Empiri (af Grek. empeiria,), filos., erfarenhetskunskap. Erfarenheten har blifvit indelad i en yttre (hvad vi veta om den yttre verlden) och en inre (hvad vi veta om våra egna själsverksamheter och själstillstånd). Men äfven våra sinnesförnimmelser (materialet för vår yttre erfarenhet) äro, från sin psykiska sida sedda, själstillstånd hos oss (bestämningar hos vårt medvetande) och produkter af själsverksamhet, hvadan det späda barnet och den utvecklade menniskan icke kunna sägas förnimma detsamma, ehuru det fysiska förloppet vid sensationen hos båda är detsamma. Mellan det omedelbara sinnesintrycket och varseblifningen ligger en hel
följd af tankeprocesser. Varseblifningarna, isolerade, gifva ännu ingen erfarenhet i egentlig mening. En sådan kommer till stånd först genom jämförelse mellan och kombination af flere varseblifningar. Isolerade erfarenheter göra ännu ingen vetenskap. Först genom gruppering och systematisering af många erfarenheter hafva de särskilda empiriska vetenskaperna uppstått. Dessas evidens beror på iakttagelsernas noggranhet och omfattning samt på deras satsers logiskt riktiga härledning från den gjorda erfarenheten. -- Empiri har stundom fått en dålig betydelse, dels derigenom att man, misskännande erfarenhetens andliga sida, ställt henne såsom motsats till tänkandet och derför ansett henne såsom någonting underordnadt, dels derigenom att man förbisett, att för utrönandet af hvad i erfarenheten verkligen är objektivt erfarenheten sjelf icke är tillräcklig, utan att dertill äfven behöfves en undersökning af den menskliga kunskapsförmågan samt dennas natur och lagar. -- Empirism, den filosofiska riktning, som anser erfarenheten ensam tillräcklig för att (så vidt det är för menniskan möjligt) komma till en sann uppfattning af verkligheten. (Dess motsats är rationalism, i filosofisk mening.) -- Empiriker, Empirist, anhängare af empirismen. -- Empirisk, grundad på erfarenhet. A. F. Å.