Sida 597
Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
flere uppl., senast 1857; öfvers. till svenska, 1678, isländska och tyska). Jfr S. M. Gjellerup, "Biskop Jens Dinesen Jersin" (1868-70). C. R.
Jersnäs, socken i Jönköpings län, Tveta härad. Arealen 9,021 har. 1,215 innev. (1882). J. bildar med Forserum ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift, Tveta kontrakt.
Jerstad, socken i Östergötlands län, Göstrings härad. Arealen 1,101 har. 474 innev. (1882). Annex till Vallerstad, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Jerstorp, socken i Jönköpings län, Tveta härad. Arealen 3,656 har. 588 innev. (1882). J. bildar med Bankeryd ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift, Tveta kontrakt.
Jersö. Se Jarlsö.
Jertegnspostil, dansk uppbyggelseskrift. Se Pedersen, Kristiern.
Jerusalem (om namnets sannolika härledning se nedan) l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad, ligger, under 31° 47' n. br. och 35° 13' 25" ö. lgd (från Greenwich), på en vattenfattig och numera föga fruktbar kalkplatå, som i norr sammanhänger med palestinska bergsryggens hufvudkedja, och vid den stora stråkväg (landets förnämsta), som löper från n. till s. längs vattenskilnaden mellan Jordan och Medelhafvet. Direkta afståndet från J. till Döda hafvets strand är 22 1/2 km. och till Medelhafvets strand 53 km. Höjden af de små kullar, på hvilka staden är byggd, vexlar mellan 744 och 784 m. (öfver Medelhafvets yta).
Det äldsta J. omgafs, liksom det nuvarande, på 3 sidor af dalar. I v. och s. bar dalen namnet Hinnom, nytestamentligt Gehenna (se d. o.), nu Uadi-er-rebabi, i ö. skiljes J. från Oljoberget af den uttorkade bäcken Kidrons dal, sedermera kallad Josafats dal och nu Uadi sitti Marjam ("Jungfru Marias dal"). Norra delen af den mellan dessa dalar inneslutna platån kallades Betseta ("olivorten"), och södra delen, på hvilken J. var bygdt, delades genom några smärre sänkningar i naturliga qvarter. Den vigtigaste af dessa dalsänkningar var den s. k. Tyropoeon ("ostmakaredalen"), som, sluttande från n. till s. ned mot Hinnomdalen, skilde platåns sydligaste del i två kullar. Den östra af dessa var sannolikt tempelberget, der det salomonska och de följande templen stodo, och således det s. k. Morija berg (2 Krön. 3:1). På denna kulles sydliga del låg stadsdelen Ofel, s. om templet. Den vestra kullen var Sionsberget. (Namnet Sion betecknar i bibeln stundom äfven tempelberget.) På berget Sion låg J:s förnämsta stadsdel, "Öfre staden", som sannolikt är identisk med "Davids stad" l. Sion i inskränkt och egentlig bemärkelse. Den "Nedre staden" l. Akra låg, enligt Furrer och Tobler, i södra delen af dalen Tyropoeon mellan "Öfre staden" och Ofel, men enligt den allmännare åsigten norr om Öfre staden, kring Tyropoeons norra del. Salomos palats förlägga några forskare på norra delen af Sionsberget, medan andra med större skäl tro det hafva haft sin
plats på tempelberget s. ö. om templet. Redan i Davids tid fanns i nordöstra hörnet på den mur, som skyddade "Öfre staden" i norr, ett fäste, Millo ("påfyllning"), hvilken punkt af Salomo medelst en vall genom Tyropoeon sammanbands med den gent emot liggande tempelplatsen. Norr om de nu nämnda stadsdelarna började redan på Salomos tid en förstad uppväxa på Betsetas mark, och dit drog sig smånigom handeln med sina basarer och handtverksgator. J:s äldsta, delvis ända från jebuserna härstammande ringmur omgaf Öfre staden och tempelberget jämte Ofel samt Nedre staden, om nu denna låg i södra Tyropoeon. Från denna, den s. k. "första murens" norra sida, utgrenades under Hiskias och Manasses tid den "andra muren", som från porten Gennat (på norra muren, något vester om dess midt) gick i en stor båge åt norr till det nordvestra hörnet af tempelberget. Denna mur omslöt således den stadsdel, hvilken enligt de fleste fornforskares mening var den "Nedre staden". Af den linie den "andra muren" tänkes hafva följt beror huruvida den plats, som nu intages af Heliga grafvens kyrka (se nedan), verkligen är Jesu grafplats. De fleste forskare skjuta denna linie så långt norr om den s. k. Heliga grafven, att denna på Jesu tid måste hafva legat inuti J. och således omöjligen kan vara äkta. På norra muren ö. om Gennat-porten fanns, vid fästet Millo, den s. k. Midtens port, på Östra stadsmuren Hästporten (vid hvilken presterna bodde, på sydöstra delen af tempelterrassen) samt möjligen ännu en port, den s. k. Vattenporten, åt s. en port, der Tyropoeon utmynnade i Hinnomdalen, och på vestra muren Dyngporten (i sydvest) och Hörnporten (i nordvestra hörnet). De förnämsta fästena utom Millo voro Hippikus i Öfre staden vid nyssnämnda hörnport och Bira, sedermera Baris, vid nordvestra hörnet af tempelberget. Förstaden Betseta skyddades af åtskilliga fristående fästen, Hananael, Mea o. a. Sådana voro J:s yttre konturer, ännu på Jesu tid. I stadens inre fanns en mängd af den praktälskande Herodes utförda byggnader. Af det första templet (Salomos) återstod intet, utom möjligen grunden. I stället för det jämförelsevis obetydliga, efter återkomsten från exilen uppförda andra templet började Herodes bygga ett tredje i den mest storartade stil, hvarpå ännu arbetades vid Kristi tid. De väldiga substruktionsarbeten, hvarmed då tempelterrassen vågrätt utvidgades åt s. och ö., äro ännu till stor del i behåll. Bredvid fästet Baris, n. v. om templet, uppbyggde han åt de romerske ståthållarna en storartad borg, Antonia, och åt sig sjelf ett utomordentligt praktfullt palats i Öfre staden mellan Hippikustornet och Gennatporten, till hvars skydd två nya fästen, Fasael och Mariamne, anlades vid norra muren. I nordöstra delen af Öfre staden låg redan förut ett af makkabeerna uppfördt palats, och mellan detta och Millofästet byggde Herodes de under namnet Xystus bekanta pelarhallarna för gymnastiska lekar. Derifrån gick också en bro öfver Tyropoeon (s. om
Källa: Project Runeberg ·
