Ericaceae

Ericaceae l. Ericineae, ljungväxter, bot., namn på en not. växtfamilj, hvilket tages i två olika bemärkelser: 1. en mer omfattande, såsom namn på en kollektiv-familj (Bicornes L., ett äldre och derför riktigare namn); 2. en mer inskränkt, såsom namn på en af den förras underfamiljer. -- De till kollektiv-familjen Ericaceae hörande växterna äro i allmänhet lågväxta buskar med öfvervintrande, antingen platta, läderaktiga eller nästan barrlika blad. Blommorna hos flertalet hafva kronor, som äro sambladiga, men likväl ej -- såsom händelsen nästan alltid är med sådana -- bära ståndarna. Dessa senare äro, normalt, dubbelt så många som kronbladen, hafva ofta hornlika bihang (deraf namnet Bicornes, tvåhornade) samt öppna sig med porer. Frukten, som innesluter många små frön, är kapsel eller bär. -- Ericaceerna kunna fördelas i 4 väl skilda underfamiljer: Vaccinieae (lingonväxter), Ericeae (ljungväxter i inskr. bem.), Rhodoraceae (alprosväxter) och Pyrolaceae (vintergrönväxter). Af dessa kan Ericeae anses som den mest centrala, Vaccinieae som den högst och Pyrolaceae som den lägst utbildade. -- Med undantag af fam. Epacrideae, hvilken i Australien ersätter ljungväxterna, hafva dessa inga närmare slägtingar, hvarför deras plats i systemet är högst vansklig att bestämma. Vanligen ställas de bland de gamopetala dikotyledonerna, men hela deras bildning synes snarare anvisa dem plats bland de eleuteropetala, af hvilka möjligen saxifragerna skulle kunna anses såsom på långt håll beslägtade (genom Pyrolaceae). -- I allmänhet trifvas ericaceerna bäst på sådan mark, som för sin ofruktbarhet skys af andra högre växter. Sådana favorittillhåll erbjuda dem hedar (i synnerhet Ericeae), mossbevuxen skogsmark (Vaccinieae, Pyrolaceae), sterila slättmarker och klippbranter i fjällen (Rhodoraceae), sphagnum-kärr o. s. v. Då dertill kommer, att de flesta äro högst sällskapliga, förstås lätt hvarför en mängd ericaceer för angifna lokaler äro karaktersväxter; vi behöfva såsom exempel endast påpeka vanliga ljungen. För ett kallt luftstreck är familjen ingalunda ömtålig; af Skandinaviens 24 arter finnas i Nordlanden 21, i östfinnmarken 19. -- Endast få hithörande växter äro för menniskan af någon vigt, annat än som prydnadsväxter; bekanta sådana äro en mängd arter af slägtena Erica, Azalea, Rhododendron o. s. v. I ekonomiskt hänseende nämnvärda äro knappt andra än lingon och blåbär. Utom dessa är mjölonriset (jfr Arbutus) officinelt. Narkotiskt giftiga äro getporsen (Ledum palustre) och arter af slägtet Azalea (se d. o.). S. A.