Sida 599
Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
regeln af ett antal fristående rum, oregelmässigt och i olika nivå grupperade kring gården med dess cistern. Hvart rum har kupolformigt tak och mellan de särskilda rummen löpa gångar och trappor ute i det fria. I rummens väggar äro nischer, hvilka tjena till skåp. Glasfönster äro icke allmänna och kaminer sällsynta; under vintern (Dec.-Febr.) värmas rummen med glödande kol i stora kopparfat (mánkal). Den kallaste månaden är Jan., med en medeltemperatur af 8,5° C. Årets medeltemperatur är 17,5°, men frost och snö äro icke alltför sällsynta. J:s äldsta byggnad, den enda qvarstående från Kristi tid, är det gamla Hippikus-fästet, som nu utgör ett af de fem torn, af hvilka den vid Jafa-porten belägna och med en graf omgifna s. k. Davids borg (El-kálaa, "citadellet") består. Men det största intresset fäster sig vid Heliga grafvens kyrka och Haram-esj-sjerif.
Att den nu midt i det kristna qvarteret belägna plats, der Heliga grafvens kyrka står, verkligen är det forna Golgata (se d. o.) är, såsom ofvan antyddes, högst osannolikt. Vi hafva intet intyg om att under kristendomens första århundraden grafplatsen varit föremål för någon särskild vördnad eller ens till sitt läge bekant. Tvärtom visa de med en mängd under utsmyckade berättelserna om de heliga orternas återfinnande under Konstantin, att alldeles ingen lefvande tradition hade bibehållit sig inom J. om dessas läge. Emellertid invigdes redan 336 på det ställe, som antogs vara Golgata, en praktfull kyrka. Under stadens vexlande öden blef denna flere gånger, delvis eller helt och hållet, förstörd, åter uppbyggd och tillbyggd; den i början af 12:te årh. af korsfararna uppförda kyrkan qvarstod med alla senare tillbyggnader ända till 1808, då den till största delen nedbrann. 1810 började man åter uppföra det hela efter ritningar af Komnenos Kalfa, på ett sådant sätt, att man ännu i de moderna byggnaderna kan se många spår af den gamla korsfararekyrkan. Heliga grafvens kyrka ligger så tätt kringbyggd, att den från tre sidor är alldeles osynlig och utifrån oåtkomlig. Blott från en liten öppen plats på södra sidan kan man erhålla en utsigt öfver dess icke synnerligen anslående hufvudfasad. Utom flere med kyrkan sammanbyggda kloster och smärre kapell består denna af tre delar. Hufvudbyggnaden, som till stor del sammanfaller med den gamla korsfararekyrkan, utgöres af ett rektangelformigt midtparti, hvars kortsidor i ö. och v. ersatts af halfcirkelformiga apsider. Dertill sluter sig i n. med gemensam långsida en rektangelformig byggnad, som innehåller Epifania-kapellet och den s. k. latinska sakristian, och i ö., förmedelst en trappa genom östra apsidväggen, det betydligt lägre liggande, stora, qvadratiska Helena-kapellet, uppkalladt efter Konstantin den stores moder, Helena. Då man inträder genom den nyss nämnda södra portalen, befinner man sig i ett af korsfararekyrkans sidoskepp, der turkiska soldater ständigt äro posterade. Midt framför sig har man det s. k. Katholikon, det grekiska,
af guld lysande, rektangelformiga kapellet, som bildar hufvudbyggnadens centrum. Till höger ansluter sig Katholikons halfrunda kor, som med sin der bakom löpande korgång och de i denna anbragta små kapellen fyller den östra apsiden. Till venster om Katholikon befinner sig den stora cirkelrunda, af 18 kolonner omslutna graf-rotundan, hvars ena hälft fyller hela vestra apsiden. I midten af denna rotunda, som täckes af en storartad kupol, står Heliga grafven, en föga imponerande byggnad af 8 m. längd och 5 1/2 m. bredd. Den består först af "Englakapellet", der den från Jesu graf bortvältrade stenen förvaras, och sedan af det lägre liggande "grafkapellet", ett litet, lågt, helt och hållet med marmor klädt rum (2 m. långt, 1,8 m. bredt), der Jesu grafsten (af marmor!) nyttjas som altare vid den der dagligen hållna mässan. Inom Heliga grafvens kyrka äro vidare att märka de små kapell, som hafva sina namn efter de antagna särskilda stationerna på Kristi väg till Golgata. Man räknar 14 sådana stationer, af hvilka de 5 sista: "försmädandet", "gisslandet", "klädningsfördelandet", "korsresandet" och "fastnaglingen", ligga inom kyrkan, och de 9 första på vägen från Pilatus' palats till Golgata, eller den s. k. Via dolorosa, såsom ännu i dag den gata kallas, hvilken n. om Grafkyrkan går åt ö. bort till Stefans-porten. Eganderätten till denna kyrka är af den mest invecklade art. Icke blott de många särskilda kapellen och hufvuddelarna, utan äfven hvarje liten plats, vid hvilken en legend är fäst, hvar och en af de tallösa lamporna och ljusstakarna kring de särskilda heliga platserna eges af en viss af de här representerade fyra kristna religionsbekännelserna: latiner (romersk-katolska), greker l. ortodoxa, armenier och kopter. Detta gifver anledning till ständiga tvister och strider, i hvilka de vid de stora festerna och särskildt vid påsken tillströmmande pilgrimsskarorna ofta deltaga. Mer än en gång har kyrkan fläckats af deras blod och muhammedanska soldater måst träda emellan för att hämma de kristnes kif på fridsfurstens graf, ja stridigheter om de heliga orterna voro en medverkande orsak till Krim-kriget (1853-56).
Haram-esj-sjerif ("den ädla oantastliga"; se Harem 1) heter numera den ofvannämnda, på alla sidor af murar omgifna platån i sydöstra J., som en gång uppbar templet, fästet Baris, Antoniaborgen och Salomos palats. De vestra och norra murarna äro genom byggnader osynliga från stadssidan; och fram till Haram kommer man blott genom de gator, som leda upp till dess 11 portar (8 på vestra, 3 på norra sidan), af hvilka den förnämsta är den ofvannämnda "Kedje-porten" (Bab-es-silsele). Utanför södra och östra murarna har man blott de delvis till muhammedanska grafplatser använda branta sluttningarna mot Hinnom- och Kidron-dalarna, hvarför äfven alla portar på dessa sidor äro tillmurade. På denna terrass reser sig nu, utom flere mindre byggningar, två stora moskéer af stort arkeologiskt och arkitektoniskt intresse. El-Aksa-moskén, som ansluter sig till södra muren, är
Källa: Project Runeberg ·
