Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria

matematik vid polytekniska skolan i Paris och till sist lärare i franska språket och literaturen vid universitetet i Louvain. Död 1840. År 1818 framträdde han i Louvain med en ny undervisningsmetod, hvilken fann många anhängare och ännu på åtskilliga ställen i Tyskland tillämpas i något förändrad form under namn af "Vogel-Böhmeska" eller "Kehr-Schlimbachska metoden". J:s metod går förnämligast ut på att genom oafbruten öfning stärka minnet och är fullkomligast utvecklad i afseende på den första språkundervisningen. Han låter lärjungen börja med att i minnet inprägla en kortare sats och först sedan detta skett, sönderdelas satsen i ord, stafvelser och ljud. Sålunda fortgår språkundervisningen hand i hand med skrifning från den ena satsen till den andra, utan användning af grammatik. Äfven på matematik, geografi, historia, naturvetenskap, musik, teckning m. fl. ämnen har denna metod tillämpats. J. utgaf Journal de l'émancipation intellectuelle (1829- 42) samt Enseignement universel (I Langue maternelle, 1823, II Langue étrangère, 1824, III Musique, dessin et peinture, s. å., och IV Droit et philosophie panécastique, 1835). Efter hans död utkom Mélanges posthumes (1840).

Jacquand [sjakang], Claudius, fransk målare, f. i Lyon 1805, d. i Paris 1878, var lärjunge af François Richard, stiftare af målareskolan i Lyon, hvilken skola i början af 1800-talet på sitt sätt lade grunden till den konstnärliga nyromantiken i Frankrike genom sin böjelse för den historiska genren och dermed följande antiqvariskt intresse, om ock utan djup i uppfattningen och med en viss torrhet i färgen. Dessa traditioner hafva jämte något inflytande från den verkliga nyromantiken fortlefvat till senaste tid genom J., den ende af skolans anhängare, som förvärfvat ett namn, ehuru icke af alldeles oblandad klang. Han uppträdde först i 1824 års "Salon", lefde 1852-55 i Boulogne, sysselsatt med monumentala målningar i dess stadshus, och utförde sådana äfven i en mindre kyrka i Paris. Men mängden af hans efterlemnade arbeten tillhör den historiska genren. Bland dem märkas Thomas Morus (i Lyons museum), Gaston de Foix (i Rotterdams museum), Stormningen af Jerusalem (i Versailles) och Karl I:s af England sista möte med sina barn (1855, nu i Luxembourg), en af hans bästa bilder, i hvilken dock innehållets kärna består i ett uttaladt ord, som i målning ej kan återgifvas, hvadan det hela egentligen nedsjunker till en yttre kostymbild med matt och tvunget uttryck. C. R. N.

Jacquard [sjakar], Joseph Marie, fransk uppfinnare, född d. 7 Juli 1752 i Lyon, der hans fader var verkmästare i en sidenfabrik, sattes vid 10 års ålder i bokbindarelära, men beslöt efter faderns död 1772 att i stället egna sig åt väfvareyrket. Han råkade emellertid i den största fattigdom och måste taga tjenst såsom arbetare i ett gipsbrott vid Bugey. 1793 återvände han till Lyon och deltog såsom underofficer i stadens försvar mot konventets armé. Efter Lyons fall ingick han vid Rhenarmén. men tog redan 1794 afsked ur krigstjensten och

begaf sig åter till Lyon. Der sökte han realisera sin ungdoms drömmar om att genom uppfinnande af maskiner förbättra ställningen för de minderårige arbetarna vid textilfabrikerna. Understödd af frikostige gynnare, lyckades han 1799 åstadkomma en visserligen invecklad, men praktiskt användbar mönsterväfmaskin, den s. k. lattdragningsmaskinen, hvilken infördes vid åtskilliga fabriker i Lyon. 1804 löste han den af franska sällskapet för yrkesflitens uppmuntran och af slöjdföreningen i London uppställda prisuppgiften: konstruerandet af en nätbindningsmaskin. Dermed hade han blifvit en berömd man och erhöll i Paris anställning vid konservatoriet för konster och slöjder (Conservatoire des arts et métiers). Vid konservatoriet lärde han känna Vaucansons mönsterväfmaskin och lyckades 1805 att, med tillgodogörande af åtskilliga der använda idéer, konstruera en ny väfmaskin, hvilken var helt och hållet olik såväl J:s förut nämnda maskin som Vaucansons. Denna s. k. jacquardmaskin (se d. o.) vann hastigt stor spridning och blef af en oerhörd betydelse för textilindustrien. J. dog i Oullins nära Lyon d. 7 Aug. 1834.

Jacquardmaskinen [sjakar-] benämnes en af den franske mekanikern Jacquard (se d. o.) uppfunnen mönsterväfmaskin. Den består af fyra hufvuddelar, åt hvilka tämligen olika anordning kan gifvas, och som erhållit flere olika benämningar. Dessa delar äro: platinerna, kniflådan, nålarna och prismat. Platinerna, af trä eller jern, stå nedtill i förbindelse med ett mönstret motsvarande antal harnesk-solf, så att i de flesta fall alla dessa och dermed samtliga varpändar kunna upplyftas. Platinerna äro för den skull försedda med häk, i hvilka knifvarna, som bilda ett slags galler i kniflådan, kunna ingripa och sålunda höjas på samma gång som denna Detta sker med tillhjelp af en häfstång eller ett snöre, som löper öfver en trissa, hvarigenom kniflådan och dermed platinerna stiga uppåt, när trampan nedtryckes. Men alla platinerna skola icke på en gång upplyftas, utan blott vissa af dem, beroende på mönstrets beskaffenhet. För den skull äro de i horisontal ställning anbragta jerntrådsnålarna, hvilka vid ena änden äro förenade med en spiralfjäder, satta i förbindelse med platinerna, så att de kunna föra dem till eller från knifvarna, alltefter som de böra af dessa upplyftas eller icke. Det fyrsidiga prismat är försedt med en mängd hål, i hvilka nålarnas ena ände kan intränga. Framför prismat läggas mönsterkort af papp, hvilka äro försedda med hål, på de ställen, der nålarna skola intränga i prismats hål. Alltefter som mönstret fordrar det, äro hålen uttagna på olika ställen i de särskilda mönsterkorten, hvilka tillhopa medelst snören bilda en ändlös kedja, löpande öfver prismat. Detta pressas genom en mekanism mot nåländarna. Det för tillfället mellanliggande mönsterkortet trycker då vissa af nålarna åt sidan, nämligen dem, för hvilka motsvarande hål icke finnas å kortet uttagna, hvaremot de andra nålarna icke rubbas ur sitt läge. De förra nålarna flytta de med dem förenade platinerna åt sidan; de senare lemna