Sida 551
Jayadeva, fornindisk skald
af vissa till det högre hörande bildningar. Som fjerde språkart räknas slutligen 4) boso kraton, "palatsspråket", hög-javanska med tillägg af flere blott för högt stående personer passande ord och bildningsformer. En sådan åtskilnad skulle för öfrigt kunna till en icke obetydlig del genomföras äfven i flere europeiska språk, såsom antydes genom uttrycken: juridiskt språkbruk, predikostil, samtalsspråk o. s. v. I afseende på de mest karakteristiska drag, inom ljudläran, ordböjningen o. s. v., genom hvilka javanskan skiljer sig från våra europeiska språk, och hvilka alla äro gemensamma för de till denna grupp hörande språk, hänvisas till Malajiska språk. De bästa hjelpmedlen till javanskans studium äro: Roorda van Eijsinga: "Javaansche grammatica, benevens an leesboek" (1855), "Allgemeen javaansch-nederduitsch en nederduitsch-javaansch woordenboek in de kromo-, ngoko-, modjo- en kawische taal" (1833-44), "Javaansche gesprekken in de onderscheidene taalsorten" (1843), Favre: "Grammaire javanaise, accompagnée d'exercices de lecture" (1866), "Dictionnaire javanais-français" (1870) och Jansz: "Kleine javaansche spraakkunst" (3:dje uppl., Samarang, 1880).
Javanska literaturen eger, utan att i något afseende kunna kallas rik, ett rätt betydande antal arbeten af egendomligt värde i olika riktningar. Dit höra "Adji-saka", ön Javas med fabler uppblandade äldsta historia (utg. af Gaal 1857), de vidlyftiga, på vers och prosa skrifna krönikorna, babad, dels öfver hela ön, dels öfver särskilda javanska furstehus, hvilka nu publiceras i Surakarta ("Babad Damak", "Babad Padjang", "Babad Mataram"), lefvernesbeskrifningar öfver berömda javanska män i romanform, sådana som "Hangling darmo" (utg. af Winter 1853), och de javanska lagböckerna, Angger (utgifna af T. Roorda, 1844). Ett allmänt spridt arbete af religiöst innehåll är "Manik Maja" (utg. af Holländer, 1851). Bland de skönliterära alstren intaga de s. k. Lampahan ett särskildt rum. Dessa, som utgöra texterna till ett visst slags under namn af vanajangan eller vajang bekanta teatraliska föreställningar, liknande våra skuggspel, äro af episkt innehåll och hvila på gamla indiska, i javansk smak ombildade myter och sagor. De indiska hjeltarna uppträda der på samma sätt som de klassiska myternas personligheter i den europeiska literaturens fabler och dikter. Alla dessa voro först skrifna på kavi, öfversattes sedan på javanska och derefter mestadels på malajiska. De mest bekanta äro: "Raina", "Brata-judha" och "Ardjuna-Sasrabahu" (utg. i prosaisk bearbetning af Winter, 1845) samt den mycket populära "Vivaha" (utg. af Gericke, 1845). Genom missionärers bemödanden hafva äfven många arbeten af kristligt innehåll framträdt inom den javanska literaturen. Den första öfversättningen af Nya testamentet gjordes af Brückner (Serampore, 1817); mera allmänt bruklig är den nyare af Gericke (1852). Den bästa källan för underrättelser om den javanska literaturen är den i Batavia utkommande "Tijdschrift for Nederl. Indie". H. A.
Javeline [sjavslin], Fr., ett slags fordom brukligt mindre kastspjut af en tums tjocklek och minst 1 m. längd, med jernspets och en vidfäst rem, medelst hvilken den kastande kunde åter draga det till sig.
Jaworów, stad i vestra Galizien, n. v. om Lemberg. 9,072 innev. (1880). Staden var polske konungen Johan Sobieskis älsklingsresidens.
Jaxartes. Se Sir Darja.
Jaxt och Jaxtkretsen. Se Jagst.
Jay [dje], John, amerikansk statsman, född i New York 1745, förvärfvade tidigt rykte såsom framstående jurist. I de händelser, som föregingo Nord-Amerikas skiljande från England, spelade han en betydande rol. Han valdes till medlem af Filadelfia-kongressen 1774 och utarbetade dess adress till Storbritanniens folk. Han hade äfven en betydande del i tillkomsten af New Yorks konstitution. 1777 kallades han af New York till öfverdomare ("chief justice") och medlem af det med diktatorisk myndighet utrustade "välfärdsrådet". 1778 invaldes han i kongressen, hvars president han omedelbart blef, men nedlade följande år både sitt öfverdomareämbete och sitt mandat såsom folkrepresentant samt begaf sig såsom amerikansk minister till Spanien. 1782 lemnade han detta land, der han föga kunnat uträtta till sitt fäderneslands förmån, samt begaf sig till Paris, hvarest han jämte Franklin och Adamso undertecknade freden med England (1783). Återkommen till Amerika 1784, utsågs han till medlem af kongressen och till utrikes-statssekreterare, hvilken post han innehade till den nya författningens införande, 1789. Han hade varit en af de ifrigaste förkämparna för dennas antagande, hade deltagit i utgifvandet af "The federalist" och sjelf anonymt utgifvit An address to the people of New York, i hvilken han uppmanade sin fädernestat att antaga den nya konstitutionen. 1789 blef han Förenta staternas förste öfverdomare och 1702 president i New York. 1794-95 var J. amerikansk minister i London och afslöt der ett handelsfördrag mellan Förenta staterna och England. Sistnämnda år återvaldes han till New Yorks president, och denna post beklädde han till 1801, då han för alltid drog sig tillbaka från det politiska lifvet. Död 1829.
Jay [sjä], Antoine, fransk skriftställare, f. 1770, d. 1854, var advokat i Toulouse och reste 1795 till Amerika, der han vistades i sju år. 1813 blef han professor i historia vid Atheneum i Paris och dömdes 1823 till fängelse för en pressförbrytelse. 1832 invaldes han i Franska akademien, der han förut erhållit flere pris. Det mest kända af J:s arbeten är Histoire du ministére du cardlnal de Richelieu (1815); dessutom märkas Le glaneur (1812), Les ermites en prison (1823; förf. under fängelsetiden; den äfvenledes häktade Jouy var J:s medarbetare) samt Les ermites en liberté (1824).
Jayadeva, fornindisk skald, antages hafva lefvat i midten af 12:te årh. Han är författaren till den berömda lyriska dikten Gitagovinda
Källa: Project Runeberg ·
