*Edda. 1. Frågan om de i den äldre eddan förekommande sångernas ursprungliga hemvist är för närvarande en den mest brännande. Allmän enighet råder visserligen numera derom att de icke hafva det minsta att skaffa med vare sig Danmark eller Sverige, hvadan de icke längre kunna sägas handla om »vår hedna forntids gudar och hjeltar» eller framställa »våra förfäders gudatro», ehuruväl det forntida Sverige torde hafva egt andra, nu förlorade sånger af delvis likartadt innehåll. Eddasångerna deremot förskrifva sig samtliga från Norge och dess kolonier vesterut, men meningarna äro ännu så länge ytterst delade om hvilka sånger som möjligen författats redan i moderlandet, och hvilka som tillkommit på Island, Grönland eller i de många vikinganästena på de britiska öarna. Rörande en eddadikt (Atlamál) står det emellertid fast, att den författats på Grönland. Beträffande eddasångernas ålder är man nu ense om, att de allra äldsta icke kunna vara äldre än från slutet af 800-talet. De flesta tillhöra 900-, några 1000-talet, och ett par torde till och med vara författade först i slutet af 1100-talet. Deras versmått är visserligen oftast fornyrdislag (så, icke »fornyrdalag»), men många äro affattade i ljódaháttr och ett par i málaháttr. — Den förnämsta upplagan är numera den 1891 af L. Wimmer och F. Jönsson fototypiskt utgifna. Moderna handupplagor äro utgifna af B. Sijmons (1888, under utgifning) och F. Jónsson (1888–89). Bland öfversättningar må ytterligare nämnas de tyska af bröderna Grimm, af W. Jordan och af H. Gering (1892) — bäst af alla öfver hufvud. Illustrerade äro K. Gjellerups danska (1893 ff.) och F. Sanders svenska (1893) öfversättningar.
2. Den yngre eddan utgafs af Arnemagneanska kommissionen i 3 bd 1848, 1852 och 1880–87; de grammatiska afhandlingarna särskildt af Samfund til udgivelse af gammel Nordisk literatur 1884–86. Ad. N–n.