Epidaurus, Grek. Epidavros, en urgammal, vid Saroniska hafsviken i det forngrekiska landskapet Argolis belägen stad (nu Pidauro l. Nea Epidavros), hvilken ursprungligen skall hafva anlagts af karier, men sedermera, tagits i besittning af dorerna, vid dessas invandring. Ett gynsamt läge och en ypperlig hamn gjorde snart E. till en betydande handelsstad. Sin största ryktbarhet vann det likväl genom det i dess närhet belägna Asklepios-templet (se AEsculapius), hvilket såsom kurort besöktes af sjuka från alla landsändar, och hvarifrån en helig orm, såsom gudens sinnebild, fördes ända till Rom för att hafva en derstädes år 291 utbruten pest. Kring templet uppstod en mängd byggnader, hvilka voro afsedda dels till bostäder för det talrika presterskapet, dels till härbergen för besökande eller till offentliga förlustelser. Bland de ännu bibehållna fornlemningarna märkes en af Polykleitos uppförd teater med bänkrader af hvit marmor. Minnet af platsens forna betydelse fortlefver ännu bland ortens befolkning, af hvilken tempeldalen med sina fornlemningar benämnes "helgedomen". A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Epidaurus
Ämne: Tempel och gudadyrkan i antiken · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 596 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗