Sida 312
Infektionssjukdomar. 1. Med., sådana sjukdomar, som bero på något i kroppen utifrån inträngdt smittämne
nekande in och fari, tala), en i Spanien och äfven i Portugal brukad titel, som ännu i 10:de årh. gafs åt söner af förnäma familjer i allmänhet, men inemot det 12:te årh. öfvergick till att beteckna prinsar af det kungliga huset. Särskilda undantag gjordes senare för konungens äldste son, hvilken i Spanien, sedan 1388, kallas prins af Asturien och i Portugal benämndes prins af Brasilien under den tid, då sistnämnda land hörde till den portugisiska kronan. Den mot infant svarande benämningen för qvinliga ättlingar af konungahuset är infanta, infantinna. Infantoch infantinnetiteln nyttjas numera icke i Portugal. - Det lifgeding, som fordom anvisades åt en infant eller infantinna, kallades infantado, hvilken benämning råkade allt framgent medfölja ett förut till sådant ändamål afsöndradt kastilianskt område, som 1469 af konung Henrik IV förlänades åt don Diego Hurtado de Mendoza, 1475 upphöjdes till hertigdöme och sedermera genom giftermål öfvergick till familjen Silva.
Infantado. Se Infant.
Infantado, Nicolás, hertig af, spansk statsman, tillhörande slägten Silva, född 1773, gjorde sig bemärkt såsom deltagare i den opposition, som prinsen af Asturien, sedermera konung Ferdinand VII, i midten af 1800-talets första decennium väckte mot sin fader, Karl IV, och dennes allsvåldige minister Godoy. Efter Ferdinands tronbestigning (1808) mottog I. en hög förtroendepost inom armén och blef tillika president i Kastiliens råd. Då han s. å. på mötet i Bayonne insåg fruktlösheten af hvarje försök att afvärja Napoleon I:s egenmäktiga förfogande öfver Spaniens krona, slöt han sig till Josef Bonaparte, men gick snart öfver till det nationella partiet och deltog såsom kårbefälhafvare i frihetskampen. Då han derunder led motgångar, miste han sitt befäl och begaf sig till London, men återvände 1811 såsom president i det nybildade regeringsrådet för Spanien och Indien samt ombetroddes med en utomordentlig beskickning till prinsen-regenten af England. Efter restaurationen innehade han åter sina forna ämbeten, men måste såsom en afgjord anhängare af den kungliga absolutismen lemna dem till följd af 1820 års rörelser. År 1823 ställdes han i spetsen för det af fransmännen insatta regentskapet, och sedan Ferdinand VII återfått utöfningen af sin kungliga myndighet, vardt I. öfverbefälhafvare för gardet. Denna plats förlorade han väl 1824, men utnämndes derefter till generalkapten för armén. Hufvudman för det reaktionära partiet, efterträdde han 1825 Zea i egenskap af förste statssekreterare och ministerpresident, men måste redan i Aug. 1826 afgå från dessa poster, hvarefter han icke vidare tog någon verksam del i de politiska händelserna. I. dog i Madrid d. 28 Nov. 1841.
Infanteri (Ital. och Sp. infanteria), fotfolk, egentl. en trupp af infantes (Ital.), detta ord taget i betydelsen af Ital. fante, T. fant, Gammalsv. fanter, gosse, tjenare, soldat, af Lat. infantem (accus. af infans, barn). Det Ital. infante l. fante i denna betydelse kan då möjligen vara en öfversättning af T. landsknecht,
som vid slutet af 1400- och början af 1500-talet var en benämning på fotsoldat. Åsigten att "infanteria" ursprungligen skulle hafva betecknat en spansk "infants" lifgarde saknar historiskt stöd. - Infanterist (Ital. infante), krigare till fots. Se Fotfolk.
Infarkt (af Lat. infarcire, tillstoppa), med., kallas numera en infiltration af en organväfnad med något särskildt ämne, vanligen blod (hemorrhagiskt infarkt), till följd af en emboli (se d. o.). Sådana infarkt kunna hafva sitt säte i lungorna, njurarna, mjelten m. fl. organ. Ett annat slags infarkt bildas genom hopande af främmande ämnen i urinkanalerna hos späda barns njurar, såsom urinsyra och dess salter (urinsyre-infarkt), kalksalter (kalk-infarkt), pigment (pigment-infarkt). - Under 1700-talet hade man ett helt annat begrepp om infarkt, i det man med detta namn betecknade vissa exkrementbildningar i tarmarna, hvilka bildningars betydelse på det befängdaste öfverskattades. F. B.
Infartspenningar l. Infartsafgift, sjöv., en afgift, utgörande en fjerdedel af lotspengarna på vissa sträckor, hvilken erlades af fartyg, som begagnade sig af friheten från skyldigheten att taga lots, då de kommo från öppen sjö. Denna afgift, som anbefalldes uti k. förordn, d. 9 Juli 1862 angående Lots- och fyrinrättningen i riket, upphörde att utgå d. 1 Febr. 1869, till följd af k. kung. d. 31 Dec. 1868. R. N.
Infatigabel (Fr. infatigable), outtröttlig. Jfr Fatigera.
Infattning, herald., en bord (se d. o.), som är midt i skölden och ej vid dennas rand.
Infavorabel (Fr. infavorable), ogynsam, ofördelaktig. Jfr Favör. - In favorem, Lat., till (någons) behag.
Infektion (af Lat. inficere, inmänga, smitta, förpesta), smitta.
Infektionssjukdomar (se Infektion). 1. Med., sådana sjukdomar, som bero på något i kroppen utifrån inträngdt smittämne, med afseende hvarpå de äfven kallas smittosamma sjukdomar. Med hänsyn till deras benägenhet att utbreda sig hos befolkningen på en ort kallas de epidemiska och endemiska; de, som angripa djur, kallas epizootier. Slutligen har man äfven kallat dem zymotiska på grund af en antagen jäsningsprocess såsom deras orsak. Med afseende på sättet för smittans spridande har man sedan gammalt indelat dem i kontagiösa, de, som meddela smittan genom personers omedelbara beröring (contagium), och miasmatiska. då smittämnet är ett "miasma", som upptages i kroppen ur luften, vattnet o. s. v., samt miasmatisk-kontagiösa, der smittan kan öfverföras på båda sätten. Senaste tiders forskningar hafva uppdagat, att smittämnet vanligen utgör eller är bundet vid små mikroskopiska organismer, svampar eller alger, kallade bakterier, baciller, mikrokocker m. m. (således ett contagium vivum l. ammatum), hvilka enligt Pettenkofers undersökning utveckla sig antingen "endogent", i menniskokroppen, eller "exogent", utanför densamma, i marken, vattnet o. s. v. Somliga genomgå båda dessa
Källa: Project Runeberg ·
