Erotik (af Grek. eros, kärlek), läran om kärleken; konsten att älska; kärlekspoesi. -- Erotiker, kärlekssångare; skriftställare, som sysselsätta sig med skildringar af kärleken, företrädesvis de sen-grekiske prosaförfattare, i hvilkas berättelser hufvudsakligen kärleken behandlas. De sistnämnde författarnas känslo- och uttryckssätt liknar vida mer de moderne än de i egentlig mening antike författarnas. Deras berättelser -- antikens romaner och noveller -- äro affattade på ett svulstigt språk, men rika på glänsande naturskildringar. Aristides från Miletos anses för grundläggare af den erotiska prosadiktningen. Andra grekiska erotiker äro Achilles Tatius, Longus, Parthenius, Jamblichus. Erotikernas skrifter hafva i nyare tider utgifvits af Mitscherlich (1792--94), Passow (1824--34), Hercher (1858--59).
Nordisk familjebok · första upplagan
Erotik
Ämne: Diktarter, versformer och metrik · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 693–694 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗