Eginhard (Einhard l. Einhart), frankisk historieskrifvare, f. omkr. 770, tillhörde en förnäm frankisk slägt och fick en lärd uppfostran i klostret Fulda, hvars abbot, Baugulf, sände honom till Karl den stores hof. Fastän ovanligt liten och svag till kroppen, vann E. genom sina kunskaper, sin duglighet och sin älskvärdhet kejsarens förtroende och användes af honom i flere statsvärf. Äfven hos kejsar Ludvig den fromme stod han i hög ynnest, och 817 anställdes han som rådgifvare hos dennes son Lothar. Efter att hafva sett alla sina försök att upprätthålla enigheten mellan Ludvig den fromme och dennes söner misslyckas drog E. sig tillbaka från det politiska lifvet och grundade ett kloster i Mühlheim, vid Main, hvilken anstalt sedermera fick namnet Seligenstadt, emedan E. ditfört relikerna efter martyrerna Marcellinus och Petrus. Ehuru E. var abbot i flere kloster, tillhörde han icke det andliga ståndet. Hans maka, Imma (Emma), var sannolikt en syster till biskop Bernhard af Worms och med säkerhet icke Karl den stores dotter, såsom man påstått. Den bekanta sagan om E. och henne anföres första gången i en krönika från 12:te årh. E. afled 840. Utom en samling bref och en
karakteristisk berättelse om öfverförandet af Marcellini och Petri ben från Rom till Seligenstadt skref han Vita Caroli Magni, en förträfflig, på vacker latin skrifven biografi öfver Karl d. store. Deremot frånkänner den nyare kritiken honom författareskapet till de under hans namn kända "Annalerna", hvilka omfatta tiden från 741 till 829. E. W.