Sida 373
Intensitetskarta, karta med isodynamiska linier
faktiskt gifna karakteren och som tillkommer viljan såsom tillhörande en öfversinlig verld. Det är i den intelligibla karakteren, som grunden måste sökas dertill att vi äro födda med i moraliskt afseende förvänd vilja. Efter Kant har Herbart upptagit och användt ordet i enahanda betydelse, näml. af något öfversinligt, för så vidt detta tankes såsom liggande till grund för det sinliga, och talar sålunda t. ex. om ett intelligibelt rum, hvarmed han menar det verkliga förhållande, i hvilket väsenden stå till hvarandra, och ur hvilket sedermera det gifna rummet låter sig härledas. -- I den svenska filosofien har termen ingen användning. A. B-n.
Intendent (Fr. intendant, af Lat. intendere, rikta sin uppmärksamhet åt ett håll, ifrigt bedrifva något), den, åt hvilken ledningen af något är anförtrodd, är en i Sverige, liksom äfven annanstädes, bruklig tjenstemannatitel, hvilken emellertid numera är fäst vid så olika tjensteverksamhet, att något för alla intendenter fullt gemensamt kännemärke icke kan uppgifvas.
Intendentsaspirant (af Intendent, se d. o., och Lat. aspirare, eftersträfva) kallas den, som utbildar eller utbildat sig till erhållande af regementsintendentsbefattning. Intendentsaspiranter antagas af generalintendenten i arméförvaltningen, och för antagande fordras aflagd mogenhetsexamen eller officersexamen. De tjenstgöra 10 eller 12 månader hos en regementsintendent, genomgå derefter en kurs vid fästningsintendenturen på Karlsborg och aflägga regementsintendentsexamen, hvarefter de tillhöra intendenturkåren och af generalintendenten kunna förordnas till bestridande af intendenturbefattningar (k. regl. d. 9 April 1880). C. O. N.
Intendentsdepartementet, afdelning af Arméförvaltningen. Se Generalintendent.
Intendentur (se Intendent) kallas i alla arméer de myndigheter, som taga befattning med förvaltningen och hushållningen vid trupperna. Högsta intendenturmyndigheten utöfvas vanligen af en afdelning af krigsministeriet, och sedermera finnes intendentur vid alla truppafdelningar af betydenhet. I Sverige utöfvas högsta ledningen af arméns alla intendenturgöromål af Arméförvaltningens intendentsdepartement, som står under en generalintendent, och till hvilket regementena omedelbart hafva att vända sig. Intendenturgöromålen vid dessa sistnämnda handhafvas af förvaltningsdirektionen (se d. o.), hvars beslut utföras af regementsintendenten. -- Vid en armé i fält står intendenturen under högsta ledning af en generalintendent, hvilken med biträde af nödigt antal intendenturtjenstemän besörjer arméns förplägning, handhafver kassa- och redovisnings-väsendet m. m. samt står omedelbart under högste befälhafvaren. Vid hvarje arméfördelning skötas intendenturgöromålen af en fördelningsintendent (om indelningen i armékårer finnes, tillkommer för hvarje sådan en kårintendent), som i afseende på intendenturgöromål står under generalintendenten. Vid brigaderna eller regementena slutligen handhafvas intendenturgöromålen af brigad- eller regements-chefen sjelf med biträde af en regementsintendent. -- Vid norska
armén handhafves intendenturen af arméintendenten med hans biträden, hvilken lyder under armédepartementet, samt af en brigadintendent vid hvarje infanteribrigad. C. O. N.
Intendenturkåren (se Intendentur) bildades genom k. förordn. af d. 9 April 1880, står under befäl af generalintendenten och utgöres af regementsintendenter, regementskommissarier, förrådsförvaltare samt intendentsaspiranter och förrådsbiträden. C. O. N.
Intensitet (Fr. intensité, af Lat. intendere, spänna), inneboende kraft, styrka, häftighet, liflighet. -- 1. Fys., graden af en krafts eller en rörelses inverkan, t. ex. den jordmagnetiska kraftens, ljudets, ljusets. Beträffande de båda senare må anmärkas, att de, liksom hvarje af vågrörelse alstrad verkan, äro beroende på svängningsamplituden (se Amplitud) hos de vågor, som alstra ljudet eller ljuset, och proportionella mot qvadraten på denna amplitud. -- Den jordmagnetiska kraftens intensitet kan. ej bestämmas direkt, utan endast dess horisontala komposant. Är denna, x, känd, beräknas hela intensiteten, T, om man tillika känner inklinationen, i. Man har näml. x=TCosi, hvaraf
x T = ----- Cos i
Den horisontala komposanten åter erhålles genom att man observerar den vinkel, som en magnetnål, rörlig i horisontalplanet, devieras af en på oföränderligt afstånd från densamma i visst läge upplagd magnet. Det är nämligen tydligt, att ju starkare jordens horisontala riktkraft är, dess mindre blir deviationsvinkeln. Genom detta förfaringssätt erhåller man relativa< mått på horisontal-intensiteten på olika ställen. För erhållande af absoluta värden erfordras derjämte bestämning af den devierande magnetens tröghetsmoment och svängningstid. Vid dessa iakttagelser begagnas instrument, kallade magnetiska teodoliter, bland hvilka de af Lamont konstruerade i senare tider mycket användts. -- 2. Fonet., den styrka, hvarmed luften framdrifves genom talverktygen vid uttalandet af ett språkljud, en stafvelse, ett ord o. s. v., hvarigenom dessa blifva starkare eller svagare hörbara. Tonlösa språkljud hafva i regeln större intensitet, emedan talströmmen vid deras frambringande ej möter något hinder i struphufvudet. Olika intensitet tillkommer, efter olika lagar i skilda språk, äfven olika stafvelser i ett ord i förhållande till hvarandra och är då liktydig med exspiratorisk accent (se d. o.). Ordens och satsernas relativa intensitet beror på deras betydelse för meningen. Ett språks intensitetsförhållanden kallar man också dess dynamiska egenskaper. 1. L. A. F. 2. Lll.
Intensitetsinduktor, fys., induktionsapparat, anordnad för uppnående af stark tension, såsom för fysiologiska och mekaniska verkningar eller för framställning af elektrisk ljusbåge. Motsats: qvantitetsinduktor, apparat för åstadkommande af kemiska och värmande verkningar. Se Induktion. L. A. F.
Intensitetskarta, karta med isodynamiska linier, sålunda åskådliggörande den jordmagnetiska kraftens intensitet öfver ett visst område. L. A. F.
Källa: Project Runeberg ·
