Sida 598
Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
Salomos vall) till tempelplatsen. Vidare lät han uppföra en teater efter romerskt mönster och ett rådhus nedanför vestra sidan af tempelterrassen, der det nuvarande rådhuset, El-méhkeme, står. Med sina många praktbyggnader, den höga, af 74 torn prydda ringmuren och med sina fästen måste J. på Jesu tid hafva gjort ett storartadt intryck. Gatorna i det inre voro visserligen trånga och krokiga, men dock försedda med stensatta gångbanor. Utanför J. låg Betseta med sina basarer och många af trädgårdar omgifna villor. Denna förstad blef först efter Jesu tid, under Agrippa I (34-44), omsluten af en väldig mur, försedd med 90 torn, af hvilka det förnämsta var det mer än 30 m. höga Psephinus-tornet på platåns högsta punkt (784 m. öfver Medclhhafvet). Hvar denna tredje mur, som enligt några forskare utgör grundvalen för det nuv. J:s norra mur, framgick är omtvistadt. Vid stadens förstöring af romarna (år 70) gick all dess prakt förlorad. Då den åter uppbyggdes af Hadrianus, intog den hufvudsakligen samma omfång inom en ringmur, som uppfördes på den förres grundvalar, men indrogs mot söder, så att den sydligaste delen af vestra kullen (Sion) och motsvarande del af tempelberget med stadsdelen Ofel kommo att ligga utom densamma, såsom ännu i dag är förhållandet. På platsen för Jesu graf upprestes en staty åt Jupiter (eller Venus), och det herodiska templet ersattes af ett annat med Jupiters och Hadrianus' bildstoder. Trots de följande tidernas politiska omhvälfningar undergick J:s topografi på det hela inga märkligare förändringar.
Det nuvarande J. Den resande, som ämnar sig till J., har att välja hufvudsakligen mellan tvänne vägar. Vare sig han kommer norr ifrån -- från Beirut eller Damaskus öfver Nasaret -- och från Skopus-kullens topp ser den på en knapp halftimmes afstånd derifrån belägna staden utbreda sig framför honom, eller han följt den från Jafa uppåt Judéens berg slingrande vägen och efter 8-9 timmars ridt uppnått den punkt, der han först får sigte på Sions stad, framkallar det högtbelägna, muromkransade, med kupoler och minareter smyckade J., omgifvet af grönskande kullar och dalar, olivoch vinplanteringar, ett sällsamt behagligt intryck, som fullt harmoniskt kan ansluta sig till det första ögonblickets, af alla underbara minnen uppväckta ovilkorliga rörelse. Men knappt har han inkommit genom Damaskusporten i norr eller Jafaporten i vester, förrän detta intryck lemnar rum för ett med vemod blandadt obehag. Det tyckes honom, som om intet funnes qvar af bibelns J., och i sjelfva verket låter den lilla moderna staden, med sina små krokiga och smutsiga gator, på intet vis förena sig med våra i romantiskt skimmer insvepta föreställningar om Sions härliga stad. Först när han, så att säga, trängt igenom all den fysiska och moraliska smuts, under hvilken de heliga orterna i århundraden legat begrafna, kan det urgamla J. uppenbara sig för främlingens blickar. Och ju längre han dröjer i den på alla vanliga nöjen och förströelser fullkomligt utblottade staden, dess mer intresse ingifva honom de
ruinerna, och det blir honom slutligen klart, att den moderna staden i all sin dysterhet, allt sitt förfall och elände verkligen passar som slutbild till det storartade tragiska drama, som der utspelats. Sjelfva den vrångbild af religion, som i J. öfverallt träder i dagen, den grofva vidskepelsen och den fanatiska fientligheten mellan alla de olika religiösa samfunden, och icke minst mellan de kristna inbördes, gifva det nuvarande J. dess prägel af en i allas ögon "helig stad", hvilken såsom hufvudsäte för tre hvarandra bekämpande verldsreligioner uteslutande inom detta område spelat sin verldshistoriska rol.
J. omgifves helt och hållet af en 12 m. hög, med 34 torn försedd mur, som bildar en snedskjuten fyrhörning, hvars bägge längsta sidor omfatta den spetsiga vinkeln i n. ö. Fem portar föra in i staden. 1. Jafa-porten, af innevånarna kallad Bab-el-Chalil ("Hebrons-porten"), midt på vestra sidan; 2. Damaskus-porten, Bab-el-amud ("pelareporten"), midt på norra sidan; 3. Stefans-porten, Bab sitti Marjam ("Jungfru Marias port"), på östra sidan, vid tempelterrassens n. ö. hörn; 4. Magrebin-porten (Bab-el-magaribe), på södra sidan, och v. derom, likaledes åt söder, 5. Sions-porten, Bab en-nébi Daud ("profeten Davids port"). I ö. och s. ö. upptages omkr. 1/5 af stadens hela areal af den forna tempelterrassen, nu kallad Haram esj-sjerif (se nedan), en rektangelformig, men icke fullt reguliär platå af qvaderstenar (i medeltal 475 m. lång, 300 m. bred), som, öfverallt höjande sig öfver den kringliggande marken, med sin ena långsida bildar nära 2/3 af östra stadsmuren och med en kortsida nära 1/3 af den södra. Stadens förnämsta gata går från Jafa-porten åt ö., öfverskridande det numera igenfyllda och nivellerade Tyropoeon, delar staden i en nordlig och en sydlig hälft samt slutar nedanför Kedjeporten, midt på tempelterrassens vestra sida. Den andra hufvudgatan, som går från Damaskusporten i n. till Sions-porten i s., skär den förra vinkelrätt ungefär i stadens medelpunkt. Genom dessa bägge gator, vid hvilka detaljhandlarna och handtverkarna hafva sina saluplatser, den s. k. basaren, och hvilka derför äro till en del öfvertäckta med lätt trävirke, delas staden i fyra qvarter, hvilka nästan uteslutande bebos af hvar sin klass af religionsbekännare. Det största är det muhammedanska i n. ö., dernäst det kristna l. frankiska i n. v. och det judiska i s. ö., der dock äfven de magrebinska (nordvest-afrikanska) muhammedanerna bo; minst, men tystast och snyggast, är det armeniska, i s. v. Emedan J. ej har några källor måste innevånarna hemta sitt vatten ur de till en del underjordiska cisternerna; dock finnas två offentliga öppna cisterner, den ena i den södra delen af det kristna qvarteret, den andra (den forna Betesda-dammen) vid Stefans-porten. För öfrigt äro husen särskildt byggda med afseende fäst vid regnvattnets tillvaratagande. De än platta, än kupolformiga taken och alla obebyggda delar af grunden leda regnvattnet till cisternerna. Husen, byggda af sten, bestå i
Källa: Project Runeberg ·
