Hypnotism (af Grek. hypnos, sömn), det modernare namnet för det med konst framkallade sömnlika tillstånd, som förr kallades magnetisk sömn eller mesmerism, efter magnetisören Mesmer (d. 1815), och nu äfven kallas braidism [brädism], efter James Braid. Denne var en framstående praktiserande läkare och kirurg i Manchester, der han dog 1860. Under de två sista decennierna af sin lefnad sysselsatte han sig med flitiga forskningar öfver hypnotismen, hvars vetenskapliga förklaring han grundlade, och hvilken han äfven sökte använda som kurmetod för vissa nervsjukdomar. Sin erfarenhet framlade han i åtskilliga skrifter, bland hvilka den vigtigaste är "Neurypnology; or the rationale of nervous sleep, considered in relation with animal magnetism" (1843). Sjelf definierar Braid hypnotismen sålunda: "Den är icke ett tillstånd, utan en rad af tillstånd, som variera på alla upptänkliga sätt, mellan rent drömmeri och djup sömn (koma), med fullkomligt upphäfvande af sjelfmedvetandet och viljekraften å den ena sidan samt en nästan otrolig öfverretning af de särskilda sinnesorganens, de intellektuella krafternas och viljekraftens funktioner å den andra sidan. Företeelserna äro dels af andlig, dels af fysisk natur, frivilliga eller ofrivilliga eller bådadera, alltefter sömnens stadium". Att framkalla ett sådant tillstånd kallas hypnotisera, att afbryta detsamma dehypnotisera. Braids hypnotiseringsmetod består deruti att man framför den, som skall söfvas, håller ett glänsande föremål (en glasknapp el. dyl.) tätt ofvanför ögonen, så att dessa endast med en tröttsam konvergering uppåt kunna fixera föremålet. Samtidigt skola tanken och uppmärksamheten fixeras på detta. Dervid uppträder först en sammandragning, derefter en utvidgning af pupillerna; vanligen sluta sig ögonlocken sjelfmant (i annat fall tillslutas de med operatörens fingrar), och sömn inträder efter 10-15 sekunder. Blinda personer kunna äfven hypnotiseras endast genom att föreställningen fixeras på ett bestämdt föremål. Mycket mottagliga personer, vana att hypnotiseras, falla i sömn, genom tro och vana, redan då de se eller höra ett föremål, som förut framkallat denna verkan, eller endast de inbilla sig, att någon hypnotisering verkställes på afstånd. Derigenom förklaras magnetisering på afstånd och på bestämda klockslag samt många af magnetisörernas hokuspokus. - Dehypnotisering framkallas lättast genom ett kraftigt luftdrag mot ansigtet, vare sig det framkallas genom blåsning med munnen eller pustande med en blåsbälg eller en rörelse med handen. Äfven handklappning, ett starkt slag med handen på armen eller benet, en tryckning på ögonlocken eller gnidning af desamma verka dehypnotiserande. - Braid urskilde tvänne stadier hos den hypnotiserade; i det första är känsligheten hos sinnesorganen stegrad, i det senare är den i hög grad nedsatt och åtföljd af kataleptisk styfhet. Clairvoyanternas förmenta förmåga att se med andra kroppsdelar än med ögonen förklaras genom hudens utomordentliga känslighet i första stadiet, hvilken sätter dem i stånd att genom känseln eller afkylningen och uppvärmningen af huden igenkänna formen på föremål, som hållas på något afstånd från huden. Syn,
hörsel, lukt och smak blifva äfven i början skärpta, sedan förslöade. Musklerna förfalla snart i ett kataleptiskt tillstånd, d. v. s. att lemmarna blifva böjliga som vax och hur länge som hälst bibehålla den ställning, hvari man försätter dem, äfven den mest tröttande och under det vakande tillståndet outhärdliga. Lätt inträder äfven tetanus, eller allmän styfhet, så att kroppen bibehålies rak, äfven om deri stödes blott med nacken och hälarna mot ett par stolar. Somliga magnetisörer bruka på ett barbariskt och förkastligt sätt bevisa denna styfhet genom att ställa sig på den sålunda understödda kroppen. Håller den hypnotiserade ett föremål i handen, omfattar han det starkt och släpper det ej, såsom under vanlig sömn. Likaså visar han en förvånande förmåga att före katalepsiens inträdande bibehålla jämnvigten, alldeles som sömngångaren. - Halfsidig l. unilateral hypnos, d. v. s. sömn i blott ena kroppshalfvan, kan uppstå derigenom att hos en fullständigt hypnotiserad endast den ena kroppshalfvan väckes genom tryckning på det ena ögat. Dervid återkomma syn, känsel och rörlighet i den väckta kroppshalfvan, under det att den andra fortfar att vara stel, orörlig och okänslig som förut. Dessa experiment äro upprepade af Charcot och andra, med något olika resultat. - Frenohypnotism kallade Braid de egendomliga inflytelser på hjernan eller själslifvet, som under hypnosen alstrades genom tryckning på eller beröring af vissa punkter å hufvudet eller i ansigtet, hvarigenom vissa sinnesrörelser, passioner, uttryck och yttranden framkallas. Denna om frenologien påminnande lära är dock alltför mystisk och för litet vetenskapligt utredd för att förtjena något afseende. Braid försökte dock så mycket som möjligt att gifva naturliga förklaringar åt till utseendet öfvernaturliga fenomen. Så förklaras många "underbara" tilldragelser genom en ovanlig skärpa hos minnet under hypnosen. En fru, som plägade gå i sömnen, hade derunder ofta korrekt uppläst långa bibelställen på hebreiska och andra citat ur böcker på språk, som hon aldrig lärt, utan att kunna erinra sig en rad efter uppvaknandet. Slutligen upptäcktes, att hon som flicka bott hos en prest, hvilken läst dessa stycken högt för sig sjelf, hvarvid hon hört dem. - Såsom ett slags hypnotism, af Braid kallad Monoideism, måste man äfven räkna många former af tjusning och "förtrollning", hvarvid tillstånd af viljelöshet framkallas genom häftiga sinnesrörelser, såsom förskräckelse, eller genom uppmärksamhetens koncentrerande på ett enda föremål, såsom i det bekanta "experimentum mirabile" med hönan, som icke kan röra sig, utan blir liksom fastlåst vid golfvet, på hvilket man dragit ett långt kritstreck från hennes näbb. - Oaktadt Braid hade den stora förtjensten att demaskera den animala magnetismens mystiska charlataneri och gifva en så mycket som möjligt vetenskaplig förklaring öfver fenomen, som icke kunde förnekas, fann han dock föga sympatier hos samtida läkare och vetenskapsmän, hälst ett oförsigtigt och ovist upprepande af hans experiment i England och Skotland en tid gjorde stor skada och föranledde åtskilliga sjukdomsfall. Först på de senaste åren hafva både fysiologer och patologer såväl i Frankrike som i Tyskland och Italien börjat på allvar studera de märkvärdiga hypnotiska fenomenen. Såsom de mest framstående forskarna må nämnas Richet, Charcot, Regnard, Bourneville, Heidenhain, Grützmer, Berger, Preyer, Tamburini och Seppilli. Sedan genom ännu pågående undersökningar hypnotismens väsende och verkningar på nervsystemet blifvit fullständigare utredda, kan man äfven hoppas, att denna metod skall i upplysta läkares händer blifva ett kraftigt medel till sjukdomars botande. F. B.