Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Faëton

Ämne: Nordisk mytologi: gudar, väsen och platser · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 942 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Faëton. 1. Grek. mytol., egentl. "den glänsande", är hos Homerus ett binamn för solguden Helios, men hos senare skalder namnet på en son af denne och oceaniden Klymene. Hans enträgna böner bevekte Helios att låta honom köra solens vagn; men då han, ur stånd att tygla det eldiga spännet, afvek från den rätta stråten och allt för mycket närmade sig jorden, som dervid var nära att uppbrännas, nedstörtades han af Zeus' ljungeld i floden Eridanos. Der begräts hans död af hans systrar, de s. k. heliaderna eller faetontiaderna, till dess de förvandlades till popplar, från hvilkas blad flöto gyllene tårar, som af solen förvandlades till bernsten. -- 2. Fransk benämning, Phaéton [fa-etong], på en liten, öppen, lätt och vanligen tvåhjulig vagn. 1. A. M. A.