Sida 789
Kacic-Miosic, Andrija
ordnade politiska förhållanden vara en källa till stor välmåga, men ligger nu alldeles nere. -- K. antages vara det Ortospanum l. Ortospana, som skildrare af Alexander den stores indiska fälttåg omtala, och som Ptolemaios säger vara samma ort som Kabura. Babur gjorde K. i början af 1500-talet till sitt rikes hufvudstad; och sedan slutet af 1700-talet, då Timur sjah flyttade Durani-dynastiens residens dit från Kandahar, har K. varit Afganistans hufvudstad. 1839 inryckte en engelsk armé i staden, men en allmän resning af befolkningen tvang densamma i Jan. 1842 till återtåg, hvarunder hela hären omkom. Under ett redan s. å. företaget hämdetåg förstördes en stor del af staden af general Pollock. Sedan genom freden i Gandamak, d. 19 Maj 1879, emiren Jakub kan nödgats öppna K. för en britisk beskickning, men denna d. 3 Sept. s. å. blifvit mördad, stormades och intogs K. af general Roberts och hölls sedan besatt till Aug. 1880.
Kabulistan. Se Kabul.
Kabyler (af Arab. kebaïl, "stammarna"), forntidens numider, en folkstam i Algeriet, i norra Afrika, den bäst kända grenen af berberna. Hufvudmassan af kabylerna är bosatt i prov. Constantine, i Stora och Lilla Kabylien, eller kustbältet mellan Isser och Oued-el-Kebir, samt s. ö. derom på och omkring Djebel Aurês till Tunis' gräns; mindre grupper finnas längs kusten i prov. Alger mellan Cherchell och Tenês samt i oaserna Msab och Ouargla s. om Djedi. Antalet kabyler torde uppgå till omkr. 1 mill. I fysiskt hänseende erbjuder kabylen inga stora olikheter med araben. Båda födas hvita, men blifva snart bruna genom luftens och solens inverkan; båda hafva i allmänhet bruna ögon och groft, vågigt hår, till färgen vexlande mellan mörkbrunt och kolsvart, men kabylen har merendels muskulösare kroppsbyggnad. I lefnadssätt afviker deremot kabylen mycket från araben. Den förre bor i byar, i hus af sten eller lera, och brukar sin egen jord, der han odlar icke blott säd, såsom araben, utan äfven grönsaker, tobak, vin samt fikon och oliver, hvaremot araben bor i ett flyttbart tält, och den jord han brukar tillhör stammen. Energiske och företagsamme, lemna kabylerna ofta sitt hem och uppträda såsom soldater i franska armén, såsom arbetare i städerna, jordarbetare eller såsom kringvandrande krämare, sträfvande att förskaffa sig medel till att köpa ett jordstycke i sin hembygd. I slöjd äro kabylerna väl förfarna. De icke endast förfärdiga sitt husgeråd, sina verktyg och redskap, utan kunna äfven väfva och färga flere slags tyg samt garfva läder, tillverka krut och olja; deras juvelerare arbeta utmärkta prydnader af silfver, koraller och emalj. Träsnideri har på många orter bragts till hög fulländning, och infödde konstnärer kunna gravera i metall både medelst etsning och med grafstickel. Kabylerna äro sunnitiske muhammedaner, men mera frisinnade än araberna. Deras författning är rent demokratisk. Den politiska enheten är byn eller kommunen; stammen räknar lika många distrikt som byar. Stammarna åter äro förenade till "kabaïla"
l. förbund. Hvarje kommun styres af "jemá" l. folkförsamlingen, i hvilken hvar man, som är gammal nog att iakttaga ramadanfastan, är berättigad att deltaga. Den verkställande makten uppdrages åt "amin", som ej mottager någon lön och afgår, då han förlorat valmännens förtroende. Några af kabylerna tala sitt modersmål, men andra hafva mer eller mindre fullständigt antagit arabiskan. Den bäst kända dialekten är zouaouas (zuavernas), som legat till grund för Hanoteaus "Essai de grammaire kabyle" (1858). I olikhet med sina sydligare anförvandter hafva kabylerna intet alfabet och ingen skrifven literatur. Hanoteaus "Poésies populaires de la Kabylie du Jurjura" (1867) innehåller text och öfversättning af sånger, dansvisor och berättelser, som lefva på folkets läppar. Jfr Hanoteau och Letourneux, "La Kabylie et les coutumes kabyles" (1873), Dugas, "La Kabylie et le peuple kabyle" (1878) och Récoux, "La démographie de l'Algérie" (1880).
Kabylien. Se Kabyler.
Kabyss (Holl. kombuis, T. kombüse, Fr. cambuse), sjöv., kokrummet eller köket på ett fartyg, vanligtvis beläget i närheten af fockmasten. På större örlogsfartyg finnes ej något särskildt afstängdt rum, utan spisarna äro placerade på batteriet eller trossbottnen. -- Ordets svenska form kommer närmast från det genom Fr. cambuse förmedlade T. kabuse, litet eländigt boningsrum, kyffe, en betydelse, som jämväl det svenska ordet eger i hvardagsspråket. R. N.
Kachera (-sje-; af Fr. cacher), dölja, gömma, hålla hemlig. -- Kachera sig, dölja sina tankar, förställa sig.
Kacheti, fordom ett särskildt rike i Transkaukasien, tillhör sedan 1802 Ryssland och bildar östra delen af guvernem. Tiflis och en del af Jelissavetpol.
Kacholong [kasjålång], miner., en stenart, som först hemfördes ifrån Högasien af en officer från Karl XII:s armé, Renart eller Renat. Denne hade blifvit tillfångatagen af ryssarna, och sänd till Sibirien, men under sin vistelse derstädes råkat i fångenskap hos kalmucker eller rymt till dem. Från deras trakter hemsände han den ifrågavarande hvitgula, halfgenomskinliga, hårda stenarten, hvilken af infödingarna högt värderas och användes till små afgudabilder, smycken, piphufvud o. dyl. Den träffas i lösa block vid stränderna af floden "Cach" i Högasien (deraf namnet). Länge ansågo mineralogerna kacholong vara en kiselart, ända tills undersökningen af en på Riksmuseet i Stockholm förvarad, af Renat hemsänd originalstuff visade, att mineralet endast utgör en ljusfärgad varietet af den hårdaste och ädlaste af de stenarter, som i Kina nyttjas till stensniderier och som vanligen benämnas nefrit. Den stenart från Island och Färöarna, som med orätt benämnts kacholong, utgör endast en hvit, halfgenomskinlig opal-art. A. E. N.
Kachou [kasjou]. Se Katechu.
Kacic-Miosic [katjitj-miosjitj], Andrija, serbisk-kroatisk skald, f. 1690, d. 1760, tillhörde en gammal dalmatisk slägt, ingick tidigt i franciskanorden, studerade i Pest och blef efter
Källa: Project Runeberg ·
