Sida 63
Hus-spindlar
hvilken mån egendomen, när den afträdes, i det hela befinner sig i sämre skick än vid tillträdet. I. Afz.
Huss, Joh. Se Hus, Joh.
Huss, Magnus, läkare, lärare, född i Torps prestgård i Medelpad d. 22 Okt. 1807, blef student i Upsala 1824, fil. kand. 1829, fil. magister 1830, med. kand. 1832, med. licentiat 1834, kirurgie magister 1835 och med. doktor s. å. Redan året förut hade H. förordnats till underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm och blef 1835 adjunkt i medicin vid Karolinska institutet. Sedan han 1837-39 för vetenskapliga studier vistats i Tyskland, Österrike och Frankrike, nämndes han 1839 till biträdande öfverläkare vid Serafimerlasarettet och anordnade derstädes d. 1 Aug. s. å. den första verkliga medicinska klinik i Sverige. Vid denna klinik infördes de fysikaliska undersökningsmetoderna i förening med ett noggrannare studium af den patologiska anatomien; och genom den utomordentliga duglighet och ihärdighet H. under sin långa tjenstetid utvecklade såsom klinikföreståndare kan den ofvannämnda dagen med största skäl sägas bilda en vändpunkt i den svenska medicinens historia. 1840 nämndes H. till öfverläkare vid Serafimerlasarettet och e. o. professor samt 1846 till ord. professor vid Karolinska institutet. 1860 förordnades han till ordförande i Sundhetskollegium och generaldirektör öfver hospitalen i riket. Från ordförandeplatsen i Sundhets-kollegium tog han afsked 1864, men qvarstod som generaldirektör till 1876. - Under sin läraretid utöfvade H. jämväl en omfångsrik konsultatorisk läkareverksamhet. Han har äfven på ett storartadt sätt varit verksam som vetenskaplig författare. 1840 utgaf han Summarisk öfversigt af sjukvården å k. Seraphimerlazarettets medico-cliniska afdelning, under de sista fem månaderna af år 1839. Han utgaf äfven för åren 1840-42 dylika redogörelser, hvilka 1843 fortsattes med Cliniska analekter. 1845 publicerade han sina Observations sur la fiévre typhoide. Sin största vetenskapliga berömmelse vann H. genom arbetet Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholssjukdom, som i två band utkom 1849- 51, och i hvilket de genom kronisk alkoholförgiftning framkallade sjukliga förändringarna i kroppen först uppställdes såsom en egen sjukdomsform. (Se Alkoholism.) För detta arbete tilldelades honom 1854 af Franska vetenskaps-akademien Monthyonska priset (Lauréat de l'Institut de France). Vidare må nämnas hans utmärkta monografier Om Typhus och typhoidfeberns statistiska förhållanden och behandling (1855, öfversatt till tyska, franska och engelska) samt Om lunginflammationens statistiska förhållanden och behandling (1860, öfversatt till tyska). För den fördel de nordamerikanska militärläkarna under kriget mot sydstaterna hade af det förra af dessa arbeten uttalade i en officiel skrifvelse Förenta staternas krigsminister ett tacksamt erkännande. Förutom nu nämnda arbeten har H. i åtskilliga tidskrifter offentliggjort en mängd större och mindre uppsatser äfvensom redigerat ekonomiska
berättelser från Serafimerlasarettet, 1850-60, och från kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, 1852-64, samt "Öfverstyrelsens öfver hospitalen underdåniga berättelser", 1861 -76. - Iakttagelserna öfver den kroniska alkoholismen ledde H. att med hela sin öfvertygelse strida mot dryckenskapen. Bland hans skrifter åt detta håll märkas Om bränvinsbegäret och bränvinssuperiet i Sverige (1853; aftryck ur hans arbete Om Sveriges endemiska sjukdomar, 1852), Om bleksot och bränvinssuperi i Sverige (1852) samt Om dryckenskapen och dess följder för den enskilde, för familjen, för kommunen, för staten (1882; af denna afhandling utgingo under de första sju månaderna efter dess utlemnande i bokhandeln 20,000 ex.). 1865 utgaf han en folkskrift Om kaffe; dess bruk och missbruk. Derjämte har han utöfvat stort inflytande på en mängd andra angelägenheter af hygienisk och filantropisk beskaffenhet. Sålunda var det på hans och C. P. Dahlgrens initiativ, som "Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn" kom till stånd. I förening med professorerna H. Abelin, P. H. Malmsten och K. Santesson utfärdade H. inbjudning till subskription för upprättande af "Stockholms sjukhem" och gick sedan i författning om dettas uppförande samt ordnade dess första förvaltning. Vid reorganisationen af Allmänna barnhuset i Stockholm, för inrättandet af barnkrubbor och för förbättrad lagstiftning rörande sinnessjukas vård har han likaledes varit energiskt verksam. Vidare har han varit ordförande i styrelsen öfver statens seminarium för bildande af lärarinnor och i styrelsen för Gymnastiska central-institutet samt dels ordförande, dels ledamot i åtskilliga af regeringen förordnade komitéer m. m. - H. är ledamot af Vetenskapsakademien, 1844, Vetenskapssocieteten i Upsala, 1850, hedersledamot af Vet. och Vitt. samh. i Göteborg (1846) och af Fysiografiska sällskapet i Lund (1878) samt ledamot af många utländska lärda sällskap. 1857 upphöjdes han i adligt stånd och bevistade såsom medlem af Ridderskapet och adeln riksdagarna 1862 och 1865-66. 1866 flyttade han till Östergötland och var 1873-75 ledamot af riksdagens Andra kammare för Bankekinds m. fl. härad i nämnda län. F. n. är han bosatt på Qvistrum i Gärdserums socken i norra Kalmar län. - Genom sammanskott af de lärjungar, som 1840-60 bevistat undervisningen vid den medicinska kliniken i Stockholm, stiftades 1862 inom Serafimerlasarettets medicinska afdelning en frisäng med namnet "Magnus Huss' frisäng. Stiftad af tacksamma lärjungar". Af det belopp, som öfversköt omkostnaderna för denna frisäng, stiftades ett stipendium vid Karolinska institutet, hvilket stipendium bär namnet "Magnus Huss' stipendium". R. T-dt.
Hussiter. Se Husiter.
Hus-spindlar, zool., kallas af allmänheten de arter af slägtena Tegenaria Walck. och Agelena Walck., hvilka spinna sina nät i vinklar och vrår af boningshus eller uthus. De spinna sina nät horisontalt, hälst i de mörkaste vrårna; och i sjelfva vinkeln är en trattformig kanal väfd, i hvilken spindeln lurar på det rof, som kan fastna
Källa: Project Runeberg ·
