Sida 124
Hålldamm (Spardamm)
stått efter hans lif. Då fientligheterna hotade att utbryta, dog H. i Bergen, straxt efter julen 1214. Han var gift med Erik d. heliges dotterdotter Kristina. O. A. Ö.
6. H. Håkonssön. kallad den unge, norsk prins, född 1232, son af konung Håkan Håkansson den gamle och Margareta Skulesdotter, valdes 1240 enligt faderns önskan till konung på Öreting. Han var en vacker och rask yngling, öfvad i kroppsliga idrotter samt vänsäll mot sina män, och folket fäste stora förhoppningar vid honom. Han var förmäld med Rikissa, dotter till Birger jarl. I stridigheterna mellan Danmark och Norge (1256) uppträdde H. med mycken kraft mot konung Kristofer. Död d. 30 April 1257. O. A. Ö.
Håksvik, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 11,492 har. 1,028 innev. (1881). Annex till Kalf, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Hålanda, socken i Elfsborgs län. Ale härad. Arealen 8,545 har. 1,411 innev. (1881). Annex till Sköfde, Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt.
Hålbyggnad, befästningsk., kallas med ett gemensamt namn hvarje i en fästning förekommande bombfast byggnad, som är inbyggd i en fästningsvall och af denne skyddas mot den fientliga elden. Sådana byggnader läggas dels under vallgången och tjena då till förråds- eller boningsrum, dels också ofvanpå vallgången i der befintliga traverser, som då få namn af håltraverser och tjena såsom tillflyktsort för artilleriservisen under en häftig beskjutning samt till upplagsplats för ammunition. Som hålbyggnader såväl å takhvalfvet som vanligen äfven å tre sidor äro omgifna af jord, äro de mycket utsatta för fukt. För att minska denna olägenhet äro murarna genomdragna af tätt liggande luftkanaler, hvilka vid byggnadens framsida stå i förbindelse med den yttre luften och vid baksidan utmynna i skorstenar, uppdragna genom den täckande jordmassan, hvarjämte de mot jorden vända murytorna äro cementerade. O. A. B.
Hålcelt, arkeol. Se Celt.
Håle, socken i Skaraborgs län, Åse härad. Arealen 1,142 har. 571 innev. (1881). Annex till Särestad, Skara stift. Väne kontrakt.
Hålform. Se Afgjutning.
Hålglas. Se Glas.
Hålklinga, krigsv., kallas klingan på ett huggvapen, när på ena eller båda sidorna finnas rännformiga urtagningar, genom hvilka vapnet blir lättare. H. W. W
Hålkorall. Se Korall.
Hålkrabb, skeppsb., den del af ett spants
Fig. 1
Fig. 2
eller en vattenlinies kontur, som, då den betraktas utifrån, visar en konkav form. I fig. 1,
der kroklinien afb föreställer spantets form på ena sidan om medellinien ac, och linien vl vattenlinien, är spantformen konkav mellan kölen, a, och inflexionspunkten, f, samt konvex från sistnämnda punkt upp till relingen, b. I detta fall säger man, att spantet har hålkrabb mellan a och f. - På samma sätt, om i fig. 2 abc föreställer en vattenlinies form på ena sidan om medellinien ac, säges vattenlinien abc hafva hålkrabb mellan a och h samt mellan c och h. J. G. B.
Hålkula, krigsv., kallas i motsats till fullkula de för artilleriets pjeser afsedda projektiler, som äro försedda med en urhålkning för upptagande af krut (dels med, dels utan skrot) eller för en brandsats. De äro, för olika slag af pjeser: bomber, handmörsaregranater, sprängeller brandgranater, granatkartescher o. s. v. H. W. W.
Hålkäl (T. hohlkehle, af hohl, ihålig, urhålkad, konkav, och kehle, strupe, således egentligen den kroklinie, som halsen bildar mot hakan), byggnadsk., profilering, som är konstruerad efter en del af en cirkel, ellips eller hyperbel. Hålkälen nyttjas i byggnadskonsten och de dermed sammanhängande tekniska konsterna (snickeriet, stenhuggeriet o. s. v.) företrädesvis såsom ett förmedlande element och finner i synnerhet användning inom de olika slagen af listverk. Efter ändpunkternas inbördes läge skiljer man mellan stående hålkäl
(fig. 1), hvars båda kanter ligga i samma lodräta plan, stigande hålkäl (fig. 2), hvars öfre kant skjuter fram längre än den nedre, och fallande hålkäl (fig. 3), hvars nedre kant skjuter fram längre än den öfre. Full halkäl har formen af en halfcirkel; half hålkäl (stundom äfven kallad fjerdedels hålkäl) närmar sig formen af 1/4 cirkel. Den senare kallas äfven käl-list. Jfr Gesims, Karnis, Kälning, Listverk. Upk.
Håll, med. Se Styng.
Hålla af, sjöv., med afsigt förändra den riktning fartyget styr, så att vinden får större tillfallsvinkel i seglen; man säger t. ex. "hålla af ett streck", "hålla af för en seglare" o. s. v. - Hålla bidevind, segla l. ligga bidevind (se d. o.). - Hålla fullt, styra fartyget så, att seglen jämnt hållas fulla, utan att fladdra. - Hålla kurs l. styra kurs, styra i den riktning, i hvilken man vill framkomma, utan att af motvind eller annan orsak nödgas afvika derifrån; äfvensom att efter en tillfällig upplofning eller afhållning åter styra i det anbefallda kompasstrecket. - Hålla lofven, bibehålla sitt läge i lofvart om ett fartyg eller annat föremål; äfven att styra jämnt bidevind, utan att falla af. - Hålla lätt, vid bidevindsegling ej styra nära vinden, utan hålla godt fullt. - Hålla ned, falla af från kursen och styra ned mot ett i lä befintligt fartyg eller föremål för att närma sig detta. - Hålla sjön, under storm ligga ute eller fortsätta sin segling, utan att söka hamn. - Hålla öppet klys. Se Klys. R. N.
Hålldamm (Spardamm). Se Damm.
Källa: Project Runeberg ·
