Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria

Dumas' roman "Vicomte de Bragelonne". Enligt en annan, redan 1770 framställd och af bl. a. Senac de Meilhan (1795), Roux-Fazillac (1800) och Topin (1869) försvarad, hypotes var "Jernmasken" hertig Karl Ferdinands af Mantua minister Mattioli. Denne hade af Ludvig XIV erhållit 100,000 scudi och dyrbara presenter för att förmå hertigen lemna fästningen Casale i fransmännens händer, men förrådde hemligheten till Savojen, Spanien och Österrike och blef derför, lockad in på franskt område, till straff fängslad (2 Maj 1679) samt under ett annat namn öfverlemnad åt dåv. guvernörens öfver Pignerol, Saint Mars', bevakning. Bibliophile Jacob (1840) har gissat på öfverintendenten Fouquet. Samtliga dessa hypoteser äro antingen till full evidens oriktiga eller icke grundade på något bevisligt faktum. Fouquet afled bevisligen 1680, grefven af Vermandois 1683, hertigen af Beaufort 1689, och hertigen af Monmouth afrättades i England 1685. Hvad hypotesen om Mattioli beträffar, är det visserligen sant, att Mattioli satt fängslad på Pignerol och Sainte Marguerite, men af hans namn gjorde man ingen hemlighet; han kan för öfrigt icke hafva varit i Exiles och dog sannolikt 1694. 1873 utgaf fransmannen Th. Jung "La vérité sur le masque de fer", i hvilket arbete han identifierar denne med en officer från Lothringen, som stått i spetsen för en vidt utgrenad sammansvärjning mot Ludvig XIV:s lif. Han uppträdde under en mängd olika namn -- det rätta är icke kändt -- och blef natten mellan d. 28 och 29 Mars 1673 arresterad vid Péronne. Enligt Jung insattes han d. 3 April 1673 i Bastiljen, men fördes i hemlighet derifrån d. 10 Mars 1674, och d. 6 April s. å. befann han sig i Pignerol. Mot Jungs åsigt framställa sig genast de anmärkningarna att den stöder sig på sådana obevisade hypoteser som att fången från Péronne var samme man som den fånge med mask för ansigtet, hvilken 1674 fördes från Bastiljen, att denne fördes till Pignerol och var en af "de två fångarna i låga tornet" i Pignerol, och slutligen att den ene af desse två fångar var "Jernmasken".

Jernmedel, med. farm., i allmänhet sådana läkemedel, hvilka innehålla något jernpreparat såsom hufvudsaklig beståndsdel, t. ex. jerndroppar, jernpiller, jernpulver. De många olika jernföreningar (jernsalter), hvilka ingå i sådana farmacevtiska beredningar, benämnas äfven jernmedel. Inom läkekonsten hafva jernmedel l. de s. k. martialia (efter Mars, jernets, krigets gud) sedan gammalt blifvit med framgång använda både mot inre och yttre åkommor. Från faraonernas dagar ända till vår tid hafva jernmedlen behållit sitt höga anseende såsom de kraftigaste och mest oumbärliga läkemedel, hvarför med skäl om dem gäller det latinska ordstäfvet "Nescit artem, qui nescit martem" (Den kan ej läkekonsten, som ej känner jernets nytta). Mest påfallande är jernets kraftiga verkan mot bleksot och blodbrist, i det att de röda blodcellerna, som innehålla bl. a. äfven jern, ökas i antal (och storlek) genom ett metodiskt bruk af jern, vare sig i form af

jernhaltiga mineralvatten (se Jernvatten) eller rent jern (ferrum reductum) i fint pulverformigt tillstånd eller jernsalter. Åtskilliga jernsalter, särdeles klorjern och svafvelsyradt jern, hafva genom sin adstringerande och blodkoagulerande verkan stor användning som blodstillande medel. Jern har äfven, ehuru med mera tvifvelaktig verkan, användts i magnetiseradt tillstånd, såsom magnet i metalloterapien (se d. o.). De skandinaviska farmakopéerna upptaga f. n. (1883) följande jernmedel: jern, metalliskt (pulveriseradt eller reduceradt), jernbromid, jern-jodur och -jodid, jernklorid (jämte flere lösningar deraf), jernoxidhydrat, jernoxidkali (vinsyradt), jernoxidkinin (citronsyradt), jernoxidul (mjölksyrad och svafvelsyrad), jernsalmiak, jernsulfider (svafveljern), jernvatten (pyrofosforsyradt), jernvinsten och jernvitriol. F. B. O. T. S.

Jern-nitrat. Se Jern 1.

Jernnätter kallas vissa nätter i början och i slutet af sommaren, hvilka af allmogen tros särskildt vara utsatta för frost. De infalla ej på samma datum i olika landskap. Natten till d. 2 Juni är i mellersta Sverige illa beryktad för frost, likaså nätterna mellan d. 13 och 18 samt natten till d. 23 Juni i Vestergötland. Såsom Jernnätter anses vidare i Helsingland nätterna mellan d. 28 och 31 Juli, i Vestmanland nätterna mellan d. 9 och 12 Aug., i Jämtland nätterna mellan d. 11 och 13 Aug., i Vestergötland natten till d. 18 Aug. Den tron att frost plägar inträffa nämnda nätter härleder sig sannolikt från den iakttagelsen att ungefär vid dessa tider inträffa vårens sista och höstens första frostnätter. B. R.

Jernockra, miner. Se Jernmalmer.

Jernopal. Se Jaspopal.

Jernoxid. Se Jern 1 och Jernmalmer.

Jernoxidhydrat. Se Jern 1 och Jernmalmer.

Jernoxidoxidul. Se Jernmalmer.

Jernoxidul. Se Jern 1 och Jernmalmer.

Jernpiller, med. farmak., en kollektiv benämning på sådana piller, hvilkas hufvudbeståndsdel utgöres af något jernpreparat. Sv. farmakopén och militärfarmakopén upptaga följande formler för jernpiller: Pilulae iodeti ferrosi (jodjernpiller l. Blancards piller; hvarje piller innehåller 5 cg. jernjodur); Pil. myrrhae ferratae (hvarje piller håller 3 cg. kolsyrad jernoxidul); Pil. ferratae (Pil. Blaudi; hvarje piller håller 10 cg. jernoxidulsalt) och Pil. ferratae cum chinina (hvarje piller håller 5 cg. ferrosulfat l. jernvitriol och 3 cg. kininsulfat). Sådana jernpiller användas, liksom öfriga jernmedel, mot blodbrist, i dos af 2-4 piller 3-4 gånger om dagen, vanligen straxt efter måltiderna, O. T. S.

Jernporten (Turk. Demir-kapu) kallas flere pass i sydöstra Europa, vestra Asien och norra Afrika. De mest bekanta äro: 1. Ett 500 m. högt pass i sydvestra Siebenbürgen vid floden Bisztra, mellan Pojana Ruska (1,360 m.) i n. och Muntje-Mik (1,794 m.) i s. Det kallades af romarna Pons Augusti, under medeltiden Porta Vaczil och är bekant genom flere inbrott af turkarna, bl. a. 1442. -- 2. Ett pass i Balkan på vägen mellan Slivno och Tirnova. -- 3.