Sida 299
Indragningsmakt, en af administrativ myndighet i Sverige förr utöfvad makt att förhindra spridning af tryckt periodisk skrift och återtaga ett en gång meddeladt privilegium eller tillstånd för sådan skrifts vidare utgifning
utgifterna till 7,292,000 kr. Antalet skolor 1876 var 77, hvilka besöktes af 3,235 lärjungar och kostade staten 54,000 kr. En bibana från Bombaj-Allahabad-jernvägen genomskär landet. Fursten (maharajan, af dynastien Holkar) underhåller en truppstyrka af 5,250 man infanteri, 3,300 man rytteri och 340 man artilleri med 24 fältkanoner. - Grundläggaren af dynastien Holkar var Malhar Ráo (från byn Hol i Dekhan, från hvilken han tog tillnamnet Holkar, "innevånare i Hol"), hvilken på 1600-talet blef en af de förnämste ledarna i den första mahratt-invasionen i norra Indien och erhöll i belöning stora besittningar n. om Narbada och omkring staden Indor. - 2. Hufvudstad i nämnda vasallstat, vid en biflod till Tsjambal. Omkr. 15,000 innev. Säte för generalguvernörens agent för Centralprovinserna.
Indo-skyter kallades af de gamle de uralaltaiska folk, hvilka under århundradena närmast före Kr. från nordvest inträngde i Indien. Indo-skyterna äro enligt all sannolikhet samma folk, som af kinesiska historieskrifvare kallas Juei-tsji, och identiska med de s. k. österländska eller hvita hunnerna. H. A.
Indossament (Ital. indossamento) och dermed sammanhängande ord. Se Endossement.
Indra (sannolikt af en rot in, inv, pådrifva, betvinga; således: "betvingareri"), Ind. mytol., var den mest dyrkade guden i den äldsta indiska religionen, sådan denna framträder i vedasångerna. Ett och annat uttryck i de gamla hymnerna tyder dock på att denna gudagestalt icke från början innehaft sin förherskande ställning, och I. är möjligen en sådan personifiering, som uppkommit först i den specifikt indiska mytologien, ty man har icke återfunnit honom hos den eranska språkgrenens folk. I. är luftrymdens gud och menniskornas försvarare mot onda makter. Framförallt befriar han från den fruktade torkan: när trollen hålla molnen - gudarnas kor - innestängda i bergshålorna, är det han, som, eldad af den till honom offrade somadrycken, främst bland goda makter far dit med sin ljungeld och segrande åter utsläpper på himmelen skyarna med deras välsignelsebringande vätska, eller, med en liknande tankegång: han slungar sin dödande åskvigg i Vritras kropp, den omättlige drakens, som rufvar på molnbergen och hindrar de himmelska vattnen att befruktande nedströmma öfver jorden. Men äfven för de gamla hinduerna, med deras skygga vördnad för det öfverväldigande stora, vardt I. i öfvermåttet af sin kroppsliga styrka alltför otymplig för att icke, i likhet med de klassiska folkens Zevs och nordboarnas Tor, mista en del af respekten och för den diktande folkfantasien antaga en viss burlesk anstrykning. Det ädlaste uttrycket för folkets sedliga och religiösa medvetande har han näppeligen någonsin varit. - I den indiska folkreligionens senare utvecklingsskede, brahmanismen, är I. tillbakasatt för den högre gudomliga trefalden, Brahman, Vischnu och Siva; dock är han den främste af de åtta "verldsvaktarna" (lokapalas), och hans qvarstående betydelse framgår redan ur hans många binamn, sådana som "den
tusenögde" (sahasradriç; stjernhimmelsguden), "viggbäraren" (vajradhara) och "ljusrymdens herre" (divaspati). Amaravati ("den oförgängliga") heter hans himmelska stad. I. ligger fortfarande i ständig strid med demoner och jättar samt af bildas enligt den moderna hinduiska folkföreställningen med fyra armar och händer, de två hållande ett spjut, den tredje åskviggen, den fjerde intet. Jfr Brahman.
Indragningsmakt, en af administrativ myndighet i Sverige förr utöfvad makt att förhindra spridning af tryckt periodisk skrift och att återtaga ett en gång meddeladt privilegium eller tillstånd för sådan skrifts vidare utgifning. Då den utväg, som först anlitades för att förekomma tryckfrihetens missbruk, nämligen en tryckningen föregående censur (se d. o.) af hvarje skrift, i Sverige afskaffades genom k. förordn, af d. 2 Dec. 1766, ställdes genom samma förordning skrif- och tryckfriheten under lagens skydd samt lemnades ostörd af administrativ myndighets ingrepp. I likhet med alla stadgar, som under tiden 1680-1772 haft grundlags natur, upphäfdes denna förordning redan genom 1772 års R. F., och tryckfrihetslagstiftningen återfördes till politilagarnas område. Visserligen erkändes skrifoch tryckfrihetens fortfarande berättigande i den förnyade förordningen och påbudet af d. 26 April 1774, hvars bestämmelse är lika med den, hvilken 1766 års författning gaf. Men som denna förordning var af politilags natur, ansåg sig konungen berättigad att genom regeringsåtgärder ingripa. Och han gjorde detta såväl genom k. kung. och påbudet af d. 6 Maj 1780, hvarigenom boktryckarna ensamme, utom i högmålsbrott, skulle stånda ansvar för tryckfrihetsförbrytelser (jfr Censur, sp. 163), som genom K. M:ts, af den periodiska pressens alltför närgångna betraktelser (såsom styrelsen ansåg) öfver offentliga förhållanden framkallade, "tilläggning" af d. 3 Maj 1785 till denna kungörelse. I denna tilläggning tillerkännes boktryckare ensamme, såsom det heter till ersättning för de minskade inkomster de genom den dem åliggande urskilning vid val af skrifter till tryckning nödvändigt måste vidkännas, rätt att utgifva dagblad samt månads- och veckoskrifter i strödda ämnen, dock under det väsentliga vilkor att de först dertill erhållit antingen konungens eller Kanslikollegiets privilegium. Uti k. skrifvelse till Kanslikoll. ang. veckoskrifter och dagblad af d. 24 Aug. 1785 blef utgifningen af detta slags skrifter underkastad ytterligare inskränkningar. Det stadgades nämligen, att konungen ensam egde utfärda privilegium, samt att i privilegiet skulle införas de ämnen, som i skriften finge behandlas, och att privilegiet kunde genast återtagas och indragas, så snart det i någon måtto funnes missbrukadt, samt att till kontroll deröfver, så snart något blad eller nummer deraf utkommit, ett exemplar genast skulle öfverlemnas till Kanslikollegium. Detta skulle åt någon sin ledamot uppdraga att genomse numret för att anmärka om något emot privilegiets innehåll deruti funnes infördt, hvilket då för konungen skulle anmälas. Dermed var tidningspressen ställd under den administrativa
Källa: Project Runeberg ·
