Æsculapius

Æsculapius, Grek. Asklepios, Grek.-rom. myt., läkekonstens gud. Apollo var hans fader; hans moder var Coronis, en dotter af den thessaliske konungen Phlegyas. Då Coronis redan var hafvande -- berättar sagan -- var hon på väg att blifva Apollo otrogen. Derom blef denne underrättad af korpen, hans vanlige budbärare. Coronis dödades; äfven korpen straffades af den uppretade guden: hans hvita fjäderskrud förvandlades till svart. Coronis var redan lagd på bålet att förbrännas, då Apollo räddade sin son ur hennes sköte. Derefter anförtrodde han den unge Æ. åt centauren Chiron att uppfostras. Af denne undervisades Æ. i jagt och läkekonst. Såsom läkare gick han så långt, att han inom kort icke blott kunde bota sjukdomar, utan äfven uppväcka döda. Deröfver klagade slutligen Pluto hos Zeus. Denne slungade då sin blixt mot Æ.; Apollo åter dödade i sin sorg Cycloperna, som smidt blixten. -- Æ. var bilden af naturens egen läkekraft. Hans tempel byggdes på källrika höjder, der luften var frisk och sund. Det förnämsta var det i Epidaurus. Der stod hans bildstod af guld och elfenben. Inskriften på templet var: "Endast rena själar må här inträda." Æsculapii prester voro äfven läkare, och man kan med skäl betrakta hans tempel såsom ett slags kuranstalter. De sjuke, som dit vallfärdade, behandlades med fastor och bad. Sedan de offrat åt guden samt genom sång och musik försatts i helig rysning, sofvo de på offerdjurens blodiga hudar. Æ. uppenbarade då, antingen i drömmen för dem sjelfva, eller ock för presterna, hvilket botemedel de skulle nyttja. -- I Rom infördes hans dyrkan först 291 f. Kr. En svår pest härjade då staden, och oraklet uppgaf såsom bot, att Æ. borde hemtas från Epidaurus. En beskickning afsändes i detta ändamål. Vid framkomsten till templet sågo sändebuden en orm framkrypa under gudens bildstod och derefter genom staden begifva sig till de romerska skeppen. Vid deras ankomst till Rom begaf sig ormen ut på Tiberön, der ett tempel åt Æ. sedermera uppbyggdes. Pesten i Rom upphörde genast. Ännu i dag finnes på detta ställe ett hospital. --- Æ. afbildades vanligtvis som en gammal man, snarlik Zeus, men mildare; hans skäggväxt var stark; öfre delen af kroppen var naken, den nedre betäckt med en mantel, hvars ena flik var kastad öfver venstra axeln. Hans symboler äro ormen, sjelfföryngringens sinnebild, stafven, den kringvandrande läkarens tecken, och skålen, kärlet för den helsosamma drycken. Ett vanligt offer var tuppen, den raske och tidigt vakne.