Emphyteusis

Emphyteusis (af Grek. emfytevein, inplanta, plantera i eller på), jur., en af romarna utbildad sakrätt, som uppkom redan på republikens tid, men erhöll sin utbildning under kejsartiden. Denna rätt kan sägas stå på gränsen mellan eganderätt och den rätt, som tillkommer den, hvilken på lega innehar en annans jord. E. närmar sig eganderätt derigenom att den går i arf och kan föryttras, hvarvid det likväl åligger innehafvaren (emphyteuta) att hembjuda jorden åt den egentlige egaren. Den är dock icke en oinskränkt eller fullständig rätt till saken, hvilket visar sig dels deruti att det åligger emphyteuta att rätt sköta jorden, dels i hans förutnämnda hembudsskyldighet, dels i hans skyldighet att, liksom vid egentlig lega, erlägga en viss årlig afgift (som här har det särskilda namnet canon eller pensio) till egaren. I. L.