Edinburgh [-brö l. -börrö]. l.(Mid-Lothian.) Grefskap i södra Skotland, mellan Forth-viken samt grefskapen Haddington (East-Lothian), Berwick, Roxburgh, Selkirk, Peebles, Lanark och Linlithgow (West-Lothian). Arealen 950,68 qv.-kilom. (17,3 qv.-mil). 328,379 innev. (1871). Genom grefskapets nordvestra del gå Pentland-bergen och genom den sydöstra delen Moorfoot-bergen. Mellan dessa ligger Esks floddal. Åkerbruket, handeln och industrien äro blomstrande. -- 2. (Gael. Dunedin.) Hufvudstad i nämnda grefskap och i konungariket Skotland, nära 2 kilom. (1/4 mil) s. om Forth-viken, vid högra stranden af floden Leith, på tre kullar samt i ö., s. och v. omgifven af höga, vilda klippor. Såväl E:s utmärkt vackra läge som dess literära rykte hafva
förskaffat staden binamnet "nya Athen". Genom en djup dal, som fordom var sjö (Nor' Loch), men nu är förvandlad till trädgård ("princes gardens"), delas E. i tvänne delar: "gamla staden" och "nya staden". Den förra, som intager den mellersta kullen, utmärker sig genom sina höga hus (10--12 våningar) och sina trånga gator. Inom denna stadsdel ligger, på en 117 m. (394 f.) hög kulle, "slottet", som är skildt från staden genom en öppen esplanad, hvilken prydes af ett monument öfver hertigen af York. I detta slott visas ännu det statsfängelse, hvari Stuartarnas anhängare förlorade lifvet. Vid foten af kullen ligger den zoologiska trädgården och, i dess närhet, Skotlands bank samt E:s äldsta kyrka, S:t Giles. Bakom den senare reser sig parlamentshuset (med Karl II:s ryttarestaty), nu säte för högsta domstolen och innehållande ett bibliotek på omkr. 260,000 band. I midten af gamla staden finnes universitetet (grundadt 1582), med 43 lärare och 1,777 studenter (1874) samt ett bibliotek af omkr. 140,000 band. Nordöst om gamla staden ligger, omgifvet af parker ("queen's park"), Holyrood palace, de skotske konungarnas forna residens, restaureradt 1850 och två gånger bebodt af den franske konungen Karl X som flykting. Det var ursprungligen ett augustinkloster (anlagdt 1128 af David I); ännu qvarstå ruiner af klosterkyrkan. Söderut begränsas staden af vackra parker, och i öster stöter den till den 240 m. (800 f.) höga "Arthur's seat", en utlöpare från Pentlandbergen. Ända till midten af förra årh. var denna stadsdel den förnämsta; men nu är den bebodd af de lägre folkklasserna. Den nya staden, hvilken uppstått sedan 1770, är den vackraste delen af E. och består nästan endast af palatslika byggnader, bl. a. handelsbanken, stadsarkivet och posthuset samt S:t Andrews- och S:t George-kyrkorna. George-street, den praktfullaste gatan i staden, prydes af Georg IV:s och Pitts kolossala bronsstatyer. En 50 m. (168 f.) bred och 295 m. (993 f.) lång vall samt flere broar leda från den gamla till den nya staden öfver den ofvannämnda dalen. Denna vall uppbär tvänne praktbyggnader i klassisk stil: Royal institution och National gallery, af hvilka det förra innehåller fornsamlingar, det senare konstsamlingar och skulpturgalleri. Straxt öster derom reser sig Walter Scotts minnesstod. Längre österut höjer sig Galton hill, med observatorium och flere monument, bl. a. Nelsons och Burns' samt Waterloo-monumentet (ofullbordadt). -- E. räknar 146 kyrkor och bönesalar, af hvilka 34 tillhöra den skotska högkyrkan, 64 de skotske presbyterianerna, 15 den episkopala kyrkan, 6 baptisterna, 3 katolikerna, och de öfriga åtskilliga smärre samfund. Bland välgörande stiftelser märkas Heriots asyl för föräldralösa gossar, Donaldsons, Watsons och Stewarts asyler m. fl. Synnerligen rikt är E. på bildningsanstalter: 21 högre skolor, 11 församlingsskolor, 73 offentliga och 77 privata skolor, samt på föreningar för vetenskap och konst: the Royal society, en konstförening m. fl. Det är säte för Skotlands högsta styrelse och förvaltas, enligt en särskild författning, af en "lord provost", 6 "bailies", 1 "convener of the trades", 1 "dean of guild" och 32 rådsherrar. Den industriella verksamheten är obetydlig, och handeln har sitt säte förnämligast i hamnstäderna Granton och Leith. Så mycket verksammare är det vetenskapliga och publicistiska lifvet uti E. Stadens bokhandel är, näst Londons, den största i hela det britiska riket. Befolkningen uppgick 1871 till 196,979 och beräknades 1879 till 226,075. E. sänder 2 deputerade till parlamentet. -- Namnet härleder sig sannolikt från Edvin, konung i Northumberland. Omkr. midten af 12:te årh. fick E. stadsrättigheter, och 1215 hölls det första parlamentet derstädes; men först sedan det 1437 af Stuartarna valts till Skotlands hufvudstad, erhöll det någon större betydenhet. 1530 brann nästan hela staden, och det öfriga -- med undantag af klosterkyrkan vid Holyrood och S:t Giles-kyrkan -- förstördes 1542, när den intogs af grefve Hertford. A. W.