Sida 497
Jacobsson, John
og parringsvalget" (1874-75). Som vitter författare framträdde han 1872 i "Nyt dansk månedsskrift" med den uppseendeväckande novellen Mogens, hvilken 1875 efterföljdes af berättelsen Et skud i tågen (i tidskr. "Det nittende århundrede"). 1876 utgaf han sitt första större arbete, romanen Fru Marie Grubbe. Interieurer fra det syttende århundrede (öfversatt på svenska 1877; 3:dje danska uppl. 1882), 1880 romanen Niels Lyhne (hvars handling försiggår under årtiondena närmast före 1864) och 1882 samlingen Mogens og andre noveller. -- Oaktadt J. icke producerat särdeles mycket, är han i flere afseenden den mest karakteristiska och glänsande företeelsen inom den nyaste danska skönliteraturen. Han sluter sig afgjordt till den moderna, pessimistiska realismen och uppfyller i rikligaste mått den nya tidens fordringar på det möjligast trogna återgifvande af verkligheten I hans fina naturskildringar, djupgående analyser af psykisk-patologiska tillstånd och sorgfälliga återgifvande, under en sant historisk drägt, af ett förgånget tidehvarfs anda röjer sig naturforskarens förmåga af noggrann iakttagelse, på samma gång som hans författareskap genom sin skiftande, yppiga färgprakt leder tanken på en målares lättrörliga, utbildade sinne för tingens tillfälliga gruppering och dagrarnas spel. J:s stil är genomgående rytmisk, ofta allitererande samt egendomligt stark i anbringandet af uttrycksfulla ord. I dialogen i "Fru Marie Grubbe" antager sjelfva språket -- dock med smakfull måtta -- en kraftigt verkande ålderdomlig prägel.
Jacobson, Ludvig, dansk läkare och naturforskare, född i Köpenhamn d. 10 Jan. 1783 af judiska föräldrar, blef 1802 student i Köpenhamn och tog 1804 kirurgisk examen. 1807-09 var han lektor i kemi vid den kirurgiska akademien, vann 1811 "Videnskabernes selskabs" medalj för en afhandling om ett förut okändt afsöndringsorgan i näsan samt gjorde under en utrikes resa tjenst först vid den franska armén (1813) och derefter vid den engelsk-hannoveranska legionen (1814). Efter sin hemkomst slog han sig ned som praktiserande läkare i Köpenhamn, blef 1815 hedersdoktor i Kiel och fick 1816 professors titel. 1822 blef han regementskirurg (från 1827 tjenstgjorde han vid lifgardet). Död i Köpenhamn d. 29 Aug. 1843. J. var en synnerligen utmärkt läkare, särskildt framstående som kirurg. Han uppfann (1830) ett stenkrossningsinstrument (den s. k. "litoklasten") och erhöll derför 1833 en belöning af den franska vetenskapsakademien. Inom den jämförande anatomien gjorde han vigtiga iakttagelser, särskildt beträffande nervsystemet och fostrets utveckling. Efter J. äro "Jacobsonska nerven" och "Jacobsonska organet" (se dessa ord) uppkallade. E. Ebg.
Jacobson, Heinrich Friedrich, tysk rättslärd och juridisk skriftställare, f. 1804, d. 1868, blef 1831 e. o. och 1836 ord. professor i juridik i Königsberg. I sin författareverksamhet egnade han sig nästan uteslutande åt kyrkorätten, hvars teologiska och juridiska sidor han sökte förena för att sålunda uppbygga ett på
historisk grund fotadt system för allmän och preussisk kyrkorätt. Hans förnämsta arbeten äro Kirchenrechtliche versuche (1831-33), Geschichte der quellen des kirchenrechts des preussischen staats (1837-44) och Das evangelische kirchenrecht des preussischen staats und seiner provinzen (1864-66).
Jacobson, Eduard, tysk lustspelsförfattare, f. 1833 i Gross-Strehlitz, med. doktor 1859, har dels ensam, dels i förening med andra, såsom G. v. Moser, Julius Rosen m. fl., skrifvit en mängd smärre farser med sång. Af dessa hafva äfven i Sverige uppförts Faust und Gretchen ("Faust och Greta", 1862), 500,000 Teufel ("Hin ondes niècer", 1863), Lady Beefsteak ("Lady Beefsteak", 1861) och Wer zuletzt lacht ("X", 1863).
Jacobson, Louise Frederikke Amalie. född Larcher, dansk skådespelerska, född i Köpenhamn d. 23 Juli 1834, debuterade 1852 och var 1857-80 skådespelerska vid den kungliga teatern. Under den första tiden spelade hon förnämligast älskarinneroler, såväl i dramat och det högre skådespelet som i lustspelet, samt blef på grund af sin medfödda älskvärdhet och sitt varma spel mycket omtyckt. Under de senare åren gick hon öfver till de komiska rolerna och uppträdde äfven i dem med framgång. Sedan 1858 är hon gift med nuvarande kommendören i flottan G. Jacobson, son af läkaren Ludvig J. E. Ebg.
Jacobsonska nerven, anat., en efter upptäckaren, den danske läkaren L. Jacobson, uppkallad fin nerv, som utgår från det ganglion, hvilket finnes på IX hjernnerven straxt efter dess utträde ur hufvudskålen (se d. o.; fig. 4 och 7. springan 2) och genom pyramidens ben intränger i trumhålan. Han utbreder sig der på hennes mediana vägg och ingår förbindelser ("anastomoser") med flere andra nerver eller mottager trådar från dem, som löpa åt flere håll och bilda ledningsbanor för nervintryck i flere ännu icke fullt utredda riktningar. G. v. D.
Jacobsonska organet, anat., fysiol., ett kort, smalt och trindt rör af brosk, med framåt riktad öppning, hvilket är beläget i främre delen af näsans skiljebrosk, och till hvilket går en särskild större luktnerv. Organet upptäcktes hos några djur af den danske läkaren L. Jacobson och har på senare tid träffats äfven hos menniskan, fast mera rudimentärt. Tillika är ådagalagdt, att organets inre yta hos djur utgöres af en hinna af samma beskaffenhet som i nosens luktregion. Det är följaktligen möjligt att detta lilla organ, om det icke tjenar till mottagande af egendomliga luktretningar, är en till näsöppningen framskjuten förpost, som varskor närvaron af luktämnen i den inandade luften, hvilka sedan genom vädring kunna bringas till fullständigare undersökning å den längre in belägna större luktregionen. G. v. D.
Jacobsson, John, tonsättare och organist, född d. 2 Aug. 1835 i Stockholm, hvarest han 1861 öfvertog Edvard Josephsons musikhandel och lånbibliotek, hvilken affär han lemnade 1876. J. har idkat omfattande kompositionsstudier, dels i Stockholm (hos Fr. Berwald m. fl.), dels i Tyskland (hos hofkapellmästaren G. Schmidt),
Källa: Project Runeberg ·
