Erinring

Erinring, psyk., ett minne l. en reproducerad föreställning (se Minne), som igenkännes, så att man vet om, att föreställningen i fråga ej är ny. I sin omedelbara form beror detta igenkännande derpå, att en reproducerad förnimmelse, till följd af att den förut af oss erfarits, eger en egendomlig beskaffenhet, som Höffding kallat »Bekendthedskvalitet». Medelbart fullständigas erinringen genom att på grund af idéassociation (se d. o.) de förnimmelser, som vid den ursprungliga uppfattningen voro samtida eller närmast föregingo eller efterföljde, återkallas i minnet och den enskilda minnesbilden sålunda så att säga insättes i sin ram och sålunda fattas såsom del af en situation eller ett förlopp i det förflutna. S–e.