Erosion (af Lat. erosio, sönderfrätning). 1. Geol., en gradvis skeende bortnötning af fasta beståndsdelar från jordens yta. En sådan bortnötning åstadkommes genom rinnande vattens (floder och bäckar), hafsvågors och glacierers verksamhet. Erosionen af den fasta berggrunden underlättas i hög grad genom inverkan af luft, fuktighet samt omvexlande värme och köld, genom hvilken inverkan stenen dels vittrar, dels spränges i stycken. Dalar, som äro urhålkade genom erosion, kallas erosions-dalar. Jfr Dal och Denudation. -- 2. Med. Se Skrubbsår. E. E.