Ekstas l. Extas (Grek. ekstasis, egentl. bortryckande från ett läge, af ek, ur, från, och stasis, ställe), med., tillstånd i hjernan, under hvilket vissa föreställningar, merendels af religiöst innehåll, så rycka själen med sig, att den liksom kommer ur sitt vanliga läge och varder mer eller mindre otillgänglig för ytterverlden. I
sammanhang dermed röja sig oftast sinnesvillor, som öfverensstämma med de herskande föreställningarna. Muskelrörelserna och talet äro dervid antingen hämmade eller ganska lifliga, och sjelfva lifsverksamheten ej sällan försvagad. Begreppet ekstas i medicinsk mening uppfattas dock ej lika af alla författare. Den s. k. predikosjukan anses som en form af ekstas. -- I dagligt tal nyttjas ifrågavarande ord ofta i bet. öfverspändhet, hänförelse. -- Adj. Ekstatisk (Extatisk. Sv. Ö.