Ekstas

*Ekstas, psyk., hänryckning, ett tillstånd af hänförelse, hvarunder man förlorar minnet af sitt föregående och tycker sig försatt i en ny tillvaro, hvarunder man förmenats blifva delaktig af högre uppenbarelser. Så trodde grekerna i forntiden, att Pythia, det delfiska oraklets prestinna, under en ekstas, som hos henne sades framkallas genom ur jordens inre kommande bedöfvande ångor, skådade framtiden. De neoplatonske filosoferna antogo, att man genom försjunkande i betraktelser af den gudomliga enheten under ekstas rent af kunde förlora sin individualitet och uppgå i Gud, ehuru här på jorden endast momentant. Swedenborg trodde sig på likartadt sätt »hänföras af anden» och derunder, i ett mellantillstånd mellan sömn och vaket tillstånd, mottaga gudomliga uppenbarelser. — Enligt den nutida psykologien äro de tillstånd, som af äldre mystiker kallats ekstas, väsentligen att fatta såsom avtohypnos (se Hypnotism) och de förmenta uppenbarelserna suggestioner eller minnen och fantasier, som hafva sitt upphof i personens vakna erfarenhet, men som under det halft eller helt hypnotiska tillståndet erhålla liflig och konkret gestalt samt fattas såsom en objektiv verklighet, liksom bilderna i den normala drömmen. S–e.