Dyster

Dyster, Benjamin, äfventyrare, föddes i slutet af 1600-talet och var son af en länsman i Lappvesi socken i Viborgs län i Finland. Efter att hafva varit i guldsmedslära i Viborg gick han i krigstjenst och lär hafva vunnit underofficers grad. Omkr. 1715 uppehöll han sig i Riga under namnet von Düsterstern och ingick derstädes äktenskap. 1724 arbetade han en kort tid hos en juvelerare i Visby, och s. å. kom han till Stockholm, der han utan framgång inlemnade åtskilliga ansökningar om att återfå några, enligt hans egen uppgift, honom tillhöriga gods äfvensom adjutantsgrad. Sedermera utgaf han sig för Karl XII, hvilken enligt hans utsago icke stupat, utan af särskilda skäl nödgats hålla sig dold. En och annan trodde dikten, och D. hade till och med den djerfheten att genom ett bref, som var undertecknadt "Carolus" och kontrasigneradt "E. I. H.", kalla till sig dåv. landshöfdingen i Upland, friherre Grönberg. Sedan han i Dec. 1724 blifvit gripen och förd till Kastenhofs häkte, förklarade han sitt uppträdande vara ett skämt eller låtsade sig vara sinnesrubbad (namnteckningen uppgaf han betyda "Carolus Er I Himmelen"). Från häktet skref han dock 1725 till dalkarlarna, uppmanade dem att resa sig för att befria honom och tecknade sig då C. R. S. ("Carolus, Rex Sueciae", Karl, Sveriges konung). Målet undersöktes i rådet och af en särskild kommission. D:s medhjelpare dömdes till döden (straffet förmildrades likväl till kroppsplikt), men hufvudmannen sjelf (Düsterstern l. Dysterstierna) dömdes att stå vid skampåle på Stockholms tre förnämsta torg, hvarefter han skulle såsom sinnesrubbad intagas på Danviks dårhus. 1726 skickades han till sin familj i Riga, men stadens råd återsände honom till Stockholm. Död på Danviks dårhus d. 29 Aug. 1730. E. G. P.