Elenchus – Nordisk familjebok (1881)

Elenchus, Lat. (Grek. elenchos), motbevis, vederläggning. Jfr Elenktik. -- Ignoratio elenchi, Lat., log., det fel i en bevisning att man till följd af okunnighet bevisar någonting annat, än det som skulle bevisas. (Är förbiseendet afsigtligt, så kallas det begångna logiska felet mutatio clenchi.)

Fler i ämnet Logik: omdömen och slutledning

Limitativ (af Lat. limitare, begränsa), begränsande, inskränkande. -- Limitativt omdöme kallas i logiken ett omdöme, hv…
Apodiktisk (af Grek. apodeiknýnai, uppvisa, bevisa), log., otvifvelaktig, obestridligt viss. Ett omdöme, i hvilket predi…
Disjunktiv (af Lat. disjungere, skilja), åtskiljande, oförenlig. -- Disjunktiv konjunktion, gramm., en koordinerande kon…
Modus Lat., plur. modi, mått, sätt. 1. Filos., den konkreta bestämdhet eller form, i hvilken någonting framträder. …
Subkonträra omdömen log., kallas sådana partikulära omdömen, som hafva motsatt qvalitet, samma predikat och till utseendet samma …
Objekt (af Lat. objectum, något, som är beläget midt emot), föremål (för en verksamhet). 1. Filos., innehållet i ett…
Episyllogism (af Grek. epi, efter, och syllogismos, slutledning) är en länk i en slutkedja eller sammansatt slutledning (p…
Objektiv (se Objekt). 1. Filos., som är eller hänför sig till ett objekt, betraktadt ur innehållets, ej ur den uppfatt…

Alla artiklar i ämnet →