Evolutionsteorien

Evolutionsteorien (af Lat. evolutio, utveckling), utvecklingsläran, en inom olika vetenskapsområden särskildt i vår tid ofta förekommande term, som utgör den allmänna beteckningen för de åsigter, hvilka fatta universum, såväl naturen som det menskliga lifvet, såsom genom alla sina skilda former stäldt i en kontinuerlig utveckling från lägre och enklare till högre och mer sammansatta. Evolutionsteorien söker följaktligen om ej utplåna, så dock förringa betydelsen af de fixa gränser ett mer eller mindre på objektivt idealistiska förutsättningar hvilande åskådningssätt mellan dem uppdragit. Det är visst ej någon för den äldre naturbetraktelsen okänd sanning, att naturen ej känner några verkliga luckor (natura non fecit saltus, »naturen har icke gjort några hopp»), och att hon i det hela utvecklar sig till ett högre. Den sanningen framhålles redan i den arabiska spekulationen under medeltiden, i hvilken man ej utan skäl ser de moderna evolutionsteoriernas yttersta historiska förutsättning, och äfven i jämförelsevis nyare tider har den haft sitt mycket bestämmande inflytande på den naturhistoriska forskningen. Ehuru de moderna evolutionsteorierna sålunda, liksom hvarje annan kulturåsigt, haft sina mer eller mindre starkt utpräglade historiska föregångare under äldre tider, gifves dock något för dem alldeles specifikt. Om man ser dem rent in abstracto, är måhända deras specifika karakter svår att angifva. En blick på deras historia visar denna bäst. I sin rent moderna mening hafva de obestridligen utgått från den visserligen förut förberedda, men af Darwin egentligen utförda reflexionen att en sådan både yttre och inre frändskap förefinnes mellan arterna inom djur- och växtverlden, att den ovilkorligen hänvisar på ett gemensamt ursprung, ur hvilket genom det naturliga urvalet och könsurvalet de skilda formerna utvecklats. Denna utveckling har i allmänhet taget fortgått till rikare organisation och fullständigare differentiering (särskiljande) af de särskilda organens funktioner, efter hvilka dessa organ på den naturliga ärftlighetens väg småningom förändrats. Om sättet, hvarpå detta skett, äro meningarna dock ännu mycket delade. (Jfr Darwinism och Ärftlighet.) Emellertid har samma betraktelsesätt sedermera med mycken framgång öfverflyttats på andra områden än det rent naturhistoriska, och man har på de kulturhistoriska, språkliga m. m. områdena funnit en mängd förut gåtlika företeelser förklarliga enligt samma eller åtminstone beslägtade lagar. Evolutionsteorierna hafva ock derför blifvit bestämmande för snart sagdt hela vår tids vetenskapliga lif. Möjligen kan, såsom vanligt är med jämförelsevis nya åskådningssätt, en viss ensidighet ej frånkännas dem. Det gifves flere former af evolutionsteori, hvartill väl äfven bidrager att sjelfva termen är något obestämd. Deras fullständigaste genomförande såsom universel och filosofisk verldsåsigt torde vara gifven genom Spencer (se denne). L. H. Å.