Exocoetus, Flyg- l. Springfiskslägtet, zool., hörande till svalgkäkarnas afdelning (Pharyngognathi) ibland benfiskarna (Teleostei), utmärker sig i synnerhet genom de, företrädesvis hos en art, högst betydligt förlängda bröstfenorna. Kroppen är täckt af stora fjäll, som äfven sträcka sig ut på det nedtryckta hufvudet. Ögonen äro stora, hvilket äfven är förhållandet med simblåsan. Sitt namn hafva flygfiskarna fått af sin förmåga att med begagnande af de långa utspända bröstfenorna såsom ett slags fallskärm, hålla sig uppe i luften och att med den fart de vid uppstigandet ur vattnet tagit, sväfva fram ett längre eller kortare stycke ofvan sitt egentliga element. Vanligen kasta de sig, medelst ett kraftigt slag af stjerten 1 till 2 m. öfver vattenytan och tillryggalägga sedan oftast en sträcka af 6 m., stundom betydligt längre, innan de åter beröra hafsytan med spetsen af sina bröstfenor. Dessa fiskars uppträdande
förkunnar för den sjöfarande, att han befinner sig i närheten af eller inom tropikerna. De förete en synnerligen vacker anblick, när de, glänsande som silfver, ofta i hundratal samtidigt höja sig ur vattnet på ömse sidor om fartyget för att sedan sprida sig åt alla håll och sväfva fram i långa bågar öfver vattenytan. Under denna sin färd blifva de ofta nog ett byte för albatrosser, fregattfoglar och andra hafsfoglar samt falla icke sällan ned på förbiseglande fartyg eller i fiskarenas båtar. Det uppgifves, att de alltid företaga dessa sina luftfärder mot vinden och aldrig vid lugnt väder. De hafva ett fint, välsmakande kött och träffas allmänt i de varma luftstrecken. En dit hörande art, E. exiliens, blå. under silfverglänsande och med de långa bukfenorna belägna bakom bukens midt, är af sillens storlek och förekommer allmänt i Medelhafvet. Ungefär af samma färg, men med röda fenor, är E. volitans, hos hvilken de små bukfenorna hafva sitt läge
framom bukens midt, och som i allmänhet uppehåller sig i mera sydliga haf än den föregående. J. G. T.