den vid glödgningen uppkommande glödspånen måste derefter bortskaffas genom trådens betning i utspädd syra, samt tråden derefter rengöras från vidhäftande syra och torkas, innan dragningen kan fortsättas. För tråddragning ligger det mycket stor vigt uppå jernets jämnhet och frihet från oarter, hvarför också en betydlig del af de bättre svenska jernsorterna nyttjas till detta ändamål. Jerntråds elektriska ledningsförmåga minskas betydligt genom främmande inblandningar, hvarför det kolfriaste och
mjukaste jernet är bäst passande till telegraftråd. På senare åren har götmetall, i synnerhet Martinmetall, ganska mycket börjat användas till tråddragning. C. A. D.
Jerntrådslina kallas en af jerntråd i stället för af hampa spunnen lina. Jerntrådslinor nyttjas till mångfaldiga ändamål, såsom till stående rigg på fartyg, till gruflinor för malmens uppfodring ur grufvor, till fortledning af kraft, då det gående verket är beläget på afstånd från motorn, till stängsel o. s. v. Likasom hamplinorna, äro jerntrådslinorna sammansatta af flere parter och kallas efter dessas antal för 3-, 4-, 5-, 6-slagna o. s. v. Hvarje part består dessutom af flere trådar, hvilkas antal och dimensioner bestämmas af linans groflek och det ändamål, hvartill hon skall användas. För böjlighetens skull inlägges vanligen mellan parterna och stundom äfven i midten af hvarje part en gröfre eller finare hampsnodd. C. A. D.
Jerntrådsnät, befästningsk., ett stormhinder, som anbringas framför befästningar i ändamål att hejda fiendens framryckande, bryta hans anfallskraft och uppehålla honom i den bakom liggande befästningens eld. I marken nedslås pålar af omkr. 1 m. längd i flere rader på 1 å 1,5 m. inbördes afstånd, så att de bilda ett bälte af minst 6 m. bredd. Mellan dessa pålar flätas ett nät af jerntråd, som, för att göras böjligare, först glödgas. Tråden föres dervid i sicksack, från spetsen af en påle till foten af en bredvidstående, fram och tillbaka i alla riktningar, så att hvarje påle beröres vid både spets och fot. Ett så bildadt jerntrådsnät kallas liggande. Anbringas nätet längs bottnen af en graf, så flätas det mellan manshöga pålar, nedslagna i endast en rad, och kallas stående. Jerntrådsnät äro lätta att uppsätta och svåra att undanrödja samt utgöra ett godt stormhinder, i synnerhet om de spännas öfver grafvar, varggropar o. d. O. A. B.
Jernträ, tekn., gemensam beteckning för flere synnerligt hårda virkesorter, hvilka erhållas af åtskilliga, mest i de tropiska landen förekommande trädarter. Sålunda benämnes med detta namn stundom grenadillträ (se d. o.), oftare veden af Swartzia tomentosa DC. (Robinia panacoca Aubl.) i Syd-Amerika ("Cayenne-jernträ"), Olea undulata Jacq. på Kap ("Svart Jernträ"), Sideroxylon-arter m. fl. Jernträ är tyngre än vatten och genom sin hartsrikedom till färgen oftast mörkbrunt; deraf svarfvas verktyg, valsar, "jernek-käppar" o. d.
Jernvatten, med., en omfattande benämning på alla sådana naturliga eller konstgjorda helsovatten (mineralvatten), hvilka innehålla jern i en eller annan förening. Det finnes i nästan alla land en mängd källor, som erhålla jernhalt från de geologiska system (berg- eller jordlager), hvilkas i vatten lösliga jernföreningar källornas vatten under genomsipprandet upplöser och mer eller mindre medtager. (Se vidare Jernkällor under art. Helsobrunn). Ett mycket begagnadt, i naturen icke förekommande jernvatten är s. k. pyrofosforsyradt jernvatten, hvilket, enligt d:r Negras komposition, innehåller 50 gr. ferripyrofosfat på 100,000
Källa: Project Runeberg ·
