Enharmonisk, musikt., i den moderna musiken hvarje tonföreteelse, som beror derpå att två mycket nära hvarandra liggande toner i den liksväfvande temperaturen sammanslås till en enda, hvilken sålunda efter omständigheterna får bägges namn. Ciss och dess, t. ex., representeras på pianot af samma tangent och äro således (sins emellan) enharmoniska toner; förvexlingen mellan dem -- som kan ske t. ex. vid en tvär öfvergång från a dur till dess dar -- kallas enharmonisk förvexling. Två enharmoniska intervall äro t. ex. c-diss och c-ess; enharmoniska ackord äro t. ex. ciss eiss giss och dess f ass. Enharmonisk skala är c ciss dess d diss ess .... o. s. v. -- Enharmoniskt tetrakord kallades i den forngrekiska musiken det tetrakord, som bestod af två fjerdedels tonsteg och en stor ters, t. ex. (ungefärligt uttryckt) e eiss f a. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Enharmonisk
Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 560–561 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗