Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Emetica

Ämne: Allmän patologi och förgiftningar · Sjukdomar, anatomi och läkekonst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 464 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Emetica (af Grek. emein, kräkas), kräkväckande medel, kräkmedel, med., sådana ämnen, hvilka förorsaka uttömning af magsäckens innehåll uppåt och för detta ändamål begagnas. Kräkningen kan förorsakas antingen genom medlets omedelbara retning af magsäckens slemhinna och den deraf föranledda sammandragningen af magsäcken, hvarigenom dennes innehåll pressas upp genom matstrupen och uttömmes genom munnen, eller ock genom inverkan medelst blodet på de nerver, som råda öfver magsäckens samt tarmkanalens rörelse och sammandragning (såsom i de fall då kräkning uppstår efter eller genom insprutning af kräkväckande lösningar under huden å någon från magsäcken aflägsen kroppsdel). -- De oftast begagnade kräkmedlen hafva varit kräksalt (Tartarus stibico-kalicus, "kräk-vinsten") och pulver af kräkroten (Radix Ipecacuanhae) samt koppar- och zinkvitriol (kopparoch zink-sulfater). Ännu för 3--4 decennier tillbaka bedrefs ett stort missbruk med kräkmedlen, i det de ofta intogos äfven för ringa illamående, "om tungan var belagd". Man har anledning att antaga, att månget magsår uppkommit genom oförsigtigt bruk af kräkmedel, hvarför också dessa under senare tider alltmera sällan komma till användning. O. T. S.