Sida 324
Ingegärd Knutsdotter
befallning att såväl hon som klostrets generalkonfessor, Magnus Unnonis, skulle afsättas. Ehuru hvarken klosterbröderna eller Linköpingsbiskopen Nils funno någon orsak till afsättning, nedlade I. sjelfmant d. 25 Maj s. å. sitt ämbete för att icke ådraga klostret konungens ovilja, och några dagar derefter följdes hennes exempel af konfessorn. Båda innehade dock sedermera å nyo sina forna förtroendeposter, I. från 1457 och till sin död, d. 14 Okt. 1465.
Ingefära, farmak., en välbekant krydda och drog, som erhålles af Zingiber officinale Rosc. (Amomum zingiber L.), en medlem af kryddliljornas familj Scitamineae R. Br. (Zingiberaceae Rich.), kl. Monandria L. Ingefärsväxten tillhör utan tvifvel ursprungligen Asiens varmaste land, men träffas numera ingenstädes vild, endast odlad, såsom i Indien, Syd-Amerika, tropiska Afrika och Queensland i Australien. Från den tvååriga, långsträckta, köttiga och ringlade jordstammen, som utsänder vågräta, plattade sidoknölar med korta, trubbade (nästan klubblika) grenar åt blott en eller ock två sidor, uppskjuta två slags stjelkar, dels sterila (från topparna af sidoknölarna), beklädda med de långa slidorna af de jämnbredt lansettlika, helbräddade, glatta, fjädernerviga bladen, och dels fruktbärande, hvilka äro omgifna af vida slidor utan bladskifvor och uppbära ett äggformigt, koniskt ax af egendomligt bildade blommor, hvar och en med en grön, gulkantad yttre och en hinnaktig inre skärmslida. Dubbla blomkalkar finnas, den yttre kort, rörformig, klufven längsefter, och den inre nedtill sammanvuxen, rörlik, men upptill delad i 3 gula flikar. Endast en ståndare är försedd med knapp och frömjöl; fem deremot äro sterila, och bland dessa är en omgestaltad till en stor, uthängande, purpurfärgad honingsläpp. Frukten är en trerummig, mångfröig kapsel. - Drogen ingefära består endast af jordstammens sidoknölar och förekommer dels oskalad, dels skalad eller skrapad. Det förstnämnda slaget har epidemis qvar och är torkad antingen omedelbart eller ock förut indoppad i kokande vatten, då genom stärkelsehaltens dextrinförvandling drogens inre blir mörkgrått och hornartadt. Den skalade ingefäran är ofta blott på de plattade ytorna befriad från epidermis eller ock renskrapad rundt om, såsom vanligen är fallet med den hvitaktiga Jamaica-ingefäran, den mest värderade handelssorten. Sådan skrapad ingefära är ofta nog blekt med klor och då oduglig för medicinskt bruk. God ingefära har en särdeles skarp och stickande smak och behaglig aromatisk lukt samt får icke vara öfverdragen med ett hvitt pulver (krita eller gips). Ingefära nyttjas i matlagning, förtäres ofta till sur mjölk samt begagnas till beredning af en syrup, som ofta sättes till bröstmixturer, och (den färska jordstammen) inkokas med socker till ett starkt smakande sylt. Ingefärs-te med honing, drucket morgon och afton, är en huskur mot katarrer i respirationsorganen (heshet och hosta). O. T. S.
Ingegno, l' (lindjenjo; hans egentliga namn var Andrea Luigi di Assisi eller, enligt
Crowe och Cavalcaselle, Andrea Alovigi), en mycket omtvistad målare af den umbriska skolan. Vasari gör honom till Peruginos lärjunge, Rafaels medtäflare och Peruginos medhjelpare i Sala del Cambio (Perugia) samt i Sixtinska kapellet (Rom). I. skulle slutligen hafva mist sin syn och dött vid hög ålder. Men fakta äro så sammanställda, att han skulle hafva träffats af blindhet 20 år före sin täflan med Rafael, hvilket är orimligt. För öfrigt har man efter honom funnit ett qvitto, undertecknadt "Ingegno di maestro Allovisi" och dateradt 1509. Vasaris uppgifter måste vara oriktiga. I. kan hafva varit Peruginos medhjelpare, men ej hans lärjunge. Deremot är det troligt att han stått i förhållande till Fiorenzo di Lorenzo, att döma efter stilen i de arbeten, som tillskrifvas honom. Om han vardt blind, så skedde dock detta ej i hans yngre dagar, ty det är kändt, att han 1510 var syndikus och 1511 påfvens camerarius i Assisi. "L'ingegno" (geniet) kallades han väl mindre på grund af sin skicklighet som målare än som praktisk man. Af arbeten, som tillräknas honom, finnas de flesta i Assisi (t. ex. Madonna i kroppsstorlek öfver Porta di San Giacomo), flere äfven i de stora gallerierna (t. ex. en Helig familj i Louvre). Men det är ingalunda visst, att dessa bilder tillhöra en och samma person. "L'ingegno" är tills vidare ett slägtbegrepp, under hvilket ett rätt stort antal bilder i Europas gallerier sammanföras. C. R. N.
Ingegärd, svenska furstinnor. 1. I., dotter af Olof Skötkonung, blef af sin fader å Upsala ting i Febr. 1018 lofvad till brud åt norske konungen Olof Haraldsson såsom en underpant på försoning mellan de bägge konungarna. Men Olof Skötkonung bröt sitt löfte, och I. blef 1019 gift med ryske storfursten Jaroslav. Till sitt nya hem på andra sidan hafvet följdes hon af vestgötajarlen Ragnvald Ulfsson, hvilken på eget bevåg verkställt Olof Haraldssons förening med sveakonungens andra dotter, Astrid. I. dog 1050. Ännu visas i Sofia-kyrkan i Novgorod hennes grafvård, dock med inskrift från en yngre tid. - Se Jarorslav.
2. I., den föregåendes dotterdotter, var dotter till norske konungen Harald Hårdråde och Elisabet (Ellisif), blef först gift med konung Olof Svensson (Hunger) i Danmark och efter dennes död (1095) med svenske konungen Hallstens äldste son, sedermera konung Filip Hallstensson (d. 1118).
3. I., dotter till Jarl Birger Brosa och den norske konungen Harald Gilles dotter Birgitta, blef konung Sverker (II) Karlssons gemål i hans 2:dra gifte och bidrog att stärka konungens förbindelse med den mäktiga Folkungaätten. I. öfverlefde sannolikt sin gemål (d. 1210) och var moder till konung Johan (I) Sverkersson.
Ingegärd Knutsdotter, abbedissa i Vadstena kloster, dotter af riddaren Knut Algotsson och den hel. Birgittas dotter Märta, fick jämte sin fostersyster, sedermera drottning Margareta, en sträng uppfostran af sin moder och inträdde enligt klostrets dagbok vid knappt fyllda 18
Källa: Project Runeberg ·
