Dyck l. Dijck [dejk], Anton van, nederländsk målare, föddes d. 22 Mars 1599 i Antwerpen och var son af en rik köpman. Vid tio års ålder sattes han i lära hos målaren H. v. Balen, men fick sedermera arbeta under ledning af Rubens, bland hvars lärjungar han blef den namnkunnigaste. Redan 1618 upptogs han som mästare af Lukasgillet, och två år derefter var hans rykte vida utbredt. Åren 1623--26 uppehöll han sig uti Italien och besökte under denna tid Venezia (för att studera Tizian), Genua (som ännu bevarar en stor mängd af D. utförda porträtt), Rom (der han stannade i två år) och Palermo. På inbjudning af Karl I reste D. 1632 till London, der han mottogs med stor utmärkelse. Han blef konungens förste målare och t. o. m. upphöjd i adligt stånd samt gifte sig med en hofdam af hög börd, men utan förmögenhet. Den storartade framgång han som porträttmålare rönte vid det engelska hofvet och hos Englands aristokrati satte honom i stånd att i yppigt lefnadssätt täfla med den rika adeln. De politiska oroligheterna i England föranledde D. att 1640 begifva sig hem till Antwerpen. Der trifdes han emellertid icke, utan reste 1641 till Paris; men då han i denna stad ej fick det arbete han önskat, återvände han till London, hvarest han dog d. 9 Dec. 1641. -- I fantasi och formsinne kan D. visserligen icke mäta sig med Rubens; men i stället eger han en ungdomlig innerlighet, som med stor fägring uttalar sig i hans stämningsrika religiösa målningar, om också stundom med en bismak af veklig sentimentalitet. Hans förnämsta verk äro hans porträtt, i hvilka "färgens djupa, brunaktiga klarhet, som tydligt skiljer sig från Rubens' mera rödgula toner, förenar sig med en psykologisk skärpa och en ovanlig elegans i föredraget till en helhet af utomordentlig verkan". Mot slutet af D:s lefnad började hans stil urarta till en öfverdrifven vekhet i tonen. I nästan alla offentliga samlingar träffar man arbeten af D. (Stockholms nationalmusei katalog upptager af honom åtta taflor, af hvilka likväl endast en är signerad). Hans mest omtyckta ämnen ur den bibliska historien voro korsfästelsen och qvinnornas klagan. Maria, Magdalena, Johannes och den hel. Sebastian voro, jämte Kristus, hans älsklingsfigurer. Bland D:s förnämsta historiemålningar äro Korsfästelsen (1627, Mechelns katedral), Den heliga familjen ("Rosalie-bilden", 1628, Wiens Belvedere), Kristus på korset (1629, Antwerpens museum) och en Pietà (München). Bland hans otroligt många porträtt må här nämnas Karl I (en stor mängd; det yppersta i Louvre), Karl I:s barn (Berlin och Dresden), Kardinal Bentivoglio (Florens), Gustaf II Adolf (München), Sjelfporträtt (Florens), Syndikus Meerstraten (Kassel) och Marie Louise de Tassis (Wien). Af D:s hand finnas äfven förträffliga porträttgravyrer. Berömd är hans samling "Icones principum, virorum doctorum etc.", af hvilken sedermera utkom en tillökad upplaga, känd under namnet "van Dycks ikonografi". D:s förnämste biograf är engelsmannen W. H. Carpenter (1844). R-n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dyck
Ämne: Holländska och flamländska målare · Målare och konstnärer (biografier)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 45–46 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗