Edil (Lat. aedilis, af aedes, byggnad, tempel), titel på några fornromerska ämbetsmän, så kallade med anledning deraf att de urkunder, som de hade under sin uppsigt, förvarades i ett tempel, näml. Ceres'. Till en början funnos endast två plebejiska ediler, anställda till biträde åt tribunerna och i likhet med dessa fridlysta till sina personer. Dessa ediler gingo tribunerna till handa med att inför deras domstol föra dit stämda personer samt verkställa straff m. m., och i vissa fall hade de sjelfva ett slags domsrätt. Deras ämbete var inrättadt efter förebilden af de patriciska questorernas och stod i samma förhållande till tribunmakten som questorernas till konsulatet. Efter år 367 f. Kr., då plebejerna fingo del i sistnämnda ämbete, anställdes äfven två curuliska ediler. Jämväl till denna befattning fingo dock plebejerna snart tillträde, så att hvartannat år valdes patricier, hvartannat plebejer. De curuliske edilerna hade curulisk (elfenbens) stol och purpurbrämad toga. Beklädandet af deras ämbete grundlade nobilitet. Edilerna hade rang mellan questorerna och praetorerna. Ämbetstiden utgjorde ett år.
Edilernas befogenhet innefattade hufvudsakligen polisuppsigt. Sannolikt är att polisverksamheten var delad mellan de fyra edilerna efter stadens fyra tribus. Dessa ämbetsmäns verkningskrets kan öfverskådas under följande synpunkter:
1) Uppsigt öfver handeln: öfvervakande af mått och vigt, sanitär undersökning, af födoämnenas beskaffenhet, öfverinseende öfver slafmarknaden, tillsyn öfver att lagar mot yppighet efterlefdes och att lifsmedelspriset ej stegrades för mycket m. m.
2) Uppsigt öfver offentliga platser, gator, byggnader m. m.: tillsyn öfver gatuläggningen (som i allmänhet bekostades af de enskilde husegarna), öfver renhållningen, vattenledningarna och deras nyttjande, baden, värdshusen, vissa offentliga ställen o. s. v. Edilerna skulle jämväl tillse, att farliga djur ej utsläpptes på gatorna samt vaka öfver ordningen vid fester, liktåg o. s. v. Dessutom hade de att öfvervaka, att bestämmelserna angående nyttjandet af statsjorden m. m. höllos i helgd o. s. v.
3) Anordnande af festspelen, till hvilka medel anslogos af staten. Detta göromål blef i senare tider ett af edilernas vigtigaste och var förenadt med dryga kostnader, i det att uppåtsträfvande ämbetssökande sökte genom väl och praktfullt anordnade spel vinna folkets ynnest såsom medel till befordran. Så anställde Caesar år 65 f. Kr., i egenskap af edil, lysande skådespel, som kostade stora summor. De plebejiske edilerna hade att sköta de plebejiska spelen, de curuliske deremot de s. k. romerska. (För öfrigt tyckes fördelningen i detta hänseende ej hafva varit fullt bestämd.)
Under Augustus öfvergick större delen af edilernas polisverksamhet till praetorerna och tillsyningsmännen för statens arbeten. -- Edilernas ämbete fortfor med visshet till Alexander Severi tid, hvarefter det sannolikt upphörde.
För vården om lifsmedelstillgången inrättade Caesar år 44 två nya edilplatser (de cerealiska). R. Tdh.