Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Epigenes

Ämne: Allmän zoologi och lägre djur · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 670 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Epigenes (af Grek. epi, på, och genesis, alstring), embryol., en åskådning inom utvecklingsläran (embryologien), hvilken först framträdde såsom en opposition mot den af Haller, Bonnet, Spallanzani m. fl. hyllade evolutions- eller preformations-teorien, d. v. s. den läran att i ägget finnas alla den fullt utbildade organismens olika delar förebildade. Embryots utveckling är enligt denna äldre åskådning endast en tillväxt af förut bildade former. Enligt den epigenetiska uppfattningen, hvars förnämste förkämpe var K. F. Wolff (d. 1794), utgör ägget en formlös massa, ur hvilken embryot nybildas. Denna uppfattning trängde småningom igenom vid början af 19:de årh. I våra dagar kan den gamla striden mellan evolutionister och epigenesister sägas hafva upplågat på nytt. Den gäller dock numera ej ägget, utan den substans, som anses utgöra det materiella substratet för anlagens öfverförande från fader- och moderorganismen till embryot, de s. k. kromosomerna (se Ärftlighet). De moderna evolutionisterna antaga från början skarpt uttalade olikheter mellan de smådelar, af hvilka kromosomerna bestå, och dessa olikheter motsvara skillnaden mellan den utvecklade organismens olika delar. Epigenesisterna i våra dagar antaga deremot en likformig anlages-substans, ur hvilken småningom under utvecklingens gång en nybildning (epigenes) eger rum. J. E. J–n.