Esox, Gädd-slägtet, zool., hörande till gäddfiskarnas familj (Esocidae), utmärker sig bland annat genom den breda, nedtryckta och afrundade nosen, den mycket stora munöppningen, den utom underkäken framskjutande öfverkäken, de stora, spetsiga tänderna o. s. v. Dit hör den i Skandinavien vanliga gäddan, E. lucius, som någon gång kan uppnå en längd af ända till 1,7 m. (5,7 f.), hvaraf något öfver en tredjedel kommer på hufvudet, en vigt af 17 kilogr. (40 skålpund) samt en ålder af öfver 100 år. Till färgen är hon på ryggen svartgrön, på sidorna gröngrå, med sneda gula tvärstreck eller rader af gulaktiga fläckar, på buken hvitaktig; fenorna äro mörka, de bakre vanligen fläckiga. Gäddan, som i Sverige förekommer öfver hela landet i stillastående och rinnande vatten samt utmed kusterna, leker under vårmånaderna. En betydlig styrka i förening med en hos fiskarna mindre vanlig snabbhet gör henne farlig för de flesta i vattnet lefvande djur äfvensom för vattenfoglar. Hon skonar icke en gång smärre medlemmar af sin egen art. Orörligt spejande efter sitt rof, håller hon sig dold för detsamma, tills hon pilsnabbt rusar på sitt offer. För hennes allt för stora tillökning sätta åtskilliga rof- och simfoglar samt hennes egen roflystnad en gräns. Det hvita köttet är något torrt, men välsmakande, och af rommen beredes i vissa trakter kaviar. J. G. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Esox
Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 724–725 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗